Det var ju ingen snö här heller!
Var det bara en dröm? En vacker vit och fluffig dröm? Eller var det snö på riktigt? Det höll inte i sig länge. Det var för vackert för att vara sant. Nu känns det som oktober igen. Men på måndag är det ju december, då kanske det kan komma lite snö, för att liksom bevisa att den efterlängtade mysmånaden äntligen är här.
Hur som haver, nu är jag i alla fall i Örebro igen. Och det ser ut som sist. I alla fall det lilla jag sett än så länge. Vägen från centralstationen hem till mamma och pappa, där det ikväll vankades KÖTT! Det var lägnesedan. Sedan såklart Idol, och det var tamejfan på tiden att det lilla barnet åkte ut. Jag har inte så mycket emot honom, men kom igen. Idol? Idol.
Imorgon däremot blir det vilda äventyr. Jag ska ju till kyrkan. Där går det vilt till har jag hört. Klockan 13.00 ståndar dopet, och jag har just fått reda på att jag som ärofylld gudmor ska bära in det lilla knytet, och stå på scenen (om man nu kan kalla det scen i kyrkan) och hålla i gullet medans prästen gör vad han nu ska göra... läsa en psalm eller något? Jag vet inte vad han har planerat. Synd att jag inte är sångmässigt begåvad, då kanske jag hade kunnat sjunga en snutt, som en gudmor bör. Men den dagen jag sjunger i kyrkan, det är nog den dagen då E-type klipper sig. Extremt liten chans att det skulle hända med andra ord. Eller risk kanske jag skulle säga ...Inte ens liten, snarare obefintlig. Av så många orsaker.
På kvällningen imorgon är det kalas, fest, party, barty (som Håkan-Bråkan skulle sagt), tillställning, kalla det vad du vill. Men vin ska drickas och jag ska träffa mina kära och efterlängtade polers här hemma. Det ska bli riktigt jäkla kul att festa ihop med dom... er igen, det var alldeles för längesen vi var sådär härligt loco tillsammans.
Nu ska jag titta på South Park på MTV tills jag somnar. Det är ett kul avsnitt, Timmy & Jimmy har blivit gangsters. Obs, underhållande information endast för er som uppskattar South Park.
Innan jag somnar ska jag även träna på att inte svära, och istället försöka använda andra superlativ. Jag ska ju för sjuttsingen till kyrkan imorgon. Det är inte varje dag.
Nattinatt!
Örebrew, here I come again
I eftermiddag bär det av till kära Örebro igen. Kul det där, innan jag flyttade hit var jag så trött på Örebro, men nu ska det bli riktigt mysigt och kul att åka hem och hälsa på alla!
Som vanligt har jag bråttom nu, så nu måste jag packa klart min rosa väska och plugga lite innan jag pyser iväg till seminarie där vi ska diskutera schizofreni, borderline, alkoholberoende och dissociativ identitetsstörning (när man har flera personligheter som inte är medventa om varandra). Riktigt jäkla intressant faktiskt!
På återseende!
Som vanligt har jag bråttom nu, så nu måste jag packa klart min rosa väska och plugga lite innan jag pyser iväg till seminarie där vi ska diskutera schizofreni, borderline, alkoholberoende och dissociativ identitetsstörning (när man har flera personligheter som inte är medventa om varandra). Riktigt jäkla intressant faktiskt!
På återseende!
Anonym:
Jag saknar dig också "Anonym". Men du behöver inte skämmas över att du längtar efter mig, o du hemliga.
Genuspsykologi alltså...
Det här med genuspsykologi. Visst, det är intressant och det är en bra kurs skulle man kunna säga. Men ibland alltså. Har just träffat gruppen på ett fik på Götgatan. Det blev en efterlängtad, och årets första Chai-latte (mmmm) och med Therese Alshammar vid bordet bredvid. (Jag tror att simmarna & simmerskorna förföljer mig).
Vi träffades för att diskutera och analysera herrtidningar VS tjejtidningar. Vi hade Cosmopolitan, Solo, Café och Moore. Haha, Moore var för övrigt faktiskt det mest patetiska jag skådat på länge, i alla fall det specifika numret, jag antar att det var ett specialnummer. För det bestod av 100 sidor raggningsknep som var riktigt sjuka (men som kanske fungerar på 18-åriga killar i truckerkeps och tribaltatuering som vill ha tjejer vars dröm är att bli miss Slitz). Det allra sjukaste var dock att det stod att man absolut inte ska smickra tjejer, för då får de övertaget. Haha.
Men, detta gnäll man hör titt som tätt lite här & där, om att tjejtidningar som Cosmopolitan är så tjejiga, och herrmagasin som Café är så grabbiga. Oh no vad hemskt! Man ska nästan skämmas lite för att man passar in på stereotypen och läser Cosmo, och inte är bättre än så, inte är mer intelligent, och nöjer sig med att läsa om håruppsättningar, sminktips och mode.
MEN JAG TYCKER DET ÄR KUL!
KUUUUUL!
ROLIGT!!
Låt mig vara för gods sake. Jag tycker det är skoj att läsa om de nya sminkprodukterna, och att se vad recensenter tycker om olika sorters schampoo, och vilka kläder som visats på New York Fashion Week. Låt mig tycka att det är underhållande på ett härligt avslappnat vis. Det behöver inte betyda att jag är dum eller ointresserad av viktigare saker. Jag tycker dessutom att det är roligt att sminka mig. Nej min kära lärare i genus, jag gör det inte för att tillfredställa de där karlskolarna. Jag gör det för min egen skull, för att jag tycker det är roligt! Inte för att det förväntas av mig. Jag är inte dum och ointelligent för att jag läser om mode, hår, smink och vad Hollywood-kändisarna pysslar med. Jag tycker det är kuuuul att läsa om det, avslappnande.
Sälvklart vill även jag att det ska vara ett jämlikt samhälle, givetvis! Däremot så orkar jag helt ärligt inte gå runt och älta hur rosa Cosmopolitans framsida är, vara putt över att tjejerna på framsidan är snygga, och faktiskt försöker se snygga ut, eller analysera sönder varför kvinnor sitter med benen i kors medans det är "okej" för män att stolt visa upp vad de ha mellan benen (fast med byxor på då såklart). Nu gör jag det ändå för att det är en skoluppgift, men innerst inne, nej nej nej. Jag är för bövelen 23 år (i alla fall om 3 veckor :)), jag har all tid i världen på mig att vara bitter och fundersam sedan, jag kan försöka förändra världen och synen på den stereotypiska "utsatta" kvinnan när jag bestämmer mig för att vara vuxen. Just nu vill jag bara kunna läsa om onödiga saker, för jag tycker det är roligt! Rosa är en fin färg, och jag tror faktiskt att mååånga tjejer med mig tycker det. Inte för att vi har lärt oss att tycka det, utan för att vi tycker det!
Men på torsdag ska vi hålla en presentation om hur förfärligt det är att vi kvinnor ska sminka oss, göra oss fina för männen, se dumma och söta ut på alla framsidor av tidningar, medans männen på omslaget ska se tuff ut och inte titta in i kameran för att verka svåråtkomlig. Och hur hemskt det är att det inte står mer om sport och tekniska prylar i Cosmopolitan. Kan det ha med efterfrågan att göra? Hmmm... På med masken på torsdag.
Vi träffades för att diskutera och analysera herrtidningar VS tjejtidningar. Vi hade Cosmopolitan, Solo, Café och Moore. Haha, Moore var för övrigt faktiskt det mest patetiska jag skådat på länge, i alla fall det specifika numret, jag antar att det var ett specialnummer. För det bestod av 100 sidor raggningsknep som var riktigt sjuka (men som kanske fungerar på 18-åriga killar i truckerkeps och tribaltatuering som vill ha tjejer vars dröm är att bli miss Slitz). Det allra sjukaste var dock att det stod att man absolut inte ska smickra tjejer, för då får de övertaget. Haha.
Men, detta gnäll man hör titt som tätt lite här & där, om att tjejtidningar som Cosmopolitan är så tjejiga, och herrmagasin som Café är så grabbiga. Oh no vad hemskt! Man ska nästan skämmas lite för att man passar in på stereotypen och läser Cosmo, och inte är bättre än så, inte är mer intelligent, och nöjer sig med att läsa om håruppsättningar, sminktips och mode.
MEN JAG TYCKER DET ÄR KUL!
KUUUUUL!
ROLIGT!!
Låt mig vara för gods sake. Jag tycker det är skoj att läsa om de nya sminkprodukterna, och att se vad recensenter tycker om olika sorters schampoo, och vilka kläder som visats på New York Fashion Week. Låt mig tycka att det är underhållande på ett härligt avslappnat vis. Det behöver inte betyda att jag är dum eller ointresserad av viktigare saker. Jag tycker dessutom att det är roligt att sminka mig. Nej min kära lärare i genus, jag gör det inte för att tillfredställa de där karlskolarna. Jag gör det för min egen skull, för att jag tycker det är roligt! Inte för att det förväntas av mig. Jag är inte dum och ointelligent för att jag läser om mode, hår, smink och vad Hollywood-kändisarna pysslar med. Jag tycker det är kuuuul att läsa om det, avslappnande.
Sälvklart vill även jag att det ska vara ett jämlikt samhälle, givetvis! Däremot så orkar jag helt ärligt inte gå runt och älta hur rosa Cosmopolitans framsida är, vara putt över att tjejerna på framsidan är snygga, och faktiskt försöker se snygga ut, eller analysera sönder varför kvinnor sitter med benen i kors medans det är "okej" för män att stolt visa upp vad de ha mellan benen (fast med byxor på då såklart). Nu gör jag det ändå för att det är en skoluppgift, men innerst inne, nej nej nej. Jag är för bövelen 23 år (i alla fall om 3 veckor :)), jag har all tid i världen på mig att vara bitter och fundersam sedan, jag kan försöka förändra världen och synen på den stereotypiska "utsatta" kvinnan när jag bestämmer mig för att vara vuxen. Just nu vill jag bara kunna läsa om onödiga saker, för jag tycker det är roligt! Rosa är en fin färg, och jag tror faktiskt att mååånga tjejer med mig tycker det. Inte för att vi har lärt oss att tycka det, utan för att vi tycker det!
Men på torsdag ska vi hålla en presentation om hur förfärligt det är att vi kvinnor ska sminka oss, göra oss fina för männen, se dumma och söta ut på alla framsidor av tidningar, medans männen på omslaget ska se tuff ut och inte titta in i kameran för att verka svåråtkomlig. Och hur hemskt det är att det inte står mer om sport och tekniska prylar i Cosmopolitan. Kan det ha med efterfrågan att göra? Hmmm... På med masken på torsdag.
Ville bara säga...
..att jag snart fyller år, hihi!
Snö ja...
Jääädrar vad det snöar idag! Helt sjukt. Snöoväder kallar dom det i media. Det stämmer. Det är ju snö, och något väder är det minsann inte nej, utan Oväder är vad det är. Jag fruktar för att lämna tryggheten, stillsamheten som kallas lä, och värmen i lägenheten då jag måste bege mig till något cafe på söder (nej det heter inte "Något café", allt på söder är inte lika fiffigt som "Ett ställe") för att träffa min grupp i klassen och prata om vår presentation vi ska ha på torsdag. Det blev en lång mening.
Men, trots de arton biljarder snöflingorna utanför fönstret som är totalt galna så växer ändå någon slags mysighetskänsa inom mig. Det ser ändå bra mysigt ut. ...När man tittar på spektaklet från andra sidan fönstret ja.
Nu har jag svalt min lyxlunch, snabbmakaroner med ketchup, så nu ska jag ge mig av snart. Hua. På med varm-jackan, uggsen (ja jag har uggs), lovika, halsduk, mössa. Stäng ögonen!!
Men, trots de arton biljarder snöflingorna utanför fönstret som är totalt galna så växer ändå någon slags mysighetskänsa inom mig. Det ser ändå bra mysigt ut. ...När man tittar på spektaklet från andra sidan fönstret ja.
Nu har jag svalt min lyxlunch, snabbmakaroner med ketchup, så nu ska jag ge mig av snart. Hua. På med varm-jackan, uggsen (ja jag har uggs), lovika, halsduk, mössa. Stäng ögonen!!
Jo... alltså...
...kommer ni ihåg när jag skrev att jag älskar snö. Jo jag skulle vilja modifiera uttalandet en aning. Jag älskar snö när den ligger på marken och är fin i all sin rofyllda stillsamhet. Jag älskar även snöfall när jag är inomhus och kan betrakta fenomenet från andra sidan fönstret. Jag älskar inte fallande snö när jag själv är ute och går. Jo.. jag gillar lugnt fallande stora, mysiga och vackra snöflingor. Men när det snöar hårt, fort och samtidigt blåser ute, och jag dessutom är mitt i detta virrvarr av flingor, då älskar jag inte snö.
Jag var just ute på promenad. Tyckte det såg så vackert ut och var tvungen att röra på mig och få lite luft efter en hel dag i soffan med pyssel till dopet. Min plan var att promenera en halvtimma, en timma om det kändes bra och jag inte frös för mycket. Dock var det inte kylan som fick mig att ge upp, det var hårda, snabba, ihärdiga snöflingor i mina ögon.
Promenaden blev på 13 minuter.
Jag var just ute på promenad. Tyckte det såg så vackert ut och var tvungen att röra på mig och få lite luft efter en hel dag i soffan med pyssel till dopet. Min plan var att promenera en halvtimma, en timma om det kändes bra och jag inte frös för mycket. Dock var det inte kylan som fick mig att ge upp, det var hårda, snabba, ihärdiga snöflingor i mina ögon.
Promenaden blev på 13 minuter.
Snart är det jul och då blir det kul!
Nu är det inte längre en överdriven längtan, nu är det ett faktum. Julen är på väg! Och allt som hör julen till!
Knäck
Pepparkakor
Andra kakor som mamma bakar
Glögg
Must
Julgransdoften
Snö
Ledighet
Träffa familjen
Chokladkalender
Pyssel & pynt
Aladdin-ask
Sunes Jul
Julbord
Sällskapsspel
Mmmmm I Love It
En sak till... om du inte fick en påfallande och mysig julkänsla av min lista på underbara julsaker, klicka på länken:
http://www.youtube.com/watch?v=ogetBqMgau0
Hihihi
Knäck
Pepparkakor
Andra kakor som mamma bakar
Glögg
Must
Julgransdoften
Snö
Ledighet
Träffa familjen
Chokladkalender
Pyssel & pynt
Aladdin-ask
Sunes Jul
Julbord
Sällskapsspel
Mmmmm I Love It
En sak till... om du inte fick en påfallande och mysig julkänsla av min lista på underbara julsaker, klicka på länken:
http://www.youtube.com/watch?v=ogetBqMgau0
Hihihi
En liten fundering...
Nu har jag gått och funderat på en sak i ett dygn ungefär. Utan att försöka ta reda på det. Det här med att rysa... När det går en rysning genom hela kroppen... Vad i hela fridens namn är det som försiggår egentligen??! Ibland ryser man av obehag, ibland av välbehag. Ibland ser man till och med på armhåret attman ryser. What's going on? Jag vet inte om detta är någon slags baskunskap som jag borde kommit ihåg från Fredrik Bergmans fysik-lektioner på högstadiet. Om någon har en susning om hur det ligger till vore jag jätteglad om jag blev informerad. Jag kan inte sluta fundera. Ibland kan man ju till och med framkalla en rysning själv. Det är lite det som gör det till ett mysterium tycker jag. Hmmm....
Nu ska jag pyssla! Har ju fått i uppgift att göra fint till dopet som infaller på lördag. Så nu ska jag börja. Har inhandlat rosa saker på både Party Store och Panduro!
På återseende
Nu ska jag pyssla! Har ju fått i uppgift att göra fint till dopet som infaller på lördag. Så nu ska jag börja. Har inhandlat rosa saker på både Party Store och Panduro!
På återseende
I Love Stockholm!
Jag har tänkt på det de senaste dagarna. Jag älskar fan den här staden. Jag älskar det faktum att det är crowded och fartfyllt. Det är rörelse nästan hela tiden nästan överallt. Igår till exempel hade jag varit hemma hos brorsan för lite rödvin och Idol (som jag för övrigt är irriterad på). När jag skulle åka hem började ängslan smyga sig på. Jag är ganska paranoid och tror att många har onda avsiker. Efter för många sedda avsnitt av Efterlyst (och då har jag kanske bara sett ett avsnitt per säsong) har jag blivit misstänksam mot alla jag möter när mörkret faller på. Så bekymmersrynkan åkte på när jag var på väg till bussen, det gjorde även den tuffa och hårfa minen som säger "skyll dig själv om du muckar med mig, lille vän". Den brukar nog hjälpa vill jag gärna tänka.
Men jag hade ju glömt att jag bor i Stockholm! Det är upplyst, och överallt är det folk som är på väg till fest, till krogen, på väg hem, ute med hunden, på kvällspromenad, eller till och med ute med barnvagnen klockan 00.30. Man känner sig liksom lite tryggare då.
Det är förjäkla härligt att bo i denna stad. Jag känner mig hemma här, och har svårt att se mig själv flytta tillbaka till Örebro faktiskt. Nu säger jag inte att jag jämt ska vandra runt ensam i mörkret för att utmana ödet, nej nej. Jag är fortfarande mörkrädd och jag ringde brorsan när jag gick på de 200 meter som var mer folkglest. Men det är skönt att det är få ställen (där jag behöver vistas i alla fall) som är ödsliga. Nu har ju jag dessutom haft en riktig beginners luck och fått tag i en lägenhet med sjukt bra läge. Vi får väl se hur länge den lyckan varar sade pessimisten...
Utöver att jag känner mig tryggare på gatorna i storstaden så är den för jävla vacker vår hufvudstad. I synnerhet idag när den varit pudrad med ett snötäcke! Mitt barnasinne siter kvar och jag bara äääälskar snö. Det är så vackert och ljust!
NK med det årliga julpyntet
Men jag hade ju glömt att jag bor i Stockholm! Det är upplyst, och överallt är det folk som är på väg till fest, till krogen, på väg hem, ute med hunden, på kvällspromenad, eller till och med ute med barnvagnen klockan 00.30. Man känner sig liksom lite tryggare då.
Det är förjäkla härligt att bo i denna stad. Jag känner mig hemma här, och har svårt att se mig själv flytta tillbaka till Örebro faktiskt. Nu säger jag inte att jag jämt ska vandra runt ensam i mörkret för att utmana ödet, nej nej. Jag är fortfarande mörkrädd och jag ringde brorsan när jag gick på de 200 meter som var mer folkglest. Men det är skönt att det är få ställen (där jag behöver vistas i alla fall) som är ödsliga. Nu har ju jag dessutom haft en riktig beginners luck och fått tag i en lägenhet med sjukt bra läge. Vi får väl se hur länge den lyckan varar sade pessimisten...
Utöver att jag känner mig tryggare på gatorna i storstaden så är den för jävla vacker vår hufvudstad. I synnerhet idag när den varit pudrad med ett snötäcke! Mitt barnasinne siter kvar och jag bara äääälskar snö. Det är så vackert och ljust!
Kungsträdgården med snö
NK med det årliga julpyntet
Aaah snö ljuva snö
Ikväll har jag tittat på Sex and the City, filmen. Mina tårkanaler överraskade mig själv. Jag fällde ett par tårar under filmens gång. Jag tror att jag har gråtit på film och TV kanske två gånger förrut, Armageddon och något O.C-avsnitt vid ett klent tillfälle. Inte det att jag är en sån där som kallar sig själv hårding eller har svårt att gråta, som Chandler. När det gäller mitt eget liv har jag ganska lätt att gråta, men jag har alltid tyckt det är så konstigt är folk gråter till film. Hallå det är ju inte på riktigt!! Det står ju ett helt kamerateam 2 meter ifrån. Men idag försvann alla realistiska tankar, och tårarna rann när Carrie är så miserabel. Och såklart även när Carrie hittar Mr. Big i garderoben och springer fram och kysser honom. Åhh, då är man nervklen. Brrrrrrr
Igår kan ha varit årets kallaste dag. Eller kanske årtiondets kallaste dag. Det är i alla fall vad det kändes som. Jag stod alltså på en och samma plats på S:t Eriksplan i 6 timmar. Sex timmar!! Efter 55 minuter hade jag jag tappat känseln i fötterna. Igår kväll hade jag fortfarande inte tinat. Det var horribelt. Men jag tjänade ju pengar.
Work work work
Idag ska jag jobba! Jag ska stå på S:t Eriksplan i 4-5 timmar och dela ut SvD. Ganska lättförtjänta pengar, men det kommer nog bli kallt! Nu börjar dock solen kika fram... men precis i samma stund som jag skrev det sade någon på Nyhetsmorgon att det är väldigt kallt här. Ajaj, på med varma varma kläder! Jag har nära hem i alla fall! Och jag är i stort behov av money.
Vill man ha pengar får man lida pin, som man brukar säga...
Vill man ha pengar får man lida pin, som man brukar säga...
Josefine, the Godmother
Nu är jag hemma i Stockholm igen efter att ha varit hemma i Örebro på en lång-weekend. Det är kul att ha t vå ställen att kalla "hemma".
I lördags fick jag en förfrågan om ett riktigt hedersuppdrag. Min älskade broder med sambo frågade om jag vill vara gudmor åt lilla Leia. Om mindre än 2 veckor ska jag nämligen hem till Örebro igen för att gå på dop för den lilla minimänniskan. Självklart svarade jag ja. Och varför just jag fick hedersuppdraget kan nog ha att göra med att jag redan innan hennes ankomst lovade att jag ska inbringa alla rosa och flickiga element i hennes liv, såsom rosa hårsnoddar, hårspännen, hennes första läppglans, My Little Pony, och hon ska till och med få låna min rosa Barbie-bil.
Och på dopet som ståndar nästa helg har jag fått den fantastiska uppgiften att göra fint på borden med lite allt möjligt pyssel! Weeeei! Så imorgon blir det en tripp till Panduro (ungefär som Idé & Hobby i Örebro fast såklart mycket större!) Hurra vad kul det ska bli, jag älskar att pyssla.
Hej sålänge
/The Godmother
I lördags fick jag en förfrågan om ett riktigt hedersuppdrag. Min älskade broder med sambo frågade om jag vill vara gudmor åt lilla Leia. Om mindre än 2 veckor ska jag nämligen hem till Örebro igen för att gå på dop för den lilla minimänniskan. Självklart svarade jag ja. Och varför just jag fick hedersuppdraget kan nog ha att göra med att jag redan innan hennes ankomst lovade att jag ska inbringa alla rosa och flickiga element i hennes liv, såsom rosa hårsnoddar, hårspännen, hennes första läppglans, My Little Pony, och hon ska till och med få låna min rosa Barbie-bil.
Och på dopet som ståndar nästa helg har jag fått den fantastiska uppgiften att göra fint på borden med lite allt möjligt pyssel! Weeeei! Så imorgon blir det en tripp till Panduro (ungefär som Idé & Hobby i Örebro fast såklart mycket större!) Hurra vad kul det ska bli, jag älskar att pyssla.
Hej sålänge
/The Godmother
Snacka om barnsäker...
Jag befinner mig nu hemma i mammas och pappas hus, där jag just skulle till att borsta tänderna. Efter tandborstningen såg jag en sån där flaska med munskölj och ville prova. Givetvis doftar redan min andedräkt hallon, men jag ville ändå testa, det såg kul ut. Men! (som Tony Irwing skulle sagt) Jag fick inte upp korken! Troligtvis är den barnsäker p.g.a. att barn inte ska dricka den, men någon måtta får det väl vara?! Jag är för sjutton 23 år om fyra och en halv vecka. Nu kanske en läsare ställer sig frågan "Vad/vem är det egentligen som är dum? Korken eller Josefine?" Klurig fråga. Jag fattade verkligen ingenting. Det var inte det att jag inte kunde få upp själva korken. Det var det att när korken var öppnad så satt det fortfarande någon form av kork kvar, som innefattade ett rör som gick ner till botten av flaskan. Men inte kom det något när jag hällde ur den kvarvarande korken icke. Jag gav upp. Men jag grubblar fortfarande på det. Jag ska ge den ett nytt försök imorgon, i dagsljus.
Kvällen var inte en av mina mest nyttiga kvällar, men ack så trevlig! Lekte med fem söta och glada flickor hemma hos ElinPelin. Vi åt pizza, drack Coca-cola och som grädden på moset (nästann bokstavligt talat) åt vi marängschwiss som Elin så sött hade ordnat. När jag tänker på det så är du jäkligt bra på att bjussa på goda saker när man kommer till dig Elin! Jag lovar att när du kommer till mig och hälsar på så ska jag bjuda igen :) Tack för en mysig kväll tjejer!
Imorgon är det familjedag! Jag ska leka med min älskade brorson och kela med min älskade brorsdotter, ska för övrigt göra allt i min makt för att "Jossan" ska bli hennes första ord.
Nu ska jag sova.
Nattinatt!
Kvällen var inte en av mina mest nyttiga kvällar, men ack så trevlig! Lekte med fem söta och glada flickor hemma hos ElinPelin. Vi åt pizza, drack Coca-cola och som grädden på moset (nästann bokstavligt talat) åt vi marängschwiss som Elin så sött hade ordnat. När jag tänker på det så är du jäkligt bra på att bjussa på goda saker när man kommer till dig Elin! Jag lovar att när du kommer till mig och hälsar på så ska jag bjuda igen :) Tack för en mysig kväll tjejer!
Imorgon är det familjedag! Jag ska leka med min älskade brorson och kela med min älskade brorsdotter, ska för övrigt göra allt i min makt för att "Jossan" ska bli hennes första ord.
Nu ska jag sova.
Nattinatt!
Håll ut Örebro, snart kommer jag
Imorgon far jag till Örebro för helgen. Det ska bli skönt att komma hem till mamma & pappa för lite lugn och ro. Och imorgon kväll blir det också mys och lugn med tjejerna.
Ikväll har jag varit alldeles ensam, det känns lite ovant och ja, ensamt. Älskade J for till Örebro redan idag så jag har haft en ensamkväll ikväll. Min plan var att utnyttja den och göra ensamheten till en positiv ensamhet, ni vet plocka ögonbrynen, lägga ansiktsmask, titta på Sex and the City-filmen och äta choklad som jag köpte på väg hem. Men jag har inte hunnit med något av det. Ögonbrynen är oplockade, hyn är oren och obehandlad, filmen är osedd, och chokladen ligger (tro det eller ej) kvar i kylen, oöppnad! Dra på trissor.
Jag insåg när jag kom hem från min fönstershoppingrunda klockan 18.00 att jag var tvungen att läsa 4 kapitel innan mitt seminarie imorgon, duscha, packa väskan (vilket tar längre tid än man kan tro), dammsuga, laga mat, och passa på att titta på ett avsnitt Gossip Girl till maten (jag vet jag vet, jag älskar Gossip Girl, precis som alla andra 13-åringar). Så nu sitter jag här 23.50 och måste gå och sova så att jag orkar gå upp tidigt och göra de saker jag inte orkade göra ikväll (dvs dammsuga och läsa 2 kapitel).
Sedan går tåget en timma efter att jag slutar skolan, så min fina rosa resväska får följa med till skolan. Sedan bär det av.
Hmmm hur ska jag lägga upp det här. Enklaste lösningen är nog att gå upp i ottan imorgon. Då måste jag verkligen sova nu. Vi får se hur det går.
God natt!
Ikväll har jag varit alldeles ensam, det känns lite ovant och ja, ensamt. Älskade J for till Örebro redan idag så jag har haft en ensamkväll ikväll. Min plan var att utnyttja den och göra ensamheten till en positiv ensamhet, ni vet plocka ögonbrynen, lägga ansiktsmask, titta på Sex and the City-filmen och äta choklad som jag köpte på väg hem. Men jag har inte hunnit med något av det. Ögonbrynen är oplockade, hyn är oren och obehandlad, filmen är osedd, och chokladen ligger (tro det eller ej) kvar i kylen, oöppnad! Dra på trissor.
Jag insåg när jag kom hem från min fönstershoppingrunda klockan 18.00 att jag var tvungen att läsa 4 kapitel innan mitt seminarie imorgon, duscha, packa väskan (vilket tar längre tid än man kan tro), dammsuga, laga mat, och passa på att titta på ett avsnitt Gossip Girl till maten (jag vet jag vet, jag älskar Gossip Girl, precis som alla andra 13-åringar). Så nu sitter jag här 23.50 och måste gå och sova så att jag orkar gå upp tidigt och göra de saker jag inte orkade göra ikväll (dvs dammsuga och läsa 2 kapitel).
Sedan går tåget en timma efter att jag slutar skolan, så min fina rosa resväska får följa med till skolan. Sedan bär det av.
Hmmm hur ska jag lägga upp det här. Enklaste lösningen är nog att gå upp i ottan imorgon. Då måste jag verkligen sova nu. Vi får se hur det går.
God natt!
Hem i helgen!
Nu har jag bpkat en tågbiljett för hemfärd till Örebro i helgen. Det ska bli jättemysigt att komma hem och bli omhändertagen, få lite god mat och umgås med alla där hemma. På fredag blir det Idolkväll med lite vin med mina kära vänner, på lördag blir det nog familjen som står i fokus. Och Kissen! Det ska bli jättekul att träffa min älskade katt igen. Det är inte alla som förstår mina känslor för den lille hårbollen med morrhår, men jag längtar verkligen jättemycket efter honom :)
Nu ska jag springa till bussen, har skola mellan 12-17 idag.
So long!
Se bara hur söt han är!
Nu ska jag springa till bussen, har skola mellan 12-17 idag.
So long!
"En grekisk man gick vilse på Hannovers flygplats"
Jag läste en artikel på Aftonbladet igår. Jag kan inte låta bli att skratta.
http://www.e24.se/lifestyle/klacksparkar/artikel_845633.e24?offset=18&maxcount=3#articlecomments
Det väcker SÅ många frågor. Alltså... hur är det möjligt??! Troligtvis finns det väl någon bakomliggande orsak som skvallerblaskan Aftonbladet som vanligt inte skriver ut. Men ändå! En vecka?! Okej, grekiska är inte likt något annat språk, det är inte många i övriga världen som kan grekiska, och mannen ifråga kanske inte kan engelska. Uppenbarligen är han lite amish och äger inte heller en mobiltelefon. Men på en flygplats finns det väl telefoner att låna? Det rör sig ganska mycket folk på stället, varav kanske 98% äger minst en mobiltelefon. Har människan varit där en hel vecka måste han ju köpt frukost, lunch och middag varje dag, därmed måste han haft pengar till någon slags mynttelfon. Och har han någon rejäl personlighetsstörning eller mental sjukdom så borde man inte släppa iväg honom ensam på en resa. Hallå!! Informationsdisk!! Tydligen ska Hannoveras flygplats vara väldigt liten dessutom. Jag börjar bli misstänksam, det är något lurt med det här.. Är det ett skämt? Jag är nästan sömnlös på nätterna efter denna artikel.
http://www.e24.se/lifestyle/klacksparkar/artikel_845633.e24?offset=18&maxcount=3#articlecomments
Det väcker SÅ många frågor. Alltså... hur är det möjligt??! Troligtvis finns det väl någon bakomliggande orsak som skvallerblaskan Aftonbladet som vanligt inte skriver ut. Men ändå! En vecka?! Okej, grekiska är inte likt något annat språk, det är inte många i övriga världen som kan grekiska, och mannen ifråga kanske inte kan engelska. Uppenbarligen är han lite amish och äger inte heller en mobiltelefon. Men på en flygplats finns det väl telefoner att låna? Det rör sig ganska mycket folk på stället, varav kanske 98% äger minst en mobiltelefon. Har människan varit där en hel vecka måste han ju köpt frukost, lunch och middag varje dag, därmed måste han haft pengar till någon slags mynttelfon. Och har han någon rejäl personlighetsstörning eller mental sjukdom så borde man inte släppa iväg honom ensam på en resa. Hallå!! Informationsdisk!! Tydligen ska Hannoveras flygplats vara väldigt liten dessutom. Jag börjar bli misstänksam, det är något lurt med det här.. Är det ett skämt? Jag är nästan sömnlös på nätterna efter denna artikel.
Till storebror svenskalärare:
Jo, jag funderade lite över det där med becksvart kontra bäcksvart innan jag skrev det. Men så tänkte jag att det måste nog vara med Ä eftersom en bäck är ju svart... på natten. Plus att jag vet inte vad sjutton en/ett beck är...? Vad är det??
Du förresten, du kan väl passa på att tala om vad en esplanad är......
HA!
Du förresten, du kan väl passa på att tala om vad en esplanad är......
HA!
Mindre klantighet på mataffären
Ibland måste man ju bjuda på sig själv...
Igår var jag och J på en stoooor mataffär på Fridhemsplan som heter DagsLivs. Jag var på lite sådär busigt humör som man kan vara ibland, och är J stod och grävde efter en fin rödlök så såg jag en låda med världens kanske största, troligtvis muterade gul-lökar. De var alltså större än riktigt stora apelsiner. Enorma. Allihopa.
"Det här blir kul" tänkte jag, tog upp två stycken och satte dom i brösthöjd på mig själv och sade lite för högt "Kolla vilka shyssta lökar!". Tyvärr hade J redan hittat sin rödlök och börjat gå iväg, så mitt skämt blev istället riktat mot en annan man, några år äldre, som jag dessutom råkade knuffa till lite samtidigt.
...Klumpigt va?
Igår var jag och J på en stoooor mataffär på Fridhemsplan som heter DagsLivs. Jag var på lite sådär busigt humör som man kan vara ibland, och är J stod och grävde efter en fin rödlök så såg jag en låda med världens kanske största, troligtvis muterade gul-lökar. De var alltså större än riktigt stora apelsiner. Enorma. Allihopa.
"Det här blir kul" tänkte jag, tog upp två stycken och satte dom i brösthöjd på mig själv och sade lite för högt "Kolla vilka shyssta lökar!". Tyvärr hade J redan hittat sin rödlök och börjat gå iväg, så mitt skämt blev istället riktat mot en annan man, några år äldre, som jag dessutom råkade knuffa till lite samtidigt.
...Klumpigt va?
Ny klantighet...
Då var det helg igen. Nu låter jag som en gammal nucka, men: Vad fort tiden går. Den här veckan gick ruskigt fort faktiskt. Men inte mig emot, jag föredrar helgen. Men mina nya delkursen verkar roliga, och tack och lov, inte så tunga och jobbiga. Det gillar jag.
I helgen kommer boyfriendens lillasyster och hälsar på. Det ska bli skojigt! Dessutom blir det ju därmed en lugn och billig helg, det kan behövas. Jag är inte den rikaste kvinnan i Sverige just nu, tro det eller ej. Det är ganska ofta jag önskar att jag var lite rikare än vad jag är nu. Men i framtiden kanske. Studenter är ju inte kända för att vara höginkomsttagare men däremot kanske vi blir det ;)
Idag gjorde jag en mycket klantig sak. Min dörr är ju en sån där nedrans dörr som går i lås när man stänger den. Med andra ord måste man ALLTID komma ihåg att ta med sig nyckeln när man går utanför dörren. Alltid. Fram till idag har jag klarat det, men hela tiden har jag vetat någonstans inom mig att en vacker dag kommer det fruktade hända. Men förhoppningsvis kommer jag att ha min mobil med mig ut då i alla fall, har jag tänkt. Det hade jag inte idag.
Jag ska ta det från början:
Min kusin var här på förmiddagen för att hämta lite grejer på vinden som hon lämnade när hon flyttade ut. Så, vi gick upp på vinden, var där ett tag och stökade runt. När vi var klara gick vi ner för att hämta kusinens bilnyckel. Jag grävde i fickorna... jag började känna en välbekant känsla av "Ånej nu har jag klantat mig igen". Jag stirradepå kusinen och sade "Ånej" och eftersom hon bott här tidigare så förstod hon genast vad för slags "Ånej". Ännu fler "Ånej" tog sig ur min mun när jag insåg att även mobilerna låg på byrån innanför dörren. Som tur är så har såklart min käraste J extranyckeln. Han hade dock föreläsning till 12.00, och min föreläsning började 13.00.
Vi bestämde oss för (det enda alternativet) attgå ut på trottoaren och hoppas på att se en vänlig själ som gärna ville låna ut sin mobil till oss. På andra sidag gatan stod två byggarbetare som inte hade någon flyktväg. Så vi frågade snällt. Det krångliga var att efter över ett år tillsammans så kan jag fortfarande inte J:s mobilnummer utantill (man slår det ju aldrig manuellt, det finns ju inlagt!!) så jag fick först ringa mamma som har det sparat på mobilen, skriva ner numret på en skärbräda kusinen bar på, med en penna lånad av byggarbetaren.
Ringde J som inte svarade, fick skicka ett sms till karln. När vi tackat och nigt för de snälla herrarna gick vi ner i mitt soprum när kusinen letade efter för längesedan ofrivilligt slängda vinterkläder. När vi kom upp igen ropade byggarbetarna från andra sidan gatan "Han ringde!". J hade alltså trott att det var kusinens mobil jag ringt från och ringde upp, och blev aningen förvånad när herr byggarbetare svarade. "Han sade att han var på väg" sade den hjälpsamme byggmannen.
Så til slut dök favoritkillen upp med nycklen i högsta hugg och släppte in oss, och jag som skulle äta lunch innan jag åkte till skolan fick nöja mig med att brygga lite kaffe att ta med till skolan. Jag kom sent. Men bara några minuter!
Ikväll är det Idol, nu hejar jag bara på Kevin. Han är faktiskt överlägset bäst, och det är ingen subjektiv åsikt, så är det bara ;)
I helgen kommer boyfriendens lillasyster och hälsar på. Det ska bli skojigt! Dessutom blir det ju därmed en lugn och billig helg, det kan behövas. Jag är inte den rikaste kvinnan i Sverige just nu, tro det eller ej. Det är ganska ofta jag önskar att jag var lite rikare än vad jag är nu. Men i framtiden kanske. Studenter är ju inte kända för att vara höginkomsttagare men däremot kanske vi blir det ;)
Idag gjorde jag en mycket klantig sak. Min dörr är ju en sån där nedrans dörr som går i lås när man stänger den. Med andra ord måste man ALLTID komma ihåg att ta med sig nyckeln när man går utanför dörren. Alltid. Fram till idag har jag klarat det, men hela tiden har jag vetat någonstans inom mig att en vacker dag kommer det fruktade hända. Men förhoppningsvis kommer jag att ha min mobil med mig ut då i alla fall, har jag tänkt. Det hade jag inte idag.
Jag ska ta det från början:
Min kusin var här på förmiddagen för att hämta lite grejer på vinden som hon lämnade när hon flyttade ut. Så, vi gick upp på vinden, var där ett tag och stökade runt. När vi var klara gick vi ner för att hämta kusinens bilnyckel. Jag grävde i fickorna... jag började känna en välbekant känsla av "Ånej nu har jag klantat mig igen". Jag stirradepå kusinen och sade "Ånej" och eftersom hon bott här tidigare så förstod hon genast vad för slags "Ånej". Ännu fler "Ånej" tog sig ur min mun när jag insåg att även mobilerna låg på byrån innanför dörren. Som tur är så har såklart min käraste J extranyckeln. Han hade dock föreläsning till 12.00, och min föreläsning började 13.00.
Vi bestämde oss för (det enda alternativet) attgå ut på trottoaren och hoppas på att se en vänlig själ som gärna ville låna ut sin mobil till oss. På andra sidag gatan stod två byggarbetare som inte hade någon flyktväg. Så vi frågade snällt. Det krångliga var att efter över ett år tillsammans så kan jag fortfarande inte J:s mobilnummer utantill (man slår det ju aldrig manuellt, det finns ju inlagt!!) så jag fick först ringa mamma som har det sparat på mobilen, skriva ner numret på en skärbräda kusinen bar på, med en penna lånad av byggarbetaren.
Ringde J som inte svarade, fick skicka ett sms till karln. När vi tackat och nigt för de snälla herrarna gick vi ner i mitt soprum när kusinen letade efter för längesedan ofrivilligt slängda vinterkläder. När vi kom upp igen ropade byggarbetarna från andra sidan gatan "Han ringde!". J hade alltså trott att det var kusinens mobil jag ringt från och ringde upp, och blev aningen förvånad när herr byggarbetare svarade. "Han sade att han var på väg" sade den hjälpsamme byggmannen.
Så til slut dök favoritkillen upp med nycklen i högsta hugg och släppte in oss, och jag som skulle äta lunch innan jag åkte till skolan fick nöja mig med att brygga lite kaffe att ta med till skolan. Jag kom sent. Men bara några minuter!
Ikväll är det Idol, nu hejar jag bara på Kevin. Han är faktiskt överlägset bäst, och det är ingen subjektiv åsikt, så är det bara ;)
Nya delkurser
Idag börjar två nya delkurser; Genuspsykologi och Klinisk Psykologi. Idag är det bara introduktion på de båda, men det tar ändå sin tid. Första föreläsningen är 12.00-15.00, sedan börjar nästa 15.00 och håller på till 17.00. Har jag tur så hinner jag äta min medhavda lunchlåda med pasta och tonfiskröra innan den andra börjar. Båda kurserna verkar vara väldigt intressanta. Genuspsykologin handlar om precis som det låter: skillnaden mellan pojkar & flickor, kvinnor och män från ett psykologiskt perspektiv, i uppfostran, på arbeten och om stereotyper och sådant. Kliniska psykologin handlar om psykiska sjukdomar och dess behandling. Det ska bli kul.
Nackdelen med att börja kl 12.00 är att inte sjutton tar man tag i att göra saker innan man åker till skolan. Man tycker att man inte riktigt hinner med det. Som idag: Sova till 9.00, vilket är en lagom tid att gå upp tycker jag. Sedan läsa lite nyheter, slappa lite lagom mycket, och sedan börjar göra sig iordning, sakta men säkert. Jag tycker inte om att skynda. Det är en skön förmiddag, men om man skulle gå upp tidigare så skulle man hinna med så mycket mer. Särskilt segt då man slutar klockan fem. Hmpf. Men jag får skylla mig själv eftersom jag råkar tycka om att sova och slappa. Jag ska inte gnälla. Bara på mig själv i så fall, och det mår ju ingen bättre av. Fast ibland är det kul att gnälla, när man är på det humöret.
Det är roligt när kurslitteratur är lite mer som skönlitteratur. Hade en sådan bok i förra delkursen, rättspsykologi. "Brott & Minne" hette den, av Sven-Åke Christiansson (min lärare och i media kallad "minnesexperten") och någon mer. Jag kan verkligen rekomendera den om man är någorlunda intresserad av psykologi och/brott. Jättespännande. Under Genuspsykologin ska jag läsa en bok som är på väg på posten från Adlibris som heter "Vad är Queer?". Den verkar skoj.
Nu ska jag addera lite hårspray i håret för att se lite (ännu) snyggare ut ;)
Idag ska jag åka ner i urinhissen för att komma till tunnelbanan. Hugaligen.
Hej på er!
Nackdelen med att börja kl 12.00 är att inte sjutton tar man tag i att göra saker innan man åker till skolan. Man tycker att man inte riktigt hinner med det. Som idag: Sova till 9.00, vilket är en lagom tid att gå upp tycker jag. Sedan läsa lite nyheter, slappa lite lagom mycket, och sedan börjar göra sig iordning, sakta men säkert. Jag tycker inte om att skynda. Det är en skön förmiddag, men om man skulle gå upp tidigare så skulle man hinna med så mycket mer. Särskilt segt då man slutar klockan fem. Hmpf. Men jag får skylla mig själv eftersom jag råkar tycka om att sova och slappa. Jag ska inte gnälla. Bara på mig själv i så fall, och det mår ju ingen bättre av. Fast ibland är det kul att gnälla, när man är på det humöret.
Det är roligt när kurslitteratur är lite mer som skönlitteratur. Hade en sådan bok i förra delkursen, rättspsykologi. "Brott & Minne" hette den, av Sven-Åke Christiansson (min lärare och i media kallad "minnesexperten") och någon mer. Jag kan verkligen rekomendera den om man är någorlunda intresserad av psykologi och/brott. Jättespännande. Under Genuspsykologin ska jag läsa en bok som är på väg på posten från Adlibris som heter "Vad är Queer?". Den verkar skoj.
Nu ska jag addera lite hårspray i håret för att se lite (ännu) snyggare ut ;)
Idag ska jag åka ner i urinhissen för att komma till tunnelbanan. Hugaligen.
Hej på er!
Halloweenfesten
Såhär blev resultatet på Halloweenfsten i lördags!
Notera mina stiliga huggtänder
Tyvärr fick jag ingen bra bild på mina vackra vingar som jag pysslade ihop alldeles själv. Jag är stolt över min pysslighet och vad jag lyckades åstadkomma utan sykunskaper och symaskin. Jag köpte en bit svart tyg och klippte det till vingar som jag för hand sydde fast i nacken på ett svart linne, och tog sedan ett par svarta benvärmare som jag satte på handlederna, och sydde fast spetsen av vingarna där. Sedan var det bara att flaxa och hux flux så tog folk fel på mig och en fladdemus!
Andra karaktärer som visade sig på festen var en vampyrinna, scar face-gangster, några pirater, städerska, skotte i kilt, och ett par araber. Tack vare "arabernas" skräckinjagande framtoing fick vi gå före i kön på krogen utan att betala entré!
