Tandläkarbesök med tandläkarskräck
Idag har jag varit duktig duktig duktig. Klockan 10.20 befann jag ig på ett av mina värsta ställen i världen: i tandläkarstolen. På (hör och häpna) rutinundersökning. Jag var där för ca ett år sedan och jag gick tillbaka nu. För rutincheck! Duktig, eller hur! Men lite utav en plåga var det, i alla fall när han skrapade med en sån där otäck sylvass skrapa. Men inga hål och inga klagomål! Det gäller att hålla tänderna i trim när man vill undvika att laga dem.
Det är dock en aningen märklig upplevelse på något vis, det där med tandläkarbesök. När jag satt där i stolen erinrades jag om den där känslan när man var liten och inte förstod ett jota av vad de vuxna talade om, men ändå ha en gnagande känsla av att de diskuterade något jag ville förstå. Eller som i ett Sunes Jul-avsnitt när Sune torkar disk i farmor och farfars kök och farfar och Rudolf pratar sjukdomar, och bara använder de latinska begreppen.
Tandläkaren till tandsköterskan (medans han pillar och gräver): "1:an, 2:an, 3:an, 4:an, hmmm 5:an, 6:an - där har vi en opalidamilus araxaben, 7:an jag en slags opsiflatrius falafalantren, 8:an? nej den är borta".
Och så börjar han om igen, 3 gånger. Och slänger ur sig ytterligare 3 obegripliga ord, och säger ännu en gång om en "åtta" att han vet inte var den är riktigt.
Nu är ju jag tandteknikerdotter så jag har ju lärt mig att alla tänder i munnen är namngivna med siffror. Framtänderna är såkallade "ettor", tänderna bredvid framtänderna är "tvåor" o.s.v. Och de där omtalade "åttorna" är alltså mina ännu obefintliga visdomständer. Men de där latinska gallematias förstod jag inte ett smack av. Och där sitter man utlämnad och gapar och nästa dreglar lite och vet att det är mina tänder dom diskuterar med hemliga kodord. Men, det gick ju bra, så det var nog bara komplimanger!
Nu ska jag fotsätta skriva på min hemtenta, sedan återkommer jag nog för att berätta lite mer om nyår och kanske en snabb resumé om året som gått.
Hej så länge!
Det är dock en aningen märklig upplevelse på något vis, det där med tandläkarbesök. När jag satt där i stolen erinrades jag om den där känslan när man var liten och inte förstod ett jota av vad de vuxna talade om, men ändå ha en gnagande känsla av att de diskuterade något jag ville förstå. Eller som i ett Sunes Jul-avsnitt när Sune torkar disk i farmor och farfars kök och farfar och Rudolf pratar sjukdomar, och bara använder de latinska begreppen.
Tandläkaren till tandsköterskan (medans han pillar och gräver): "1:an, 2:an, 3:an, 4:an, hmmm 5:an, 6:an - där har vi en opalidamilus araxaben, 7:an jag en slags opsiflatrius falafalantren, 8:an? nej den är borta".
Och så börjar han om igen, 3 gånger. Och slänger ur sig ytterligare 3 obegripliga ord, och säger ännu en gång om en "åtta" att han vet inte var den är riktigt.
Nu är ju jag tandteknikerdotter så jag har ju lärt mig att alla tänder i munnen är namngivna med siffror. Framtänderna är såkallade "ettor", tänderna bredvid framtänderna är "tvåor" o.s.v. Och de där omtalade "åttorna" är alltså mina ännu obefintliga visdomständer. Men de där latinska gallematias förstod jag inte ett smack av. Och där sitter man utlämnad och gapar och nästa dreglar lite och vet att det är mina tänder dom diskuterar med hemliga kodord. Men, det gick ju bra, så det var nog bara komplimanger!
Nu ska jag fotsätta skriva på min hemtenta, sedan återkommer jag nog för att berätta lite mer om nyår och kanske en snabb resumé om året som gått.
Hej så länge!
Kommentarer
Trackback
