Är ni kvar?!
Men hej på er! Long time no see. Och vems fel är det då? Jo det är ju mitt. Det var ju faktiskt en halv evighet sedan jag skrev här sist. Åtminstone över en hel månad sedan. Jisses, man får be om ursäkt. Som straff ser jag att några har gett upp hoppet om mig och inte varit inne på bloggen de senaste dagarna. Men jag hoppas att ni vågar er tillbaka! För nu börjar ju den lilla vårterminen, vilket innebär att jag kommer hålla igång med skrivandet här. Det är slut på det roliga nu. Nu väntar det jag fruktat sedan jag började plugga – C-uppsatsen! Tam-tam-taaaam! (Ett sådant där läskigt filmljud som låter när något läskigt eller förskräckligt just uppdagats)
Så vad har hänt sedan sist undrar ni kanske? (Om ni inte gör det så rekommenderar jag er att sluta läsa här) Vi tar det i tur och ordning.
17 december: Överraskningen jag skrev om i den senaste inlägget var ingenting mindre än ett besök på Cirkus för att se rockmusikalen We will rock you! Sjukt svinbra, tack Karro!
18 december: Min alldeles egna dag. Denna gång fyllde jag 25. Dagen firades med hemleverans av brunch och födelsedagsfika med kakor och muffins med brorsan, hans P och min J. På kvällen gick jag och min J till Linguini – en mysig liten italiensk restaurang med en sådan där underbart romantisk Lady och Lufsen-känsla. Varmt rekommenderat! Kocken kom till och med ut själv med maten iklädd vitt förklädde och sade Boun Appetito. Och maten! Maten! Pastaknyten med karl-johansvamp och tryffelsås. Oh my god, det godaste på länge!
21 december: Jullovet trädde ikraft och vi åkte till Örebro!
21-31 december: Julmys hela dagarna långa, behöver jag säga mer? Det vanliga liksom: God mat, kakor, godis, spel, familjemys, kompismys och så vidare!
29 december: Min 25-årsfest med mina fina flickor. Mycket lyckad kväll som avslutades på Lilla Örebro med mumsilumsiga drinkar!
31 december: Jo det var ju det här med nyårsafton va. Planen var ju lite sådär lös ganska länge. Det som sades var att ”något blir det ju alltid, lite middag och fest och så, vi ska bara se vilka som är på”. Mina egna vänner hade redan planer på andra håll så jag förlitade mig på min käre J och hans kompisar som alltid brukar styra upp något vid dessa festliga högtider. Denna gång visade det sig dock två dagar före nyårsafton att det hux flux inte var så många som var på. Detta resulterade i att vi som blev över var jag, J och en eller två kompisar till honom. Hmm… det blir ju… trevligt. Vilken fest. Just i denna något uppgivna stund ringde en tok från Academic Work och undrade om jag ville tjäna 4000 kronor genom att jobba på nyårsafton kl 13.00 – 02.30. Hah, pyttsan tänkte jag. ”Fråga någon som inte har något liv liksom, nyårsafton, haha”. Men så slog det mig. Jag hade ju inte en enda plan på nyårsafton. Och 4000 kronor… det är ganska många pengar. Så jag frågade om min lille J också fick vara med och leka jobb. Javisst fick han det. Efter mycket funderande fram och tillbaka så bestämde vi oss, och tog det! Det visade sig till och med vara ganska småkul. Dessutom jobbade vi till kl 05.00 på morgonen vilket resulterade i att vi fick nästan 5000 kronor VAR (=10 000 riksdaler tillsammans!). Jobbet gick ut på att se till att alla poliser, säkerhetsvakter och ambulanspersonal som jobbade vid Slussen (ja, vi fick kasta oss hem till Sthlm) fick mat och kaffe när de kom in för att värma sig under sitt nattskift. Så vår nyårssupé bestod av gulaschsoppa, kokt korv med bröd samt APK-limpa med färdigskivad ost. Mums.
Det var väl typ det som hänt under det lilla jullovet.
I fredags var förresten jag och J ute och åt på Texas Long Horn för att fira hans födelsedag och examen. Jättegod mat, typisk sådan där härlig amerikansk med en stor blodig köttbit, pommes och en finfin steakhouse-sås. Men det bästa kvällen hade att erbjuda var ändå efterrätten. Wow, den efterrätten alltså. Ore Chocolate Pie! Bara hör på namnet hur välsmakande och fantastisk den är! (Oj, nu sitter jag och dreglar här på tangentbordet).
