Josefine - Örebro -Stockholm, Student - Worker

Jesus Crist! Jag ångrade mig just. Alldeles nyss skrev jag ju att godis har en rolig effekt på folk. Jag ändrar till att godis har en otäck effekt på folk. Godiset tog slut nyss, och jag hade sparat undan två st "Hemkola" eftersom de ligger i papper och därmed saknar äckliga baciller, och så tänkte jag att jag kanske skulle kunna få njuta av dem lite senare, så JA jag paxade dem och jag står för det. Det är ju ändå jag som sitter här bredvid påskägget hela dagen och det fanns typ 20 st Hemkola. Så gick jag på toaletten. Som ligger 10 meter bort. När jag kom tillbaka står två personer och mular. Fastän jag lagt det tomma ägget bakom receptionsdisken, under en bordsskiva. Där låg även mina två Hemkola. Min hökblick såg det söndertrasade Hemkola-pappret i glufsarnas händer. Jag kunde inte låta bli.
"Jaså, ni hittade de sista godisarna" sade jag lite skämtsamt.
"Ja, vi såg dem ligga där under... eh var det dina som du sparat eller?"
"Nejnej jag lade bara undan allt för dagen", sade jag och vågade inte erkänna att jag paxat. Trots att det är bra mycket mer okej än att gå in bakom disken så fort jag lämnar stället, och länsa!

Och det här är alltså vuxna människor vi pratar om. I kostym! Herremingud!

Imorse kom det in en kille på jobbet som skulle på möte med bossen här. Jag kände igen killen. Oj vad jag kände igen honom, men kunde som vanligt inte riktigt placera var jag sett ansiktet förr. Något som brukar gnaga mig oerhört. Som tur var hade jag hans namn, så jag tog mig friheten och gjorde som man skamlöst gör nu för tiden, jag googlade. Då fick jag reda på var jag sett honom förut. Han var bachelorn i ”The Bachelor” när det gick på kanal 5. Hahahahaha, ganska pinigt att jag kände igen honom, men jag erkänner det ändå och bjussar på den bara för att det var så roligt.

Precis bredvid mig i repan står ett gigantiskt påskägg fyllt med godis och det är verkligen jätteroligt varje gång någon skamset smyger förbi för att roffa åt sig ett par bitar. De känner liksom varje gång att de måste säga något klämkäckt eller något som ursäktar godisråtte-beteendet. Jag ler och säger varje gång ”Ja, det är svårt att låta bli, eller hur”. Det har en rolig effekt på folk, godis. Kul är också när vissa säger tack till mig när de tar en godis. Som om jag skulle bjuda, hahahaha.

Tur att jag är rädd för baciller, annars hade jag ätit upp allt för längesedan. Jag har dessutom påpekat för en del mulare att jag låter bli på grund av alla magsjuke- och förkylningsbaciller däri, de har då stannat till en stund i sitt ivriga tuggande, men efter ett par sekunders övervägande kommit fram till att det är värt det bara för att få den lilla stundens njutning. Det är tydligen bara jag här som inser vilken bakteriehärd det är med allmänhetens godis. Kanske för att jag ser när alla stoppar i sina händer och gräver runt efter att de skakat hand med halva Stockholm, hostat i händerna, och slickat på fingrarna. Usch! 

Nu har jag bokat tåg till lilla Örebro på skärtorsdagen. Så nu jäklar blir det FEST igen! Jag är redan så laddad, precis som alla andra också, även denna gång!



P.S. Jag försökte skriva "Godisbacillen" på skylten. Godisbacillen alltså. (Det var i paint)

Alltså ibland blir man lite snurrig. Frågan är bara varför det händer mig så ofta?
Jag sitter på jobbet och alldeles precis just nyss blev jag erbjuden en chokladbit av en av cheferna. Många här är engelsktalande, även han.

-Chocolate? Erbjöd han snällt och jag kände hur saliveringen ökade i min mun. Jag log och blinkade med ögonfransarna.

- I never say NEJ to chocolate, svarade jag. Uttalade även mitt ”nej” lite amerikanskt så det blev typ ”I never say neyy to chocolate”.

Suck.

Idag har mitt foto hamnat på jobbets intranät, så att alla ska se hur den nya snygga receptionisten ser ut. Eller? Jag bara måste dela med mig av denna bild, jag ser så oerhört menlös och rädd ut. Jag skrattade till och med HÖGT alldeles för mig själv här i receptionen när jag såg eländet. Hahahahaha nu skrattar jag igen, det ser precis ut som en nervös liten krake på ett skolfoto.

S:t Patrick’s Day i onsdags var röj! Vi var på The Dubliner som var fullt klockan 18 och fullt ös klockan 21. Hett tips för den som vill ha lite mer drag, glädje, vänlighet och artighet än vanligt på krogen. Man fick till och med en gigantisk grön lepricon-hatt att bära.


Idag är det FREDAG! Alltid lika uppskattat. Ikväll ska jag äta mums-mat, dricka vin och öl med min karlslok och imorgon ska jag hem till storebror och P och troligtvis göra samma sak.

Trevlig helg alla barn!

Tjena mittbena! Just nu sitter jag på mitt fina extrajobb och har för tillfället ingenting att göra, och passar därför på att uppdatera alla som undrar hur jag har det. Jag undrar också hur alla har det, men det är ju för bövelen bara Elin som håller mig uppdaterad. Om du sitter och trycker på en blogg som jag är omedveten om, var inte blyg att dela med dig av den!

Ikväll blir det drag. Jag, min pojke, en Ren och två karlskolar till ska leka att vi är på Irland och fira Saint Patricks Day på en irländsk pub. Det gör man tydligen med bravur genom att dricka grön öl. Dessutom måste man ha grönt på sig, och har man inte det så ger man andra rätten att nypa en! Värsta kul!

Men först ska jag sluta jobba om en halvtimma och gå hem och lägga mig i ett mörkt tyst hörn och blunda, och försöka få ett slut på min groteska huvudvärk. Varför har jag ont i huvudet?? Jag har nästan aldrig huvudvärk. Jag nöjer mig inte med att bara rycka på axlarna och säga "vad tokigt med huvudvärk", nej jag vill veta varför!! Speciellt när det är en sådan bankande jävulsk värk som gör att jag måste gå runt och se ängslig ut. Det känns lite bättre då bakom ögonbrynen.

So long!

Jag törs nästan inte säga det, men är det inte en liten liten liten vårkänsla i luften idag i Stockholm? Lite kanske i alla fall? Snön var borta på marken i stan imorse och solen skiner. Jag tyckte mig till och med höra en liten fågel kvittra när jag var på väg till t-banan imorse. Men det kan ju vara lite inbillning, bara för att jag så gärna vill.

Helgen var underbart mysig med god mat, vin, godis, spel och sol. En riktigt mysig myshelg som jag känner redan nu att jag kommer längta tillbaka till när jag behöver en myshelg.

Nu har jag en sådan där härlig tentavecka helt sonika, men jag känner mig ganska lugn ändå då vi idag fick reda på vilket kapitel som kommer vara till grund för essäfrågan. De är rätt schyssta på pedagogiska institutionen i alla fall. Till skillnad mot B-kursen i psykologi när jag läste arbetspsykologi och fick veta att det kan komma frågor på tentan om precis vad som helst från 3 böcker och 18 artiklar, oavsett om det tagits upp på föreläsning eller ej. Det var inte schysst. Heja pedagogiska.

I lördags gjorde jag en undebar sak som får en att må bra, jag köpte mig ett par jeans, Acne blev det denna gång. Dessutom köpte jag en sommarklänning vilket är hälften frustrerande då jag inte kan använda den på några månader, och hälften uppiggande eftersom den får mig att lääääängta ännu mera! Ge hit sommar nu! Speciellt mycket längtar jag till den inbokade resan till Italien. Italien i juli, aaah det komemr vara sååå varmt så en del skulle kalla det för varmt. För mig finns det inget som heter för varmt.

Elin: Jajemen, ett stort fint blåmärke på knäet som nu har blivit gulgrönt, och en öm höft. Precis som en gammal kärring.

1. Sol
2. Kvällssol
3. Att vara varm
4. Glass i solen
5. Corona i solen
6. Rosé i solen
7. Frokost i solen
8. Grilla i kvällssolen
9. Spela kubb
10. Glada svenskar
11. Klänningar
12. Golf
13. Ännu mera glass

Mmmmmmmmmm

Nu frågade du just dig själv varför du fortfarande bor i Sverige, eller hur?

Trots våra överdrivet skyhöga förväntningar inför vår efterlängtade fest i lördags så blev den en sjudundrandes höjdare! Underbara brudar och feststämning på topp, det kan inte bli bättre! Och nu längtar jag redan till nästa gång, som förmodligen redan blir i påsk! Utöver ferrefesten så får faktiskt hela helgen 10 poäng, för jag hann även med både familjemys och kompismys denna gång. Lunch, vinhäng, fika och shoppingtur hann jag med med min lilla långa Ida och fredagsmys med familjen. Sjukt nöjd över min helg med andra ord. Och ändå lika nöjd att vara tillbaka igen, för här hemma fanns ju min lilla söta herre som väntade på mig.  

P.S. I lördagskväll gjorde jag årets första (och förhoppningsvis enda) is-vurpa. Dock vet jag inte om den är värd att räknas i och med att det var både high heels och vin inblandat. Och det var sjuuuuukt halt i Örebro. Faktiskt!