Josefine - Örebro -Stockholm, Student - Worker

Än en gång har jag haft en fantastisk helg i Örebro! I fredags var jag hemma hos pojken och hans familj och fick underbar trerätters. I lördags firade jag Elin ända från tre på eftermiddagen in på natten. Tanken var att vi efter släktkalaset på eftermiddagen skulle gå iväg någonstans för mat och dryck, men har man trevligt så har man, och ibland stannar man kvar där man är och bara njuter av sällskapet. Och kvällen kunde ju knappt bli bättre enligt mig – fina vänner, sällskapsspel, sushi och vin liksom. Nästintill oslagbart! Söndagen spenderades som en typisk mysig slösöndag med mina kära päron.

Men nu är det som sagt slut på det roliga, idag är det dags att ta tag i uppsatsen. Någon gång måste man ju bestämma sig för vad man ska skriva om. Och deadlinen för beslutstagandet är imorgon. Huu.

Jag har ju tidigare berättat om en app som ger en finfina erbjudanden (såsom bruncher på ens födelsedag), och igår damp ett extra finfint erbjudande ner i J:s telefon. Ett erbjudande som jag kände att jag var tvungen att utnyttja. ”Kom och hämta en box med sex stycken minicupcakes” från CupcakeStockholm (http://www.cupcakesthlm.se/). Men eller hur, det kan man ju bara inte gå miste om, så jag tvingade med mig J och alla våra väskor direkt från tåget till S:t Eriksplan. Yum yum yum!

Nu slutar jag jobba om en dryg timma, och i och med att det är fredag eftermiddag så finns här inte mycket att göra. Vilket resulterar i att jag kan tjoffa in ett till inlägg här. Jag börjar bli väldigt trött i ögonen nu efter att ha ansträngt den svullna ögonlocken hela dagen för att de inte ska luta sig mot mina nypermanentade fransar. Jag ska nog blunda en sväng i bilen (men inte sova, då är man en dålig co-driver) på vägen mot Örebro! Jajemen, det är dit det bär av i eftermiddag. Detta av tre anledningar:
-En bil ska lämnas tillbaka (nu är det slut på storhandlandet)
-En pojke som har fyllt år ska hem till sin familj och få paket
-En liten Elin har tagit sin examen ska firas!

Jag måste tipsa om något igen! Jag tycker om att tipsa om saker, det känns så fint när något tagit åt sig av ens tips! Denna gång är det en dokumentärserie i fyra delar som sänts på SVT, och som nu finns på STVplay. Men skynda er för det verkar inte ligga där i all tid och evighet. Detta fantastiska program heter Hemliga Prinsar och handlar om tre riktiga prinsar från Indien, Sri Lanka och Afrika som reser till England under cover för att finna kärleken, eftersom de ännu inte har hittat den rätta. Särskilt svårt är det för lille kronprins Manvendra från Indien som är öppet gay, vilket inte är okej i Indien, framförallt inte som prins! Sedan har vi Hans kungliga höghet Prins Remigius av Jaffna, från Sri Lanka, som söker efter en aristokratisk tjej, gärna lite i stil med Prinsessan Diana. Och så slutligen Hans kungliga höghet prins Africa Zulu som tycker att utsidan är viktigare än insidan hos en tjej (för insidan kan han alltid ändra på åt henne) och som tycker attd et är lite ohehagligt att kronprins Manvendra är bög.

Helt underbart roliga inslag (men som ändå framställs som ganska allvarliga eftersom att det är SVT vi snackar om) dyker upp lite titt som tätt, som till exempel att den indiske prinsen aldrig korsat ett övergångsställe, och ska för första gången i sitt liv göra ett försök.

Alltså det är så underbart, detta måste ses!

Det var mig en smått bisarr upplevelse det där med att permanenta ögonfransarna. Där låg jag på en brits, med papiljotter på ögonfransarna. Och klister, och permanentvätska, och en tejpbit på underögonfransarna, och så lite gladpack och en handduk på det, i 20 minuter och skulle slappna av och blunda. Hmm. Jag var allt annat än avslappnad och ville jättegärna titta. Till en början var ögonfransböjerskan sugen på att ge upp hoppet om mig eftersom det rann ett par hundra tårar från mina fåniga känsliga ögon när hon pillade, kammade, tejpade och hade sig. Men till slut fäste de små liven på den lilla bomullspapiljotten.

Resultatet då? Det blev en jäkla skillnad faktiskt! Bortsett från att några fransar blev sneda på grund av att mina tårar gjorde att det vattenlösliga klistret släppte och fransarna flyttade sig, och bortsett att mina ögonlock har svullnat upp till dubbla dess storlek så blev det skitbra!

Nu sitter jag mest och hoppas på att svullnaden lägger sig snart… det gör liksom inte den fina permanenten rättvisa, och dessutom så slår några ögonfransar i vänster ögonlock så för att inte fransarna ska peta in i huden så måste jag antingen ha ögonen lite mindre öppna än vanligt, alternativt konstant höja på ögonbrynen. Det kan lätt upplevas lite ansträngande, men jag antar att denna svullnad lägger sig i sinom tid… hoppas jag. Hur som haver – förutom dessa två petitesser är jag jättenöjd! Nu ska detta hålla i 2-3 månader, och jag skulle absolut kunna tänka mig att göra det igen. Men inte till ursprungspriset (490 riksdaler).

Här ska ni få se på fan:



Såhär ser alltså mina små fransar ut egentligen (ser ni 25-årsstrecken??!)

Och såhär blev resultatet, utan mascara! (bortse gärna från svullnaden och den röda irriterade huden och fukusera på Frans) 

 Oh my, vilken fruktansvärd bild ser jag nu. Haha! Blixten har verkligen tagit mig an och gjort mig så blek och glåmig som det bara går. Och den där bedrövliga blicken ser ut att säga att jag har sålt smöret, tappat pengarna och inte längre har något att leva för. Men jag bjuder på den. Ni slipper i alla fall se det mest svullna vänsterögat med de sneda fransarna...

Men hej på er! Long time no see. Och vems fel är det då? Jo det är ju mitt. Det var ju faktiskt en halv evighet sedan jag skrev här sist. Åtminstone över en hel månad sedan. Jisses, man får be om ursäkt. Som straff ser jag att några har gett upp hoppet om mig och inte varit inne på bloggen de senaste dagarna. Men jag hoppas att ni vågar er tillbaka! För nu börjar ju den lilla vårterminen, vilket innebär att jag kommer hålla igång med skrivandet här. Det är slut på det roliga nu. Nu väntar det jag fruktat sedan jag började plugga – C-uppsatsen! Tam-tam-taaaam! (Ett sådant där läskigt filmljud som låter när något läskigt eller förskräckligt just uppdagats)

Så vad har hänt sedan sist undrar ni kanske? (Om ni inte gör det så rekommenderar jag er att sluta läsa här) Vi tar det i tur och ordning.

17 december: Överraskningen jag skrev om i den senaste inlägget var ingenting mindre än ett besök på Cirkus för att se rockmusikalen We will rock you! Sjukt svinbra, tack Karro!

18 december: Min alldeles egna dag. Denna gång fyllde jag 25. Dagen firades med hemleverans av brunch och födelsedagsfika med kakor och muffins med brorsan, hans P och min J. På kvällen gick jag och min J till Linguini – en mysig liten italiensk restaurang med en sådan där underbart romantisk Lady och Lufsen-känsla. Varmt rekommenderat! Kocken kom till och med ut själv med maten iklädd vitt förklädde och sade Boun Appetito. Och maten! Maten! Pastaknyten med karl-johansvamp och tryffelsås. Oh my god, det godaste på länge!

21 december: Jullovet trädde ikraft och vi åkte till Örebro!

21-31 december: Julmys hela dagarna långa, behöver jag säga mer? Det vanliga liksom: God mat, kakor, godis, spel, familjemys, kompismys och så vidare!

29 december: Min 25-årsfest med mina fina flickor. Mycket lyckad kväll som avslutades på Lilla Örebro med mumsilumsiga drinkar!

31 december: Jo det var ju det här med nyårsafton va. Planen var ju lite sådär lös ganska länge. Det som sades var att ”något blir det ju alltid, lite middag och fest och så, vi ska bara se vilka som är på”. Mina egna vänner hade redan planer på andra håll så jag förlitade mig på min käre J och hans kompisar som alltid brukar styra upp något vid dessa festliga högtider. Denna gång visade det sig dock två dagar före nyårsafton att det hux flux inte var så många som var på. Detta resulterade i att vi som blev över var jag, J och en eller två kompisar till honom. Hmm… det blir ju… trevligt. Vilken fest. Just i denna något uppgivna stund ringde en tok från Academic Work och undrade om jag ville tjäna 4000 kronor genom att jobba på nyårsafton kl 13.00 – 02.30. Hah, pyttsan tänkte jag. ”Fråga någon som inte har något liv liksom, nyårsafton, haha”. Men så slog det mig. Jag hade ju inte en enda plan på nyårsafton. Och 4000 kronor… det är ganska många pengar. Så jag frågade om min lille J också fick vara med och leka jobb. Javisst fick han det. Efter mycket funderande fram och tillbaka så bestämde vi oss, och tog det! Det visade sig till och med vara ganska småkul. Dessutom jobbade vi till kl 05.00 på morgonen vilket resulterade i att vi fick nästan 5000 kronor VAR (=10 000 riksdaler tillsammans!). Jobbet gick ut på att se till att alla poliser, säkerhetsvakter och ambulanspersonal som jobbade vid Slussen (ja, vi fick kasta oss hem till Sthlm) fick mat och kaffe när de kom in för att värma sig under sitt nattskift. Så vår nyårssupé bestod av gulaschsoppa, kokt korv med bröd samt APK-limpa med färdigskivad ost. Mums.

Det var väl typ det som hänt under det lilla jullovet.

I fredags var förresten jag och J ute och åt på Texas Long Horn för att fira hans födelsedag och examen. Jättegod mat, typisk sådan där härlig amerikansk med en stor blodig köttbit, pommes och en finfin steakhouse-sås. Men det bästa kvällen hade att erbjuda var ändå efterrätten. Wow, den efterrätten alltså. Ore Chocolate Pie! Bara hör på namnet hur välsmakande och fantastisk den är! (Oj, nu sitter jag och dreglar här på tangentbordet).