Chokladfestival på Nordiska museet!
Och jag ska dit! Såklart. Jag och fröken P, två sanna chokladlovers styr kosan mot Djurgården och Nordiska museet imorgon för att provsmaka och gotta oss i choklad choklad choklad! Jag har även tänkt vinna biljetter till chokladens hemland och försöka att bli bästis med någon av chokladtillverkarna. Det måste vara bra att vara bästis med en chokladsnubbe.
Vidare information och kanske bilder från veckans happening kommer i helgen.
(Antal skrivna "choklad" i det stycket + rubrik: 8. Överkonsumtion av ordet choklad?)
Idag åkte jag till skolan en snabb sväng för att lämna in ett papper och för att tala med studievägledaren (som för övrigt var en mycket osympatiskt och skrämmande man, jag kommer aldrig mer våga gå dit). Jag är ju som tidigare nämnt inte så snabb alla gånger, så när jag smått sen var 100 m från busshållsplatsen såg jag bussen komma. Mot min vilja och förhoppning blev det rött vid övergångsstället så jag fick snällt stå och titta på när bussen plockade upp resenärer vid hållplatsen.
Men! Hoppet återkom... När jag fick grönt såg jag att bussen fortfarande stod kvar. Så jag började löpa i mina nergångna och slitna klackar. När jag började närma mig såg jag att bussen egentligen inte riktigt stod kvar. Den hade kört fram några meter till ett rödljus. Men vad gör det, tänkte jag. Jag hann ju fram ändå, och bussen stod stilla vid rödljuset, och det verkade som att det skulle vara rött ett tag till.
Jag gick fram till dörren, firade av mitt mest inställsamma leende och försökte se ut som en hundvalp utan ägare, vars liv hängde på om den fick komma på bussen eller inte. Uppenbarligen var inte busschauffören en hundmänniska. Inte heller en medmänsklig och omtänksam människa. Nej det var en bitter tant som mådde bra av att se folk missa bussen. Hon tittade på mig och besvarade mitt se-söt-ut-snälla-släpp-på-mig-leende med att rycka på axlarna och skaka på huvudet. Jag försökte göra en min som sade ungefär "Men kom igen, snälla". Chaufförfanskapet ryckte återigen på axlarna och myste av välbehag. Hoppas att hon har svårt att somna inatt. Jag ska inte hålla upp dörren för henne om jag ser henne på stan nån gång. Då kommer hon ångra att hon inte släppte på mig.
Summan av kardemumman: Jag tror ta mej sjutton att Örebros busschaufförer är trevligare än Stockholms. Förvisso går stockholmsbussarna ungefär var 5:e minut, så jag hann med allt jag skulle ändå. Men hur svårt är det att öppna dörren? Alla här har ju ändå busskort, som man inte ens drar i en apparat, utan bara visar upp oengagerat inför en ännu mer oengagerad chaufför. Fyyyyy busschaufförtanten. Fyyyy.
Just det! Här om dagen när jag skulle till skolan med samma buss så blev jag nästan knockad av backspegeln (som är nästan lika stor som jag) när bussen kom i all fart. Jag gick fram till trottoarkanten när jag såg att den var på G, men blev ouppmärksam och började stå och läsa på mitt busskort istället. Plötsligt susar det till, och bussen kör förbi mig med en tvärnit och med backspegeln ca 1 cm från mitt huvud. Swissssch! Jag hoppade till ungefär 2 meter upp i luften av vettskrämdhet. När jag moloket och skamset klev på skrattade den lille pojken som körde bussen och sa "Ooops". Gör man så lille busspojke med moppefjun? Gör man så? Nej lille busspojke med moppefjun. Fy på dig med.
När jag åkte hem från skolan gick jag av tidigare än jag skulle (med flit faktiskt). Det var ju så fint väder. Småregn. Mmmm. Jag gick av på Odenplan och in på Åhléns och Hemköp för att köpa lite nödvändigheter. Sen var jag så hurtig så jag gick hem från Odenplan. Visserligen inte så lång bit.
Sedan jag kom hem har jag fixat och haft mig här hemma i ett försök att få bort alla kartonger. Jag har även använt min gasspis alldeles själv idag. Jag tycker fortfarande att den är lite skräckinjagande när det puffar till när man tänder. Men jag vänjer mig nog snart. Det är faktiskt sunt förnuft att vara rädd för den! Eld och gas är farligt!
Nu ska jag återgå till att packa upp kartonger. Ikväll ska jag träffa en vän.. eller snarare en väns vän. Men vi som bytt från 019 till 08 måste hålla ihop!
Här kommer dagens låt-tips: Keep Breathing med Ingrid Michaelson. Den var med i ett avsnitt av Greys Anatomy. Har det börjat igen förresten? I så fall får vi börja åka till varandra för våra Greys-kvällar md guacamole och gurkstavar Elin ;)
Gå in här för att lyssna på låten: http://www.youtube.com/watch?v=fORAPkfVV_A
Vidare information och kanske bilder från veckans happening kommer i helgen.
(Antal skrivna "choklad" i det stycket + rubrik: 8. Överkonsumtion av ordet choklad?)
Idag åkte jag till skolan en snabb sväng för att lämna in ett papper och för att tala med studievägledaren (som för övrigt var en mycket osympatiskt och skrämmande man, jag kommer aldrig mer våga gå dit). Jag är ju som tidigare nämnt inte så snabb alla gånger, så när jag smått sen var 100 m från busshållsplatsen såg jag bussen komma. Mot min vilja och förhoppning blev det rött vid övergångsstället så jag fick snällt stå och titta på när bussen plockade upp resenärer vid hållplatsen.
Men! Hoppet återkom... När jag fick grönt såg jag att bussen fortfarande stod kvar. Så jag började löpa i mina nergångna och slitna klackar. När jag började närma mig såg jag att bussen egentligen inte riktigt stod kvar. Den hade kört fram några meter till ett rödljus. Men vad gör det, tänkte jag. Jag hann ju fram ändå, och bussen stod stilla vid rödljuset, och det verkade som att det skulle vara rött ett tag till.
Jag gick fram till dörren, firade av mitt mest inställsamma leende och försökte se ut som en hundvalp utan ägare, vars liv hängde på om den fick komma på bussen eller inte. Uppenbarligen var inte busschauffören en hundmänniska. Inte heller en medmänsklig och omtänksam människa. Nej det var en bitter tant som mådde bra av att se folk missa bussen. Hon tittade på mig och besvarade mitt se-söt-ut-snälla-släpp-på-mig-leende med att rycka på axlarna och skaka på huvudet. Jag försökte göra en min som sade ungefär "Men kom igen, snälla". Chaufförfanskapet ryckte återigen på axlarna och myste av välbehag. Hoppas att hon har svårt att somna inatt. Jag ska inte hålla upp dörren för henne om jag ser henne på stan nån gång. Då kommer hon ångra att hon inte släppte på mig.
Summan av kardemumman: Jag tror ta mej sjutton att Örebros busschaufförer är trevligare än Stockholms. Förvisso går stockholmsbussarna ungefär var 5:e minut, så jag hann med allt jag skulle ändå. Men hur svårt är det att öppna dörren? Alla här har ju ändå busskort, som man inte ens drar i en apparat, utan bara visar upp oengagerat inför en ännu mer oengagerad chaufför. Fyyyyy busschaufförtanten. Fyyyy.
Just det! Här om dagen när jag skulle till skolan med samma buss så blev jag nästan knockad av backspegeln (som är nästan lika stor som jag) när bussen kom i all fart. Jag gick fram till trottoarkanten när jag såg att den var på G, men blev ouppmärksam och började stå och läsa på mitt busskort istället. Plötsligt susar det till, och bussen kör förbi mig med en tvärnit och med backspegeln ca 1 cm från mitt huvud. Swissssch! Jag hoppade till ungefär 2 meter upp i luften av vettskrämdhet. När jag moloket och skamset klev på skrattade den lille pojken som körde bussen och sa "Ooops". Gör man så lille busspojke med moppefjun? Gör man så? Nej lille busspojke med moppefjun. Fy på dig med.
När jag åkte hem från skolan gick jag av tidigare än jag skulle (med flit faktiskt). Det var ju så fint väder. Småregn. Mmmm. Jag gick av på Odenplan och in på Åhléns och Hemköp för att köpa lite nödvändigheter. Sen var jag så hurtig så jag gick hem från Odenplan. Visserligen inte så lång bit.
Sedan jag kom hem har jag fixat och haft mig här hemma i ett försök att få bort alla kartonger. Jag har även använt min gasspis alldeles själv idag. Jag tycker fortfarande att den är lite skräckinjagande när det puffar till när man tänder. Men jag vänjer mig nog snart. Det är faktiskt sunt förnuft att vara rädd för den! Eld och gas är farligt!
Nu ska jag återgå till att packa upp kartonger. Ikväll ska jag träffa en vän.. eller snarare en väns vän. Men vi som bytt från 019 till 08 måste hålla ihop!
Här kommer dagens låt-tips: Keep Breathing med Ingrid Michaelson. Den var med i ett avsnitt av Greys Anatomy. Har det börjat igen förresten? I så fall får vi börja åka till varandra för våra Greys-kvällar md guacamole och gurkstavar Elin ;)
Gå in här för att lyssna på låten: http://www.youtube.com/watch?v=fORAPkfVV_A
Kommentarer
Postat av: Elin
Ja, våran guacemole, det var för längesen, den blir inte densamma när man ska göra och äta den själv..och ja, det var ett avsnitt igår ju! :P
Postat av: Mamsen
Men Jossan du måste gå lite tidigare hemifrån så du inte springer och ramlar. Tänk på att det är en liten nerförsbacke! Tänk att du missade Greys Anatomy, men så blir det med allt bestyr vid en flytt. Längtar efter dig. Kram Mamasen
Trackback
