Josefine - Örebro -Stockholm, Student - Worker

Jag har tagit mig en paus i mitt städeri. Ibland är det roligt att städa. Ibland är det tråkigt. Idag är det roligt! Men idag håller jag mig inte till de klassiska städuppgifterna. Det gjordes igår. Nej idag är det en sorterardag.

Det var i alla fall roligt nyss när jag ställde ordning saker på hyllor, plockade ner julstjärnorna och utebelysningen och så vidare. Sedan bestämde jag mig för att få någon slags organisering i byrålådorna som verkar ha en tendens att alldeles själva stöka till det med jämna mellanrum. Det skulle jag aldrig gjort. Nu sitter jag här (som så många gånger förr) och blickar ut över klädhögarna som är prydligt sorterade efter användningsområde, så jämför jag de med storleken på byrålådorna och undrar för mig själv hur jag ska få ner allt. Suck. Ibland saknar jag den tiden då jag hade en walk-in-closet och funderar över om det hade varit värt att bo kvar på Svanåallén i Örebro för resten av livet, för det var förmodligen en engångsföreteelse det där med Sex and the City-garderob.

Sen har vi ju alla papper, jag gillar inte papper. Jag somnar nästan av att använda hålslagare och häftapparat. Och jag vet aldrig vad jag ska göra med mina papper, om jag borde spara dem eller slänga dem. Oftast sparar jag dem, vilket leder till att de lägger sig i en fin liten papperhög som jag blir nervös av att titta på. Igår gick jag dock igenom den och fick äntligen slänga en liten hög, men den andel som ska sparas ligger just nu bredvid datorn och stirrar på mig. Därför ska jag och J alldeles strax åka och försöka hitta en pappersförvararmöbel som ska få stå i köket och gömma problemen.

Slutligen bestämde jag mig för överraskningsfesten i lördags. Det andra var en avskedsfest för min söta relativt nyfunna vän Anna som åker till Australien idag. Hade hemskt gärna gått på även den, men till slut fick jag gå efter det faktum att ingen annan jag kände skulle på avskedsfesten, och geografi då surprisepartyt var på Lilla Essingen. Det var en hemligt planerad fest för Rebecca som fyllde 25.

Nu ska jag återgå till att jämföra klädhögarna med byrålådorna och längta till sommaren då alla kläder tar hälften så stor plats. Men ånej inte ska vi bli alltför förväntansfulla för nu hägrar en ny snöstorm.

Tack och hej!

Ett välkänt faktum: Jag älskar godis, kakor, muffins, chips och annat inte så väldigt nyttigt. Men det känns faktiskt ännu bättre att känna sig nyttig. Under julhelgen (som för mig har varat ända fram till denna vecka) var det mycket av det goda och väldigt lite av det där som man borde göra, till exempel att röra på sig. Men nu jävlar, nu har jag börjat känna mig lite duktig på den fronten, and damn it feels good. Jag gillar känslan att vara stolt över mig själv.

Som nämnt har jag börjat träna (igen) och ska snart pallra mig iväg till gymmet igen. Jag ska till och med promenera (ja, i rask takt) dit och hem då mitt nya gym ligger beläget på Stureplan (nej det är inte fancy, och nej jag har inte blivit en anhängare av Stureplan). Utöver det så promenerade jag till och från city igår för att möta upp Karro (aka Ren) på lunch. Dessutom har jag återfått min fina vana att äta nyttig frukost; supernyttigt brötchen och smoothie a la Josefine bestående av yoghurt, banan, kiwi, frysta hallon, fiberhavregryn och krossade linfrön. Jag vill nästan applådera mig själv för en stund.

Men bara för att jag har blivit lite nyttigare och vad man brukar kalla ”duktigare” så behöver inte det betyda att man måste gå upp jättetidigt på morgonen, motionera före frukost, äta frukost i köket och se pigg ut. Ååååånej.  Viss slapphet rekommenderas för välmående.

Det här är vad jag älskar med att inte jobba och att kunna vara halvslapp:

• Att gå upp 08.30 (inte för tidigt men inte heller för sent)

• Att dricka mitt eget hembryggda kaffe i vår (okej hans) nya Moccamaster istället för maskinkaffe

• Att i frid och fröjd gå in på mtv.com och titta på ”The City” till frukost. Det får vara mitt substitut och mätta mitt behov tills det kommer ut nya ”The Hills”.

Jag känner mig väldigt nöjd och tillfreds med livet just nu.

Ikväll ska jag och mannen min göra som nästan alla andra och gå på Avatar 3D. Jag måste dock försöka lugna mina förväntningar som gärna blir skyhöga när alla konstant pratar och skriver om denna fantastiska filmupplevelse. Men ändå kan jag inte riktigt låta bli att känna mig lite ivrig, det är ju trots allt 3D. Jag är uppspelt bara jag får se lite fiskar simma mot mig i 3D på Cosmonova och blir alldeles fnissig och hoppar till värre än barnen när de kommer ”för” nära. Och de skojsiga 3D-glasögonen i sig utgör ju dessutom halva nöjet.

Och med tanke på att jag ska träna och promenera idag så har jag väl gjort mig förtjänt av en pappburk(?) varma chips? Kanske en liten liten påse plockgodis också…

Jag har fortfarande inte bestämt mig för vilken fest jag ska gå på på lördag, jag avskyr en smula att behöva bestämma mig mellan två saker, oh the beslutsångest. Men det är nästan lika idiotiskt att klaga över detta som när svenskar klagar över att det är ”för varmt” på sommaren de få soldagar vi har.

Nu ska jag svida om till mina outslitna träningskläder och ringa och be John Pohlman fixa så att det slutar blåsa så jag slipper blunda under min 20-minuters promenad to the gym.

Jag tycker om när man blir glad för småsaker. Väldigt små småsaker. Det är ju sådant som gör vardagen så myspysig.

Härlig småsak #1: Jag köpte all min kurslitteratur inför 2 delkurser igår. ALLA är på svenska! Förvisso har jag turen att inte vara dålig på engelska, men det underlättar ju ändå ganska mycket  med svensk lektyr när man tvingar sig själv att läsa.

Härlig småsak #2: Jag fick ut mer pengar på andrahandsbokhandeln genom gamla böcker jag lämnat in än vad det kostade att köpa fyra stycken nya. Sjukt trevligt, studiebidraget vill man ju lägga på roligare saker!

Härlig småsak #3: Jag har hittat mitt gymkort efter över ett halvårs letande!

Utöver det har jag ett ilandsproblem, nästan ett lyxproblem. Jag är bjuden på 2 fester på lördag och vill jättegärna gå på båda. Jag som har så lätt att bestämma mig för saker...

Efter att jag köpt mina begagnade böcker igår bestämde jag mig för att prova på att plugga lite för första gången sedan i våras. Jag insåg snabbt att jag glömt lite hur man gör. Jag försökte vara intresserad (det var gaska intressant faktiskt) och var till och med lite sugen på att lära mig. Men ack, jag hade glömt hur svårt det är att vara fokuserad hela tiden och inte låta hjärnan springa iväg och börja fundera på andra saker. Jag svepte en kaffe och blev pigg i huvudet, men då blev hjärnan bara ännu ivrigare att skena iväg och tänka på vad jag skulle göra när jag pluggat klart, vad jag ska ha på mig i helgen och annat ganska oviktigt. Hur var det nu igen man gjorde?

Jag älskar att inte jobba. Jag har så mycket tid att göra annat., sådant som är så mycket roligare än att jobba Idag har jag till och med varit och tränat! Jag är imponerad själv. Men nu har jag bestämt mig (återigen) för att göra det till vana att besöka det där stället regelbundet. Sist jag tränade var typ i mars och det var inte utan att jag kände mig lite vilsen idag bland maskinerna. Dessutom var jag på ett nytt gym eftersom vi flyttat sedan jag tränade sist. Fortfarande samma kedja men på ny adress. Jag har nu kommit överens med mig själv att det är okej att fortsätta vara en gottegris, bara jag börjar träna. Då blir det kanske plus-minus-noll i alla fall. Och förhoppningsvis får jag tillbaka den där lilla muskeln jag hade i våras på överarmen och kan därmed kanske  snart showa off igen med mitt väl uppskattade PT (partytrick).

Helgen var fabulös (jo, det är ett ord), muffinsarna var omtyckta av alla utom födelsedagsbarnet själv. Men han tycker inte om några som helst sötsaker så han räknas inte som kritiker. Såhär briljanta blev de:

På kvällen vankades förfest hemma hos Karin. Festen fortsatte sedan på Ritz efter en turbulent taxifärd där taxichauffören trodde att han skulle få 300 riksdaler i dricks (jag tror det slutade ned att han fick noll kronor och ett dåligt humör). Väl framme på nya heffa Ritz konsumerades shots och öl. Bra ställe det där Ritz, finfint att det äntligen hänt något nytt i Örebros krogliv sedan anno 1993.

Elin, Marika & Jag på en välorganiserad bild på Ritz dancefloor

Nu ska jag städa, jag uppskattar faktumet att inte jobba så mycket så jag finner det till och med fantastiskt roande att få göra sådana annars så tråkigt trista saker.

På återseende

Mohahaha, här om sistens sade jag ju typ "jag börjar inte skolan förrän den 18:e så jag har lite ledighet kvar". Rättning: Jag börjar den 26:e. Yeah baby!

Jag ska nog se till att hålla mig sysselsatt ändå. Idag ska jag baka de omtalade muffinsarna som ska bli ingenting mindre än Dumlemuffins. Resten av dagen ska ägnas åt att fira min favoritkille som ju fyller halvjämnt.

Imorgon ska jag jobba på en konferensanläggning i city, där jag bara ska välkomna gäster och sådant. Därefter bär det som nämnt av till Örebrew för festligheter av olika slag.

Det är rätt skönt det här med att jobba en dag i veckan och ha fritid resten av dagarna. Förra veckan var likadan; jag jobbade på fredagen som fotograf för ett företag och åkte taxi för att fota lite butiker.

Igår gjorde jag det klassiska misstaget att beställa sushi på en thairestaurang som inte bara är sushirestaurang. Jag har gjort det förr, och jag gjorde det igen. Den smakade inte dåligt, men det var verkligen inte ens den nästnästnästnästnästnästbästa sushin jag konsumerat. Det skojsiga med det är att en av den godaste sushin jag någonsin ätit är på hederliga East West i Örebro, trots att jag provat på flera olika här i Stockholm. Men ölen var god igår, som kallades Hineken i menyn. Det är alltid lika roligt att läsa menyer på thaiställen och pizzerior.

Nu ska jag duscha, sedan ska jag slå in min finfina present till J.

So long.

Plötsligt känns det som att hela min titel på denna blogg är missvisande. Jag vill nästan byta den. Men jag vet inte hur man gör. Eller ens OM man gör. ”Josefine i Storstaden” valde jag ju att kalla denna pärla när jag just flyttat hit, för att alla ska få se hur det är för en small town girl att flytta till en storstad (i alla fall om man jämför med resten av Sveriges städer). Men under hösten har ju jag som sagt lekt berest då jag varit i en ganska mycket större stad, typ en av världens största städer. Och plötsligt känns inte alls lilla Stockholm som någon storstad längre. Dessutom känns den heller inte främmande längre som den så länge gjorde, som till exempel när jag tappade bort mig i tunnelbanornas då så förunderliga värld, eller som när jag till och med förvirrat snurrade runt på campus. Nej numera känns faktiskt denna stad som hem och jag undrar nästan i mitt stilla sinne varför jag inte flyttade hit tidigare. Detta är ju i alla fall det största Sverige har att erbjuda.

Men i helgen ska jag lämna min nya hemstad för ett besök i min gamla hemstad trots att jag nästan nyss var där. Mannen min fyller 25 på torsdag och hans släkt vill också fira de många åren med ett gulligt litet eftermiddagskalas. Mindre gulligt blir det på lördag kväll då tanken är att svänga mina lurviga på någon av Örebros krogar. Eftersom jag är väldigt ledig just nu så började jag längta redan igår (måndag) efter att få korka upp vinflaskan, ta på high heels, bli lite jobbig, och kasta mig upp på dansgolvet och dansa in i folk.

Imorgon ska jag på upprop oh registrering i skolan, och jag har en känsla av att jag kommer vara en av de äldsta i salen i och med att det är en A-kurs jag ska läsa. Hoppas att jag har fel. Fast å andra sidan kan jag i så fall räknas som en veteran i sammanhanget, och som en av de visa. Dessutom hittar jag ju på skolan nu till skillnad från nybörjarna.

Nu ska jag försöka leta fram ett recept på några mumsiga och framförallt snygga minimuffins. Jag ville nämligen vara lite huslig och en fin svärdotter så jag har på eget bevåg tagit på mig ansvaret att baka lite till släktkalaset i helgen. Men nu får jag plötsligt en sväng av prestationsångest när en besvärlig känsla börjar krypa på mig; känslan av att vilja impa. Så om någon har tips på finfina muffins som gör att alla tycker jag är fantastiskt kreativ och duktig (kanske kan jag även få en klapp på huvudet) så hör gärna av dig!

Hej så länge!

Jomenvisst, nu skulle man verkligen kunna säga "Det var inte igår". Nej det var verkligen inte igår, inte ens i förrgår. Inte heller i förrförrförrförrförrförrförrförrförrförrgår.

Sedan sist jag kikade in här har en hel del hänt och inträffat. Jag har jag bland annat varit i min nya favoritstad New York och haft det fantastiskt underbart. Det var precis som jag förväntat mig, dvs precis som det ser ut på film. Rök som kommer ut ur gatan, yellow cabs överallt, sjukt mycket folk - häligt obrydda, hus 18 gånger högre än Sveriges högsta stolthet, butiker som aldrig stänger för dagen, Oreos överallt, billigt smink. Mums. Jag måste nog tillbaka omgående.

Jag har även haft ett heltidsjobb i typ 2 månader, vilket är orsaken till att jag inte har skrivit ett ord här sedan oktober. Jobbet jag hade var inte av den roligaste karaktär. Jag var artikeladministratör och spenderade dagarna med att sitta framför en dator. Varenda timme av arbetsdagen, varje minut av timmen, och varenda sekund av minuterna. Inte riktigt min grej skulle jag kunna summera. Men säkert jättebra och givande för andra. Tur att alla är olika.. Men jag var såklart oerhört glad och tacksam över att ha ett jobb och därmed inkomst. En heltidslön var längesedan jag fluktade. Den satt fint i fickan.

Det har även varit jul och nyår. Julen var myspys med familjen, mat, godis, must, kakor, öl, vin, julklappar och ta-det-lugnt. På nyårsafton var det tjejmiddag hos Tessan, sedan åkte vi till en större husfest där min älskade karlslok och hans kompisar var. Sjukt lyckad jul och nyår!

I vår ska jag back to school. Nästa måndag börjar skolan; A-kurs i pedagogik. Oh, the things I do för att slippa undan psykologi-statistiken. Men det blir säkert roligt, det verkar intressant, så det blir säkert jättebra trots att jag adderar ett år på mina studier. Eftersom jag inte börjar förrän den 18:e innebär det: fritid, vilket faktiskt uppskattas starkt just nu. Det där med att jobba heltid tyckte jag var lite för mycket. För mycket jobb och för lite fritid, inte riktigt heller min grej. Inte just nu i alla fall. En vacker dag kanske även jag blir stor och inser att det tyvärr är så det måste vara men just nu tycker jag det är fint med lite fritid.

New York, New York

Underbart, eller hur?