Josefine - Örebro -Stockholm, Student - Worker

Självklart pratar jag om Idol. Snart (om 1 timma och 20 minuter, inte så snart) får man veta vem som får åka hem idag. Jag hoppas starkt på han som sjöng först, den blonde lille pojken. Han var inte bra.

Nu ska jag spela Yatzy. Jag är sjukt bra på Yatzy!

Idag sade jag till en tjej i skolan när vi skildes åt: "Trevlig helg". Det är tisdag idag. Jag kom på det efter att jag gått... Ibland tycker jag att jag själv gör ganska roliga saker.

...vad sjutton, det blir alltid måndag efter en härlig helg. Varför kan det aldrig bli fredag efter söndag? Tänk vad trevligt det vore. Något orealistiskt kanske... men åtminstone onsdag efter söndag? Bara ibland? Snälla.

Nåväl... (precis som Askungen brukar säga). Helgen var som sagt härlig härlig och rolig rolig. Solen sken och ledigheten likaså. Fredagkvällen var mysig, med en typisk studentmiddag; Skagentoast till förrätt och oxfilé till varmrätt.

I lördags åkte jag iväg för att titta på min blivande lägenhet, den var fantastisk!! Jättefin och lite speciell, något utöver det vanliga! Det gillar jag. Trägolv, teglad vägg i köket (som var större än mitt kök i Örebro!!), och 2 stora glasdörrar i vardagsrummet som ledde ut till en fransk balkong! Jippiiiie! Jag är så lyrisk! Bäst av allt är att den helt fanastiskt snälla hyresvärden sade att ju längre jag vill bo där, desto bättre! Vanligtvis är det ju väldigt svårt att få tag i ett andrahandskontrakt här som är längre än ett halvår. Jippieeee!! Och om jag vill måla om är tydligen det också okej :) Jag är så glad!

Så imorgon eller på onsdag ska jag dit igen och träffa nuvarande hyresgäst, kusin vitamin. Sedan är den min min min från och med 1 okt! Men jag ska inte flytta in förrän i helgen. Åker hem till kära Örebro på torsdag och åker sedan tillbaka hit till Stockholm på lördag morgon med ett lass möbler och kartonger. Hurra hurra hurra!

Senare i lördags vankades en liten festlighet hemma hos Renen. Hon, jag, hennes roomie och en till tjej åt mat och drack vin, öl och cider. Sedan bar det av till ett ställe på Söder som heter "Ett ställe". Rolig dialog i taxin med chauffören:

-Vi ska till "Ett ställe" på Södermalm
-Vad heter stället?
-Men ååh... "Ett ställe"
-Det finns många ställen!! Vad heter det?!!! (Viftande och flaxande med händerna av ren frustration)
-STÄLLET HETER "ETT STÄLLE"!!!!
-.........Jaha...

Det var kul tycker jag.

Gårdagen var slappardag med undantag för en liten promenad upp på stan med älsklingen.

Nu ska jag göra mig iordning för att ta mig till skolan kl 12. Idag ska det bli kul. Ska ha seminare om "Farlighets- och riskbedömningar" där vi får leka poliser.

Bye bye.



En liten förhandstitt på köket! Föreställ dig det utan flyttstädning :)


Fler bilder kommer senare...

Ikväll blir det myskväll med min söta herre. Vin och god mat ska inhandlas. Dessförinnan ska vi nog hitta på något kul, klockan är ju bara 10.53 och det ska bli 19 grader och sol idag!! Hurra!

Imorgon eftermiddag kanske jag ska träffa min blivande hyresvärd och få se den omtalade lägenheten som jag ska flytta in i nästa helg!

Imorgonkväll blir det nog ännu mera vin med min Ren-kompis.

Någon gång under helgen ska jag dessutom försöka promenera till en Gina Tricot-butik för att inhandla den klassiska polo-klänningen som jag misstänker är slut i min storlek överallt. Ett så användbart och billigt, och dessutom svart plagg kan nog gå åt som kladdkaka i min kyl.



P.S. Jag har hittat en frisör som har 25% på Redken-produkter!

♥

Igår hade jag statistik igen. Syftet var att vi skulle lära oss ett program som heter SPSS. Det gick rätt så bra till en början, för datorer har jag inte så svårt för, det är ju bara att klicka sig fram. Trial and error-metoden som vi kallar det på psykologispråk. Det är så apor lär sig saker - genom att prova sig fram och göra misstag. Då gör man inte samma misstag nästa gång. Det är lite så man får lära sig datorer.

Hur som helst. Det gick bra till en början. "Klicka där och klicka sedan där". Allt är ganska logiskt med datorer. Datorer är till för att hjälpa. Men så började han blanda in en massa förrädiska och besvärliga siffror och grekiska bokstäver. Då sprack det. Statistik och siffror är till för att stjälpa.

Jag ska ge er en inblick i hur det är att läsa statistik. Och nu ska jag inte överdriva.
Helt hux flux så får föreläsaren för sig att skriva sånna här saker på tavlan framför mina förvirrade ögon:


s= √∑(x-χ‾)² = √66
           ‾‾‾‾‾‾       ‾‾‾‾‾‾
            n=1      6-1

Det där är direkt från boken och sådär fortsätter en formel i all oändlighet. Och det där förväntas man förstå. Det där är dessutom en av de "enklaste" formlerna som hör till grunden. Lägg utäver det till att jag inte läst matte B i gymnasiet och med nöd och näppe klarade matte A. Utöver det så har jag heller inte läst grundkursen i Statistik på universitetet eftersom det av okänd anledning inte ingår i Örebro Universitets plan.

Så... hur som haver. Där satt jag på föreläsningen och lät tankarna vandra iväg. Jag tänkte såhär:
"Om jag var rik, undrar om jag hade klarat statistiken då"
Tankebanorna gick som så att jag kanske kunde betala någon för att hjälpa mig, alternativt tvångsplastikoperera någon så att den slipade hjälpredan ifråga skulle bli en kopia av mig och då kunna gå på tentan istället för mig. Men jag uteslöt de alternativen. Kanske kunde jag strunta i att plugga eftersom jag ändå redan är rik och kan jobba med vad som helst utan att behöva bekymra mig över pengar och lön. Men det höll inte heller, för jag vill nog ändå ha en utbildning bakom mig. Kanske om jag bara rätt och slätt kunde köpa mig fri genom att muta universitetsrektorn med några miljoner så att jag bara helt enkelt slapp denna förödande delkurs. Hmm... det skulle nog inte fungera. Men så kom jag på det. Om jag hade varit rik så hade jag inte behövt leta lägenhet i över ett halvår, utan då hade jag bara köpt en 3:a på Strandvägen och flyttat hit redan i somras. På så vis hade jag varit med från början från allra första föreläsningen (nu missade jag ju hela första veckan) och inte hamnat efter. På det sättet kanske jag hade fattat det dom pratar om nu. För när jag nu försökt läsa ifatt så hamnade jag bara ännu mer efter där de andra är nu, och dessutom hamnade efter i den andra delkursen också. Enkel lösning!

Synd bara att jag inte tänkte på det tidigare.

Känsliga läsare:  Blunda när du läser detta inlägg.

Igår var det städning på schemat i den lilla ettan som jag och Mr. L bor i. Båda avskyr allt som har med städning och diskande att göra, men vi gjorde en uppdelning. Jag tog köket (disk och avtorkning av ytor... eller borde säga yta i singular), och badrummet. Han fick damma och dammsuga. När jag i frid och fröjd skulle göra rent toaletten som sista uppdrag på schemat fick jag en horribel och ogynnsam upplevelse som jag dessvärre sent kommer glömma.

Ni vet hur det i gamla toaletter brukar bli lite fläckigt i botten av toalettskålen (eller vad det heter) pga avskavd färg, eller porslin eller vad det är. Det vill säga: toalettstolen är bara lite sliten och gammal. När vi flyttade hit för nästan 4 veckor sedan upptäckte jag det fenomenet i toalettstolen, och tänkte ungefär "Den var sliten". Jag har gjort rent den efter det. Men. Igår lät jag det där toalettrengörarmedlet ligga i lite längre och tog i lite extra med toalettborsten. Vad hände? Jo... "det avskavda" lossnar och färgar vattnet helt brunt. Inser ni vad detta betyder????!! Det var inte något som var avskavt... utan det var ingrodda rester från ca 4 års samlat människospillning! Eeeeeewww! Jag hamnade nästan i chock. Jag gick ut och satte mig i soffan och stirrade rakt fram ett tag och koncentrerade mig bara på att inte få kväljningar, som jag ganska lätt får. Jag trodde jag skulle dö av äckelhet.

Hur kan man bo i en lägenhet i fler år utan att någonsin göra rent toaletten, som jag starkt misstänker är orsaken till denna bajs-samling. Jag ska inte säga "ååh, killar". Men jag tror inte att många tjejer skulle låta bli att göra rent under så lång tid som tidigare hyresgäst måste gjort. 

Usch. Nu mår jag illa igen. Jag önskar att den där store mörkhyade mannen i Heroes kunde komma och radera mitt minne av den skräckinjagande upplevelsen.

Måste gå och ha i mer rengöringsmedel. Jag kommer att bli manisk.

(Någon som varit med om något äckligare i denna städ-kategori? Vänligen dela med dig! :) )

Jag har just funnit 2 briljanta hemsidor, som enligt en annan bloggare ska vara seriösa och pålitliga. Det är sidor man registrerar sig på, och värvar vänner. För varje vän man värvar får man poäng. Man kan även få poäng genom att besöka hemsidor. exempelvis som denna jag just nu ganska så ointresserat och oengagerat besöker:

"Besök sidan i minst 30 sekunder och få poäng" står det. Ganska enkelt!

...Och när man har 400 poäng så får man presentkort på H&M, Gina Tricot eller Kick's!

Värsta bra!



Så för att jag ska få poäng så måste jag värva Er :) Och för att Ni ska bidra till mina poäng så måste ni gå in på dessalänkar:

http://www.gratisklader.se/Register.asp?r=22302


http://www.gratismakeup.se/Register.asp?r=128627

I helgen gjorde jag en sak som jag aldrig gjort förut. Och som jag verkligen inte trodde att jag skulle göra här i Stockholm av alla ställen. Men jag gjorde det, jag tog mod till mig, tog på mig tuben och satte livet (åtminstone armarna) på spel. Och dök för att titta på fiskar och hajar! Självklart hade jag med mig en vattentät kamera för att få bildbevis.
























Nej... jag ljög. Jag har inte snorklat eller dykt. Men jag har varit på Aquaria Vattenmuseum på Djurgården. Nästan samma sak, för på ett ställe, bland de mest harmlösa fiskarna fick man klättra ner för en stege och gå i en gång som var omgiven med ett stort akvarie åt alla håll. För mig var det tillräckligt spännande, jag är lite som ett barn ibland och fascineras ganska lätt av relativt simpla saker.

Utöver fisk-upptäcksfärden igår så tog vi även en sväng till mitt nya boende för att titta exakt var det ligger, och för att se på husfasaden, som var jättfin enligt min mening. Lite åt det rosa hållet! Det har alltid varit lite utav en dröm för mig att bo i ett rosa hus. På lördag ska jag träffa hyresvärd och kusin som ska flytta ut, och titta på lägenheten. Jag är såååå nyfiken! Men jag känner mig lugn och sansad, för favoritkusinen har utlovat att den är fin och att jag kommer stortrivas.

Snart ska jag fara iväg för att ha seminarie på rättspsykologin. Och för första gången i mitt liv är jag ganska förberedd inför ett seminarie . Har läst nästan alla sidor man ska ha läst innan, och till och med tittat i anteckningsblocket för att försöka minnas vad som sagts på föreläsningarna. Detta tack vare att det är så nedrans intressant. Statistiken däremot har inte gjort något försök för att bli någorlunda intressant, spännande, användbar eller förståelig. Det är fortfarande mer obegripligt än serbiska. Tror jag, jag har aldrig försökt lära mig serbiska. Jag ser lika liten anleding till att lära mig statisktik. Jag anar en omtenta på ämnet.

Efter skolan idag ska jag träffa min ren-vän och gå en sväng på stan för att köpa tights, varma, gråa och svarta. Var får man tag i det billigt och bra? H&M eller? Dessutom ska jag köpa hårfärg som bror-sambon P ska applicera i min råttfärgade utväxt i veckan. Imorgon har jag tänkt, men det har jag inte informerat P om än. Ska nog ringa henne på t-banan. Det är ett bra ställe att smsa och ringa på. Då har man något att göra och slipper försöka undvika ögonkontakt med människor. Jag är så fruktansvärt nyfiken av mig och finner det av någon anleding mycket intressant att studera människors ansikten. Både tjejer, killar, kvinnor, män, tanter och gubbar. Jag vet inte varför. Kanske för att jag vill bli expert på att teckna ansikten, kanske för att jag undrar hur jag sjäv kommer se ut när jag blir gammal. Jag vet inte. Dessutom är det så roligt att spana in tjejer kläder och frisyrer. Ibland undrar jag om folk tror att jag är kära i dem när jag studerar dem så noga. Därför är det bra att smsa eller prata i telefonen på tunnelbanan. Då slipper omgivingen råka ut för mitt stirr.

Nu ska jag försöka få ordning på mitt hår innan jag ger mig av. Håret har självt gett upp för att försöka se fint ut idag då det är i tvätt- och borstbehov. Prepare for sprayflaskan.

På återseende.

...och såg och lyssnade på mina favoriter Coldplay. Herregud vad bra det var! Det är något visst med att höra och se livemusik. Totally amazing.

Jag kommer ihåg när jag bodde i Örebro... (bra minne va?) Då gnällde jag ofta över hur dåligt med butiker det finns, och att det är mycket roligare att shoppa i Stockholm. Och nu bor jag här!! Just nu syftar jag faktiskt inte på just klädshopping. Nej, jag syftar faktiskt på inrednings-shopping! Här finns sååå mycket roliga inredningsbutiker! Ett exempel är såklart MIQUE på Gamla Brogatan.

Igår gjorde jag ett nytt fynd. För att få komma ifrån skolboken en stund och få lite luft bestämde jag och min loverboy oss för att åka iväg en snabbvisit till Fridhemsplan för att se vad som fanns för butiker där borta. Och vad fann vi? Jo vi fann en precis nyöppnad butik som heter In och Finn. Deras klatschiga slogan är "Häftig butik med sjuka priser" och det var precis vad det var. Dom hade sååå mycket snyggt, som tro det eller ej, inte såg ett dugg billigt ut, men som var faktiskt sjukt billigt!

Sjukt lägligt dessutom eftersom jag om ett par veckor ska flytta. Då kan jag lova att det blir In och Finn som kommer att få bistå med en hel del prylar! Tjohooo!

Nu ska jag snart åka iväg (först ner i hissen, håll tummarna) för att ha föreläsning. Idag är det rättspsykologi, den roliga och intressanta delen. Och just idag ska det talas om psykopatologi, det ska bli very interesting!

Sedan så skall vuxenpoängen samlas, för då har jag och Mr. L bokat tvättid!

Jag måste faktiskt erkänna en sak... jag längtar nästan lite till senare ikväll när det är Idol. Jag tycker det är så kul med uttagningarna. Och knubbisen i juryn, han är för härlig!

See you later alligator... mer information om lägenheten utlovas!

Jag har fått tag i en lägenhet!!
Jippiiiie!!
Efter över ett halvår av letande så äntligen äntligen! Inte det att jag snarast vill flytta från min käre för-tillfället-sambo men det ska bli så härligt att se mina egna möbler, prydnader och tavlor igen, och känna doften av tjejiga doftljus! Jag längtar efter rosa, lila och rött!

Nu ska jag snart ner i urin-hissen och säga "Sesam öppna dig" så att jag kommer till skolan, för om en timme börjar min älskade statistik-föreläsning, såå kul såååå kul, och jag förstår verkligen varenda ord av vad dom pratar om, och begriper varenda formel som skrivs upp på tavlan...
Nej nu ljög jag. Det är faktiskt raka motsatsen. Det är nog det tråkigaste, tristaste, mest obegripliga jag någonsin behövt lära mig, i heeeela mitt låga liv. Jag önskar inte ens min värsta fiende (vem nu det skulle vara, men man brukar ju säga så) att läsa statistik.

Jag återkommer med mer information om min nyfunna lägenhet (som jag är min nykorade favoritkusin evigt tacksam för)!

So long.

Ikväll kastade jag iväg mig till busshållplatsen (gick såklart en enorm omväg i regnet insåg jag på vägen tillbaka, men då vågade jag inte gå genvägen pga mörker, ensamhet och en oskyldig look tack vare blont hår) för att besöka, hälsa på, gratulera och välkomna hem min kära vän, alias Renen. Hon bara kallas så, helt ologiskt med tanke på att ingenting i varken för- eller efternamn låter ens nästan likt ordet Ren. Inte heller är hon särskilt lik en ren. Men men. Hur som haver så var det en mycket trevlig afton med sushi, te och kanske världens godaste cheesecake-muffins. Träffade även 2 av Renens vänner som verkar vara väldigt kul!

Och så en sak till... är det något jag ska se på TV när det börjar så är det det nya programmet på TV6; Hål i väggen. Ett underhållningsprogram där kända personer ska leka tetris... ungefär. Mycket svårt att förklara, men fenomenet har redan visats på tv i Japan (såklart) och är riktigt underhållande. Det kommer en vägg mot de tävlande, som har ett format hål, och så ska personerna ifråga ta sig igenom hålet på något smidigt vis. Misslyckas man så hamnar man i vatten och blir blöt (alltid kul).

Här är den japanska versionen:
http://www.youtube.com/watch?v=Ll2kajMH2u0

Nu ska jag sova så att jag är pigg och glad imorgon när jag ska till skolan och lära mig SPSS. Det verkar kul... host host.

...Först tappar jag bort mig på campus, sedan tappar jag bort mig i tunnelbanans värld. Man höll andan för att se vad som härnäst skulle gå snett... Ingenting hände på några dagar, allt var lugnt. Man började andas ut. Så hände det. Jag fastnade i hissen på väg til skolan! En gammal vinglig urindoftande hiss som beter sig som att den är byggd 1932 som tar ca 25 minuter (känns det som) att komma ner med. Som tur var så delade jag urinhissfärden med en äldre dam.

När hissen äntligen var nere så gick dörrarna bara upp ett par cm. Jag kände paniken stiga inom mig och trodde att jag skulle få leva resten av mitt  liv i urinhissen (ända tills syret tog slut!!) Damen däremot behöll lugnet men utvecklade istället någon slags irritation och hetstryckte på dörröppnarknappen och sade ilsket åt tanterna utanför att gå och säga till någon som jobbade på stället. Damen fortsatte med att försöka slå rekord i antal knapptryckingar i sekunden. Tanterna kom tillbaka.
"Ni får försöka öppna dörrarna med händerna"
sade dom och lät heeeelt ointresserade. Vi tog i för kung och fosterland. Tyvärr var det som nämnt bara dam-muskler och Josefine-muskler i hissen. Mindre ramgångsrikt med andra ord. Damen bytte taktik och började istället tryck-tryck-tryck-trycka på "Uppåt-knappen" för att försöka få åbäket att stänga igen sina irriterande dörrar helt och återvända till övre plan. (Under alla dessa händelser stod jag mest tryckt mot väggen och betedde mig allmänt handfallet.)
Dörrarna stängdes helt, och hissen började studsa på stället och gnissla lite extra. Jag tänkte ungefär såhär: "Oh my God" och började nu se rädd ut.

Efter en stund av oroväckande studs och gnissel åkte hissen upp. "Puh" tänkte jag, något lättad. Den kom upp, dörrarna öppnades. Jag sög in så mycket icke-urin-doftande luft som jag hann innan det var dags att bege sig nedåt igen för att hoppas att dörrarna skulle gå upp denna gång. En del av mig kände att jag nog borde ha klivit ur urinhissen där uppe. Men en annan del av mig ville leka daredevil.

Hissen kom ner. Dörrarna öppnades... 2 cm. Tanterna utanför fortsatte propagera för att vi själva skulle öppna dörrarna, för "det hade han som jobbar där sagt" ...Han som lugn satt kvar i sitt lilla bås och brydde sig lika mycket som jag bryr mig om vem som vinner SM i alfapet.

Jag och damen kavlade upp ärmarna och tog nu i för alla kungar i alla fosterländer, vi pustade och frustade och tog iiiiiii! Och så öppnades dörrarna!! Jippiiiiie hurra!!

Nästa dag var det bara att ge sig på den där jäkla urinhissen igen. Jag står stel som en glasspinne varenda gång och ber till gudarna att få komma ut ur hissen denna gång.

Jag bör för mitt eget rykte tillägga att det faktiskt inte finns något alternativ till hissen, exempelvis trappor eller rulltrappa.

Håll tummarna för mig varje dag om att jag ska slippa spendera natten i urinhissen!
...Ta samtidigt en fundera om vad som hända skall härnäst...

Tack och hej, leverpastej.

I förrgår och igår var jag och min älskade kille på upptäcksfärd. I tisdags tog vi en promenad i kvällssolen längs med vattnet, ett gulligt litet stråk som kallas "Sjöpromenaden" om jag inte minns fel. Jättemysigt med en hel del mysiga sittplatser precis vid vattnet, som vi ska paxa någon kväll.

Igår eftermiddag var det dags för ytterligare en promenad. Jag har ju ända sedan första gången jag var här och checkade in stadsdelen sett något som fick mina smaklökar att dansa bugg. Alldeles precis 1 minut från hemmet ligger nämligen "Kungsholmens Glassfabrik"!! Weeeei! En liten butik (och troligtvis även fakbrik) som ska vara välkänd och omtalad. Folk åker tydligen hit för att äta den glassen. Kan det bli bättre? Så igår var dte äntligen dags. Det fanns massvis med härliga och annorlunda smaker som man inte brukar köpa som glass. Jag tog en kula kokosglass och en mangosorbet. Kokosen var väldigt god och inte så söt, rekomenderas för den som tycker om kokos :) Mangon var dessvärre lite utav en besvikelse. Den var lite för sliskig och söt, lite sådär så att det rycker längst bak vid käken. Jag lovar att åtekomma med ytterligare smakredovisningar. Sedan har vi ju den fantastiska, fenomenala, fabulösa uppenbarelsen precis utanför NK: Ben & Jerrys har slagit upp en egen liten kiosk!!
Det finns en överhängande risk här att jag kommer att få hål i tänderna, och glassmage.

Efter glassen styrde vi stegen mot city och gick och kikade runt lite och gjorde ytterligare två fantastisk upptäckter. Den ena hade jag blivit tipsad om av min vän och brorsflickvän P, butiken ligger i gallerian SOUK på Drottninggatan (gamla Debenhams) och heter Beyond Retro. (Hela SOUK är för övrigt en fantastisk galleria med massor med roliga klädmärken, väskor, smycken, skor!) Anyway, Beyond Retro måste kollas in. Det är en salig blandning av vintage-grejer som är ordnade i färger/kläderplagg.

Nästa fantastiska upplevelse var en butik som jag länge varit på väg att spana in, men som aldrig blivit av; Urban Outfitters på Biblioteksgatan. Herre min gud vilken fantastisk butik. Roliga kläder, underkläder, jättemärkliga skojiga prylar. Och vad som nästan är mest fantastiskt är själva lokalen, som är en gammal teater.

Idag kl 15.00 ska jag till skolan och lära mig saker.

Just det, jag måste tillägga en sak...
Måndag tappade jag bort mig på campus, tisdag tappade jag bort mig på tunnelbanan. "Vad ska nu hända på onsdag på väg till skolan" undrade många och höll andan. Jag kom till skolan i tid utan att tappa bort mig. Hade föreläsning om "psykologi i rätten" av en mycket bra föreläsare som by the way är inkallad av domstolen till Arbogarättegången, och intervjuar vittnen och är väldigt delaktig i hela den tjosan.
Föreläsningen tog slut efter 3 timmar, jag var oerhört hungrig, på väg till tunnelbanan, allt gick bra. Var hungrig som en piraya, gick ner till tunnelbanan....

Tunnelbanelinje mellan Mörby Central och Tekniska Högskolan är avstängd p.g.a. olyckshändelse.

(Troligen någon som hade den briljanta idén att traumatisera ännu en tågchaufför genom att hoppa framför tåget).
Ååååh suck. Jag fick följa strömmen (alltid bra) till en av mig dittills oupptäckt busshållplats där ca fem miljarder studenter som skulle in till stan stod. Återigen var jag vilsen och förvirrad. Hade inte den blekaste aning om vilken buss jag skulle ta för att komma någorlunda nära hemmet. (Ännu hungrigare) Buss nr 40 kom, jag fick ringa mr. L som gick in på det där fiffiga Internet för att se vilken buss jag kunde ta. "Ja, buss 40 stannar strax utanför oss". I samma stund åker buss 40, och lämnar kvar en halv miljard studenter som inte får plats på bussen. (Det blåste, jag var nu hungrigast av alla) Ny buss infann sig, dock nummer 70. Stod ytterligare 15 min och väntade, slutligen kom en ny 40 som jag var näst sist att få gå på. Ha! Och till slut kom jag hem även denna dag! Tadaaa!

Undrar hur det kommer gå när jag ska till skolan idag...

...ibland är det svårt att vara uppmärksam. Till och med i en ny stad som dessutom är Sveriges största stad, när jag borde vara som mest uppmärksam och tänka igenom saker 2 gåger innan jag exempelvis hoppar på ett tunnelbanetåg...

I måndags när jag åkte till skolan så tog jag t-banan från tågcentralen, det vill säga inga byten. I tisdags däremot när jag skulle till skolan bestämde jag mig för att ta t-banan direkt härifrån Kungsholmen och byter på t-centralen.

Jag anlände till t-centralen, visste att jag skulle hoppa på det tåg det står Mörby Centrum på, det går nämligen:
Östermalmstorg --> Stadion --> Tekniska Högskolan --> Universitetet.  Nemas problemas. ...eller?

Väl på perongen såg jag att det stod Mörby Centrum på skylten, men även Ropsten. Hmmm... "Det måste ju betyda att den går till Ropsten efter Mörby" tänkte jag. Jag hade fått en tillfällig amnesi och totalt glömt bort att flera tåg faktiskt kan gå från samma perong.

Tåget kom. Det stod Ropsten på tåget. Man tycker att en varningssignal borde plingat i mitt huvud, men icke sa Nicke (vem nu i hela friden Nicke egentligen är). Jag klev på tåget. Det stannade på Östermalmstorg, sedan vidare till Karlaplan. Jag började fundera "Gick det verkligen till Karlaplan igår", men förbisåg min egen tvivel och satt förnöjt kvar. "Nästa: Gärdet" ljöd mikrofonrösten. Nu började jag, precis som dagen innan, känna att det var något lurt med det hela. Jag kände mig återigen sådär förvirrad, men försökte se cool ut. Klev av. Funderade. Tittade på en karta. Insåg att jag åkt fel linje. Fick gå till perongen bredvid, hoppa på nytt tåg, åka tillbaka till Östermalmstorg, och där hoppa på ännu ett tåg som tog mig till skolan. Hann jag i tid? Nej.

Det bör nämnas att jag hade tagit god tid på mig för att slippa stressa, men denna goda tid räckte inte till att åka 4 min åt fel håll, vara snurrig i 3 minuter, vänta på nästa tunnelbana 6 minuter, och åka tillbaka till Östermalmstorg i 4 min.

Men som man så fint brukar säga, man lär sig av sina misstag... Lite passar väl det in här i alla fall. Nu vet jag ju att jag måste titta vad det står på själva tåget. Plus att det går en digital remsa nedanför skylten med ändstationen, där det står vilka olika tåg som kommer och hur långt det är kvar. Det är inte lätt alla gånger.

MEEEN (som Tony Irwing brukar säga), I lika Stockholm! Man skulle ju aldrig kunna tappa bort sig i Örebro, det är det som är tjusningen med Stockholm, man upptäcker nya saker hela tiden, och det finns alltid något att kolla in! :)

Ja herregud, det där med att orientera sig och lokalisera sig är som tidigare nämnt en av de saker jag är mindre bra på. Min käre karl hade berättat och beskrivit för mig exakt hur jag skulle gå för att hitta till mitt område (det skall nämnas att när jag sade att campus är ett stort område så underdrev jag, campus är flera stora områden). Jag hade till och med en karta. Jag vill gärna se van ut fastän jag känner mig sjukligt bortkommen, och ville i detta fall att det skulle se ut som att jag inte gjort annat än att vandra runt på campus och var den bästa hittaren av alla! Men. Hjälpte det att jag hade lyssnat till en walking talking GPS och tittat ett antal gånger på min fina karta? Ack nej.

Så... Jag kom upp ur tunnelbanan, försökte minnas vad karln hade sagt, och följde strömmen. Det kändes som en bra idé. Stömföljning brukar alltid vara bra närhelst man känner sig vilsen. Jag visste att jag så småningom skulle anlända till det största byggnadsorådet, hyvudbyggnaden, allhuset, fråga mig inte vilket av det man ska säga.

Jag kom fram till huvudbyggnaden/allhuset. Jag fick för mig att både karln och kartan (som låg i percy - handväskan, och som man ogärna tar upp) hade förklarat att jag skulle förbi huvudbyggnaden för att komma till mitt område som heter Frescati Hage (upplever det fortfarande som ett mycket märkligt namn). Så jag knallade förbi den stora byggnaden som jag misstänkte var den omtalade huvudbyggnaden. Men. Plötsligt kom jag fram till en stor väg som utmynnade i vad som såg ut att vara en mindre motorväg. "Det här kan inte vara rätt" tänkte jag och började känna mig smått disorienterad (ingenting mot vad jag kom att känna mig senare). Jag vände och återgick upp till huvudbyggnaden/allhuset, gav upp min önskan om att inte se ny ut, och ställde mig därmed och tittade på en stor tavla med karta på området, vilet ledde till att jag såg ooooerhört bortkommen ut, eftersom jag faktiskt VAR så pass bortkommen och förvirrad att jag glömde stänga munnen. Jag fattade ingenting av kartan. Jag hade önskat att den hade en röd punkt som sade "Här är du nu" som dom brukar ha för tröga människor. Denna tavla hade ingen sådan.

Förvirringen blev för påtaglig. Jag ringde min karl och lät desperat. Eftersom jag hade kartan i percy kunde han inte bidra till jättemycket, men jag fick en fin ledtråd: Jag skulle gå längs med de där stora vägen. Ahaaaaaa!

Den hade jag ju sett tidigare, så jag följde den. Det kändes lite konstigt, och gångvägen jag gick på ekade pga avsaknad av studenter. Det kändes som att det var något lurt med det hela, men jag fortsatte, för långt där framme till vänster ("hm, hur ska jag ta mig över den stora vägen??") såg jag en stor byggnad torna upp sig. Så jag fortsatte. Plötsligt kommer jag fram till något som heter "Aula Magna". Hm... det kanske hör till mitt område tänkte jag optimistiskt, men insåg innerst inne att den troligtvis inte gjorde det. Jag kliade mig i huvudet och tog till slut upp kartan ur percy. "Aula Magna, Aula Magna... Där! ......Va?!" Jag hade följt vägen åt helt motsatt håll än dit jag skulle. Jag var tillbaka nästan vid t-banestationen igen. Jag drog en djup suck, blev irriterad på mig själv, men blev ändå lite full i skratt. Jag råkar nämligen tycka att förvirrade människor är roande, inkusive mig själv då i detta fall. Jag blir fascinerad av hur det är möjligt att man kan ha så dåligt lokalsinne.

Jag vände, jag gick, och gick, och gick. Efter mycket om och men uppdagades en skylt "Frescati Hage"! Jag blev lika glad som en törstig ökenvandrare som får syn på ett glas vatten. Jag var så nöjd att jag inte kunde låta bli att säga "Yeeees" och studsa till lite av lycka.

Klassen jag går i, och delkursen som lurar bakom hörnet (eller som egentligen har kommit igång med rabalder) var en annan femma, där kan jag garantera inga lyckostuds.

To be continued...

Wohoooo! Nu är vi äntligen på plats! Det bar av från Örebro igår på morgonen, och vi var färdiga (för dagen) igårkväll vid 20.00. Så nu har vi fått det mysigt i leggan och gjort oss hemmastadda. Det känns märkligt att ha ett nytt hem, och att bo så långt ifrån mamsen och pappsen. Men jag är kär i denna stad, och våran stadsdel Kungsholmen är verkligen jättemysig! Jag tvivlar unte på att jag kommer trivas här som firren i vattnet!

Idag drar skolan igång för min del. Kl 15.00 ska jag vara där. Dessförinnan har jag tänkt gå (!) upp på stan för att shoppa lite nödvändiga saker som almanacka (på Ordning & Reda), anteckningsblock och smörknivar. Det kan ju även hända att det blir en del fönstershopping :) Hoppas bara att jag inte hittar något som jag måste köpa! Det vore katastrofalt för min plånbok. Ska även leta reda på en bokhandel på campus för att inhandla 2 st böcker (på svenska för en gångs skull!). Tossigt det här med att leta sig fram till saker, och att känna sig lite förvirrad, har hört rykten om att campus på Stockholms Universitet är stoooooort. Hoppas att jag hittar fram i tid! Spännande.

Okej... jag måste reflektera över en sak... Alltså jag brukar ju inte vara vaken såhär tidigt, därmed brukar jag inte titta på TV4 Nyhetsmorgon. Men idag står det på. Jag ska ställa frågan rakt ut... Kristin Kaspersen som är programledare... är hon onykter? Hon sluddrar och verkar obekväm och nervös. Eller brukar hon alltid sluddra? What's going on?

En sak till måste jag få sagt innan jag hoppar upp i badkaret med fötter för att duscha. Här kommer ett tips på en helt fantastiskt låt som jag inte tror att någon oavsett ålder kan ogilla.  Lyssna och njut.

http://www.youtube.com/watch?v=HhZ5-L9znt8