Jabba the Hut

Just nu ligger jag med datorn i knäet, utslagen i soffan. Som en flohabba. Jag gillar det ordet, trots att det låter lite småäckligt på något vis. Lite som en kvinnlig variant av Jabba the Hut...


...för er som inte har en Star Wars-nörd i familjen

Det är lite så jag känner mig just nu, jag liksom sitter fast i soffan, orörlig. Som en klump. Varför? Kan man då undra. Jag är ju inte riktigt på Jabbas fläsknivå. Jo för att jag är nyss hemkommen från gymmet där jag fick känna på hur det är att ha en PT. Jag uppdaterade mitt träningschema och instruktören verkade vilja mörda mina magmuskler. Att vara totalt utmattad i magmusklerna är aldrig skönt. Därav Jabba the Hut. Men nu ska jag bli stor och stark. Nu tramsas de inte på gymmet längre, här ska tydligen mörsas. Tills jag gråter.

Utöver det har jag pluggat idag på universitetet. Samma sak imorgon. Skriva skriva skriva, och analysera sönder vad våra hittills intervjuade informanter har sagt.

Igår mötte jag Tommy Körberg utanför Fältöversten. Det gjorde mig lite glad, jag gillar honom. Jag var jättesugen på att luta mig mot honom och viska "Julen är hääär" eller klappa honom uppmuntrande på axeln och säga "Åh Tommy vilken vacker klang du har". Men jag hejdade mig. Det hade nog känts lite töntigt. Vara groupie till Tommy Körberg liksom, det är ju inte så häftigt. Men å andra sidan tror att det är sådana som han som skulle bli gladast av ett fint ord eller två. Speciellt av en ung dam som jag. Nu ångrar jag att jag inte gjorde det. Det kanske hade gjort hans dag.

Nu ska jag lägga ifrån mig datorn och bara ligga här i soffan och vara fysiskt apatisk en stund. Because I'm worth it.

Tack och hej, leverpastej.



TUSSILAGO!

Trots att man inte har haft en särskilt jobbig vecka så är det ändå bra skönt med fredag! Jaja, ni som blir bittra nu för att ni jobbar heltid och saknar pluggtiden, ni ska nog se att jag kommer ha lika mycket att göra som ni har om ett par veckor när vår analys ska sätta igång. Dessutom kan ni väl unna mig att ha några lediga dagar, för sen blir det inget mer sånt! Nu har jag sökt ett riktigt jobb till sommaren, som jag inte tänker berätta mer om. För det är nog ganska liten chans att jag får det, men man måste ju söka ändå! Så nu går jag på nålar konstant och är skitnervös att de ska ringa.

Idag är lite utav ett bakslag när det gäller framträdandet av den efterlängtade våren. Men jag fightar tillbaka! Jag plockade nämligen fyra små underbara tussilagos precis utanför porten igår, som enligt tradition får sitta i ett shotglas och lysa upp hela lägenheten. Dessutom köpte jag jordgubbar på Ica! Ha, in your face vintern!


Idag ska jag transkribera mera, det tar ganska sjukt lång tid att skriva ut entimmasintervjuer. Men nu ska jag ge mig ut i stormen och hoppas på medvind ner till gymmet.

 

Om det är någon mer än jag som har blivit lite småkär i låten i nya Heinekenreklamen, håll till godo, jag hittade den till slut:

http://www.youtube.com/watch?v=x5h-LAvQDCQ



Avslappnande Yoga?

Alltså det här med yoga. Hur man kan tycka att det är avslappnande övergår mitt förstånd lite. Jag var på en klass igår. Det är var plågsamt, obekvämt och asjobbigt! Förut när jag har varit på yoga eller yogalates har det varit lite småjobbigt, men inte som igår! Jag hade tänkt gå och styrketräna idag, men jag måste nog låta mina muskler vila. Jag gjorde allt jag kunde under passet för att inte grimasera. SÅ plågsamma statiska ställningar! Musklerna darrade, ansiktet grinade illa, jag till och med svettades. Vid ett tillfälle när instruktören böjde sin kropp i sådana vinklar som man typ bara ser på små åttaåriga asiatiska gymnaster gapade jag och trodde att hon skämtade aprillo med oss. Så gjorde alla andra likadant! Jag skrattade gott för mig själv, kände mig som en stelopererad klumpeduns och lade mig på rygg en stund. I övrigt var jag ganska stolt över mig själv att jag stod ut, och kände mig hudra gånger smidigare än innan jag började träna såhär regelbundet som jag gör nu. Men när man ska lägga fötterna bakom huvudet och armarna åt andra hållet, då har jag inte mycket att komma med. Hur som haver så var det väldigt bra träning! Men som sagt, det här med att man ska blunda och slappna av medans man viker och böjer sig i allehanda omänskliga rörelser, och sedan låtsas om att man bara myser. Det vet jag inte riktigt vad jag ska tro om.

Den här Italienresan vi har betalat, verkar ha visat sig vara någon sorts fiffigt genomtänkt smussel från hotellets sida. När vi mailade dem så hade de bara lediga rum en enda helg under hela maj-juli, då med havsutsikt, så att de lade på 25% av priset, vilket resulterar i att erbjudandet inte var så himla bra. När de dessutom håller på med sådana fulheter så får det nog vara. Pengarna kan vi få tillbaka och under helgen ska vi fundera ut något annat underbart resemål att åka till för våra intjänade pengar på nyårsafton!

Nu ska jag ta tag i denna dag och fiffla med min statistikuppgift, transkribera vår intervju vi gjorde igår, och söka ett jobb jag har spanat in. Ett riktigt jobb! Håll tummarna!


Feel Unique

God morgon! Idag gick jag nästan upp i ottan, det känns som otta för att vara en "ledig" dag i alla fall. Halv åtta vaknade jag till liv, och nu efter en stadig frukost (ägg, mackor och smoothie, det känns rätt stadigt) sitter jag återigen och väntar på att den ska sjunka så att jag kan gå och bli stark på gymmet, och till Ica för att hämta ut paket! Alltid lika spännande, oavsett om man vet vad det är i. Denna gång väntar ett schampoo som jag beställt från www.feelunique.com, där en flaska Redken går på ynka 130 riksdaler, ganska stor skillnad mot Sveriges överpris. Fri frakt dessutom. Den ni!

Det känns väldigt fint att gå upp i tid fastän man inte måste. I vanliga fall brukar jag ha väldigt svårt att motivera mig till att gå upp på morgonen när man liksom inte har någon tid att passa, men nu går ju älsklingen upp för att jobba, och min gullegulliga vän Solen lyser in och förgyller morgonen. Åååh vad jag längtar sjukt mycket tills vi kan äta frukost på uteplatsen. Då ska jag försöka komma ihåg att ta kort på vår fantastiska omtalade uteplast, tror jag har sagt att jag ska göra det en sidådär fem gånger.

Resten av dagen kommer sedan att ägnas åt plugg, och imorgon ska vi ha vår första intervju för uppsatsen. Jag tycker faktiskt att det är en ganska angenäm upplevelse det här med att skriva C-uppsats. Vi har ju just skrivit en B-uppsats, samt en förberedande liten ministudie, så det känns som att vi har full koll på grejen nu. Jag har blivit väldigt uppskrämd när folk har pratat om hur hemskt det är, men än så länge har jag inte slitit mitt hår. Den värsta delen - teori - är redan över, och det som väntar nu - datainsamling och resultat - ska bli kul, sedan kan jag visserligen tänka mig att analysen kan komma att kännas trög och lite trist, men vad fasen då är det vår! Då kan ingenting förstöra mina vårkänslor! Då är det vårjacka, vårskor, solglasögon och solsken som gör en pigg och lycklig! Hurra! Längt längt!


Osäkert, otryggt, läbbigt. Spännande.

Idag är min sista dag i receptionen. Snyft och hurra. Himla tråkigt att inte längre ha något extrajobb där jag kan styra själv över tiderna och hur mycket jag vill och kan jobba. Men om jag ska ha handen på lilla hjärtat så är jag lite trött på det här med reception. Jag har suttit här i över ett år nu, och jobbat två somrar irad i två andra receptioner. Det är ju kul som extrajobb, men nu får det nog räcka. Det här med att inte ha någonting att göra ibland, och ändå ibland känna att man inte kan bistå med den hjälp folk vill ha, för att man typ ”bara är inhyrd”, och ”bara jobbar här tillfälligt”.

Nu blir det dessvärre lite knepigheter att hitta ett nytt extrajobb för resten av terminen eftersom de flesta arbetsgivare vill att man ska ha minst ett år kvar av sina studier, och jag har ca två månader kvar, oh lord, nu måste jag sätta mig ner. Två månader?! Hur ska det gå att lämna universitets trygghet bakom mig och kasta mig ut i verkligheten, till ett RIKTIGT jobb?! Jag ser ofantligt mycket fram emot att få en riktig lön och ha ett riktigt jobb, men det skrämmer också skiten ur mig om jag ska vara ärlig! Dessutom vet jag knappt vad jag vill jobba med, och har ingen aning om hur lång tid det tar tills jag får ett jobb efter examen. Herrejesus, jag kanske borde bli religiös eller något, jag har hört att den där Gud hjälper de som ber. Hur ska jag annars få ordning på detta? Det är ju det där med osäkerheten och otryggheten alltså, de är inte mina bästa vänner. Jag gillar mer när saker och ting tryggt, lugnt och bestämt i förväg. Huuu.

Hej och hå, det blev ett allvarligt inlägg. Jag ska nog börja skriva dagbok igen så slipper ni höra mitt jämmer. Annars är det ju ett bra sätt att skriva av sig på liksom. Och det här med att dela med sig av sin ängslighet till er kanske har lite att göra med en förhoppning om att någon ska säga ”Såja Josefine, det kommer att ordna sig. Du kommer att få ett jättebra och välbetalt jobb där du trivs som fisken i vattnet, med gullemysiga kollegor” (Hint hint, det vore verkligen jätteskönt om någon kunde säga så… känn ingen press eller så, jag sitter här och väntar med telefonen i handen på att ett sms med några stöttande och kärleksfulla ord ska dimpa ner, hrmm).

Nu känner jag att jag måste lätta upp stämningen här. Hm, hur ska jag gör det? Jag vet! Kanske genom att berätta att jag ska HIT (se bild!!) någon gång under våren/sommaren. Jag och älsklingen min tog ett erbjudande från Groupon (samma som Gruppi som jag berättat om tidigare där jag köpte ögonfransböjning) där vi får 4 nätter på ”lyxhotell” för halva priset! Hotellvistelsen är betald, men ännu inte inbokad! Wohoooooooooo!!!








Soooolen är här, och lyser frid på jorden. Glädjen är stor! Lalala.

Yeees! Tänk vad några ord kan göra mig lycklig ända in i själen. Alldeles just så avslutade TV4:s väderflicka (kvinna) sin rapport med dessa ljuvliga ord ”Våren står inför dörren”. Och så log hon lite busigt. 

Idag är det fredag! Det är inte så tokigt. Just nu sitter jag ock väntar på att frukosten ska lägga sig tillrätta så att jag kan ge mig ut i min kära älskade sol, på promenad till gymmet. Sedan är det pluggdag. Det känns så ovant det här med att ha hemmapluggdagar, helt ensam dessutom. Pojkspolingen min har fått jobb nu, så jag känner mig lite som en hemmafru ...förutom lyxen då. 

Det är inte utan att jag är lite stolt över mig själv, som har hållit igång och tränat två gånger i veckan varje vecka under hela 2011. Och jag har hela tiden känt mig taggad. Det är sjukt vad mycket bättre man mår, I tell you! Man blir pigg, glad, och känner att man tar hand om sig själv, underbart! Herregud vad positiv man blir till allt bara den där gullisnuttiga lilla solen kikar fram och påminner oss om att det finns ett hopp om landet!


I helgen har jag för plan att ta det piano. Det känns som att jag har tagit det ganska olugnt de tre senaste helgerna. Puh, man är inte purung längre. Nu ser jag innerligt fram emot att vakna en söndag och känna mig fräsch, det är en underskattad känsla ska jag säga dig.

Nu ska jag lyckligt hoppestudsa ner till gymmet och lyfta skrot så att jag får sådana där manliga tuffa förhårdnader i mina stackars handflator.



Morgonpromenad har guld i mun

Idag har jag en sådan där dag som jag hade förr i tiden, typ för ett år sedan. Då hade jag massor av sådana här dagar. Jag är "ledig" en vardag. Det har jag inte blivit bortskämd med denna termin. Men idag är det inget jobb, uppsatsen ligger lite på is tills vi gjort alla våra intervjuer så att vi har något att jobba med, och en nedrig statistikuppgift är nästan färdig. Jag ska bara småfixa lite med den idag. Därav citationstecknen: "ledig". Ledig är man bara på helgen. Den är helig. Jag har nästan aldrig pluggat en helg under mina (typ?) fem år som student, jag har liksom bestämt mig för att ha pluggfria helger, och det har ju gått finemangers!

Idag har jag tjyvstartat lite med att välkomna våren. Just idag är det ju ett nedrigt väder med stormvarningar och allt vad det heter, men jag har hört rykten om att våren snart är här. Och eftersom vi bor trångt här i vår lilla etta på Upper East så känns det helt fantastiskt underbart att lägga undan saker. Så de tjockaste halsdukarna, mössorna och tofflorna (nej mamma inte sockorna du har stickat, de sitter fastklistrade på fossingarna fram till maj) har åkt upp på vinden och lämnat utrymme för luft. Men där tar det stopp, jag vågar mig icke på att lägga undan alla varmheter, onej. Lite realistisk måste man vara.

Imorse efter frukost passade jag på att ta mig en promenad medan det var sol och relativt vidstilla. Vilken grej! Vad pigg man blir av morgonpromenader, det ska jag göra oftare! Sedan har jag städat, matat fisken som vi vaktar i en vecka (spännande va?), och småslöat lite med gott samvete. Nu ska jag plugga, sedan ut på ny promenad och hämta brorshunden på dagis, och sedan tvätta. Ibland känns det så bra när man får så mycket gjort på en hemmadag. Allt på grund av morgonpromenaden vill jag tro, jag fick liksom en energipuff där. Heja morgonpromenaden!




Superduperhelg!

Neej nu har jag varit dålig på det här igen. Fy mig. Jag har liksom inte varit sugen på att skriva på ett tag nu. Jag kanske inte har tyckt att jag har haft några wow-upplevelser på lager att berätta om. Men det är ju trots allt de där små vardagskrusidullerna som är härliga. Minnen liksom. Som till exempel i helgen. Fifan vad trevligt och roligt jag hade. Jättemyspysig fredagskväll med lilla mamman och lilla pappan där vi alla stod för varsin rätt (jag stod för efterrätten, skräll) och satt vid köksbordet och pratade i flera timmar. Lördagen var awsome med mina gulliga gamla kompisar (inte så värst gamla, men de har funnits i mitt liv längst av alla vänner). Helt underbar kväll med lite för mycket gott att äta och dricka. Då undrar man varför vi inte ses oftare. Örebro, Stockholm och Söderköping ligger ju inte på tre olika kontinenter som vi verkat tro. TACK hur som haver för en fabulös afton!

Nu tar vi och dansar vårdansen tycker jag.


Reunion

Förlåååt. Jag har varit en värdelös människa den sista tiden. Jag ska verkligen skriva här oftare från och med nu. Har just läst igenom förra årets blogginlägg, och småskrattat lite åt hur kul jag kan vara ibland. Det inspirerade mig till att skriva här oftare. Det är ju trots allt lite för min egen del som jag skriver här också, för att kunna gå tillbaka och se vad jag gjorde för ett år sedan liksom. Men även för er såklart :)

Okej, det här med "våren"... Jag är inte negativ eller skeptisk, men inte heller sådär orimligt positiv, som de små toningarna som tar på sig skinnjackan och kjolen så fort de bytt almanacksblad till mars. Jag skulle vilja säga att jag är mer realistisk. Jag tänker inte lura i mig själv att det är vår snart nu. Jag blir bara besviken. Så måste jag bli tröstad. Det är så onödigt. Jag har glömt bort litegrann hur det är med vår om jag ska vara ärlig, och funderar lite över om jag kommer komma ihåg hur det är att inte konstant spana ner i backen efter isfläckar, ta en halvtimma på sig innan man är redo att lämna lägenheten påfyllt med två tröjor, strumpisar under byxorna, två par strumpor, halsduk, mössa, vantar och ibland även luva på det. Hur känns det nu igen att inte frysa? Jag blir nästan lite pirrig när jag tänker på det!

Helgen som var var en mycket bra helg. Fredagen var en sådan där god spontanfredag. Den började med After Work på Hotel Anglais. Sedan var det tänkt att jag skulle möta Renen hemma hos oss för en myskväll. Men hungern kröp sig på, så Renen mötte upp oss för att gå och äta. Efter en stunds överhungrigt restaurangletande fick vi till slut en egen liten restaurang (som var en bakficka till den vi försökte få bord på) som egentligen inte hade öppnat än. Men den snälla servitrisen öppnade åt oss, bara oss, ställde ordning bord och välkomnade oss varmt. Underbart. Sedan var det i alla fall tänkt att jag skulle gå hem. Men icke. Kvällen avslutades på topp på Berns. Jäkligt bra kvällar de där spontana när man liksom bara go with the flow, yo.

I lördags kom lilla mamma och pappa på besök och stannade till söndag. Mycket myspys med god mat, vin och spel!

Kommande helg kommer att utspela sig i Örebro. En alldeles alldeles uuunderbar kväll är inplanerad med mina gamla flammor. Vi som hängde i gäng förr i tiden, typ i gymnasiet och några år därefter. Det blir ju inte så ofta vi fem leker nu för tiden när vi bor i tre olika städer. Jag börjar bli riktigt taggad och längtar ovanligt mycket nu. Det kommer bli awsome.


RSS 2.0