Josefine - Örebro -Stockholm, Student - Worker

Jag måste skriva en sväng här nu, jag har just anlänt till jobbet och kan inte göra de sakerna jag brukar göra när jag inte har något jobbrelaterat att göra (tex läsa tidningen, kolla mailen, läsa min bok eller annan slags slösurfing). Det sitter nämligen en man strax bakom mig som har uppsyn över skärmen. Inte så pass nära så att han ser vad jag skriver dock. I hans ögon vill jag tro att det ser ut som om jag skriver på ett ytterst viktigt dokument, jobbrelaterat såklart. Jag skulle visserligen kunna smygläsa min bok utan att han ser, men jag har oerhört svårt att koncentrera mig på den eftersom mannen pratar svengelska a la BP-Svanberg. Ordet issue har han flertalet gånger nu uttalat ”isjo”. Usch. Jag har en sådan där dag där jag stör mig på folk. Inte folk jag känner och tycker om, utan främlingar. Kvinnan på t-banan som snubblade till och råkade knuffa till min påse med matlåda, kärringen i hissen som ställde sig precis innanför dörrarna fast att hon var först in. Till och med Metros journalister blev jag irriterad på när jag läste tidningen på t-banan. En rubrik var visserligen mer rolig är störig:

Två års fängelse för ”slavar” i källaren

..Stackar slavar som först har fått slava och sedan hux flux åker in i finkan. Den erkänner jag att jag skrattade åt för mig själv, men saker som när de tycker att de skriver en fiffig liten artikel om det inte alls uttjatade bröllopet som stundar imorgon (vars överdrivna upphaussighet jag också börjar störa mig på) där de ger lite såkallade tips för alla fans som ska stå och dregla på stan imorgon.
Första tipset var okej:
”Gå, det är det absolut smidigaste sättet att ta sig fram i city under dagen”.

Andra tipset började kännas lite fånigt:
”Ta med vatten. Om det är varmt och trångt är risken stor att man drabbas av vätskebrist”. Jag tror att man förstår det själv.

Men det tredje och sista ”tipset” fick mig att börja undra lite över mäsnligheten:
”Klä dig efter vädret. Om det är regnigt och kallt, glöm inte regnkläder eller paraply”. Men alltså herregud, en del vill gärna tro att svenska folket är barn som måste ha någon som berättar för oss vad de ska göra, hur man ska klä sig för att inte frysa, hur många veckor det ska vara mammaledighet och hur många veckor det ska vara pappaledigt.

Yes äntligen gick han. Nu ska jag ta fram min älskade bok Änglar och Demoner, och snart ska jag äta min kulinariska matlåda med köttbullar, idealmakaroner och ketchup. Nu har jag fått utlopp för min mycket tillfälliga irritation, nu känns det mycket bättre!

Jag återkommer senare, mer positiv.