Paaaacka packa packa...
Kanske blir det lite roligare att paaaaacka packa packa när man tänker på HåkanBråkan uttryck. Att packa är inte min favoritsyssla. Jag tycker att det är lite lurigt. Mitt mål med packandet är att få med så mycket kläder som möjligt som tar så liten plats som möjligt, då jag ju bara ska vara inneboende så länge, och framförallt eftersom någon garderob alternativt byrå ej finns att tillhandahålla.
Så fort det kommer till att ta med sig kläder oavsett det gäller en resa, en weekend eller en flytt så blir man sådär typiskt tjejig och står och håller i 3 snarlika tröjor. Först är man något rationell och ser det från den obefintliga garderobens perspektiv, och tänker att man ska ta med bara en utav dem.... men så slår Hon till, den där typiska tjejiga lilla figuren som sitter på vänster axel. Hon viskar: "Tänk på att den ena töjan är lite lite längre i ärmarna, och den tredje har ju faktiskt en liten detalj som inte de andra 2 har. Du borde ta med alla 3. Ta med alla 3. Ta med alla 3. Dom tar inte så stor plats i alla fall". MEN vill jag förnuftigt säga; Många bäckar små...
Hon är djävulsk ibland den där tjejiga figuren på vänster axel. Oftast lyder man trots att man vet att man inte behöver alla 3, meeeeen tänk om... Man vill ju inte stå där och tänka "ÅÅÅh jag skulle tagit med den där som jag tänkte ta med, varför tog jag inte med den? Why God why? Nu blir dagen förstörd"
Och så det här med hårprodukter, hurvårdsprodukter och smink. Jag är inte en sådan där otäcking som använder för mycket av allt, men det är ju ändå ca 215 olika flaskor, burkar och tuber som absolut måste med. För hälften av dem MÅSTE man ju använda varje dag, och den andra hälften är sådana produkter som kan vara trevligt att piffa till vardagen med då och då (exempelvis en bodylotion som luktar lite extra gott, eller bara sådana enkla saker som tandtråd och ansiktsmasker. Suck.)
Då tänker jag att om jag har så mycket produkter, hur mycket har inte de där överdrivna tjejerna som står framför spegeln i 2 och en halv timma varje morgon och inte kan gå utanför dörren utan 3 lager puder och en halv flaska hårspray? Dom måste ju hyra ett förråd och ställa alla burka, flaskor och tuber i.
Hur som haver. Packa är inte så roande. Men nu bör jag fortsätta.
På återseende.
Ingen har älskat mig för min orientationsförmåga
Ett citat från en märklig gammal film på tv4film just nu... Eller det var i alla fall var översättaren sade genom textningen, eftersom jag inte har tillräckligt hög volym för att höra vad som egentligen sägs (vilket vanligtvis brukar vara något helt annat). Hur som helst så tyckte jag att det lät fint på någon höger. Jag ska göra mitt yttersta för att börja säga så till vardags. Frekvent. Exempelvis de gånger jag tappar bort mig, inte hittar tillbaka dit jag började, eller tror att syd är åt väst (häst i sydväst).
Tänk vad trevligt det vore.
Situation: Jag med sällskap står och fuffilurar någonstans. Möjligtvis i en gatukorsning. Jag säger "Jaaaaja så då ligger alltså NK ditåt?" och pekar åt fel håll (disorientationen är påtaglig). Mitt sällskap säger "ha! nej nej nej. nu är du allt ute och cyklar" och fnyser föraktfullt åt mitt obefintliga lokalsinne. Jag säger samlat: "Ingen har älskat mig för min orientationsörmåga".
Sällskapet blir tyst. Funderar en stund. Tänker säga något.... men förblir tyst.
Ready for take-off
I gryningen på söndag bär det av! Då går flyttlbilen mot Kungsklippan där min älskade kille fått tag i ett crib. Själv har jag haft det tuffare på den fronten och än så länge inte hittat något, men som tur är så är mr. L inte bara charmig, han är även villig för att låta en flickvän som jag vara inneboende tills jag hittar ett eget place. Det ska bli very skoj att vara roomies ett tag, men det här med att flytta ihop på riktigt är vi inte riktigt redo för än. Det vore trist att vara förbi det där spännande och härliga när man kommer hem till varandra.
Nu kan jag äntligen pusta ut angående skolan också. Ända fram till i tisdags har jag varit en nervös 2:a reserv på kursen jag sökt, (Psykologi II) men nu har jag kommit in, och i morse var världens snällaste kille på Stockholms Universitet och registrerade mig och anmälde mig till första delkursen, Rättspsykologi, det ska bli riktigt interesting!
Dessvärre är det inte bara den delkursen som skall betas av i början, nej nej. Parallellt med Rättspsykologin ska jag dessutom läsa Metod och Statistik!! Damdamdaaaaaam (det skulle föreställa ett sådan där otäckt ljud som kommer på film efter ett ruskigt avslöjande)
Det blir intressant att se hur jag klarar den delkursen, jag räknar med alldeles för många svordomar och aaaalldeles för många timmar stirrandes på obegripliga siffror och formler. Det kan bli kämpigt för en totalt siffer-ointresserad blondin som inte läst Matte B i gymnasiet.
Wish me luck känner jag att jag behöver säga.
Alltså... kolla...
Vetenskaplig metod och statistik, 7,5 hp (OBLIGATORISKT)
Delkursen avser att belysa och förklara skillnader mellan olika typer av forskning (såväl kvantitativa som
kvalitativa metoder diskuteras). Grundläggande principer för vetenskapligt arbete samt de olika steg som
ingår i forskningsprocessen (identifikation, problemformulering, metod- och designval, analys, tolkning och
redovisning) behandlas utförligt. Även deskriptiv statistik samt statistisk analys (hypotesprövning) med hjälp
av t-test och envägs variansanalys ingår i momentet.
Jag blir mörkrädd.
