Fredag!
Inte nog med utmattningskänslan av att ha gått upp 06.40, jobbat, och sedan gått runt och lett och sett sådär supertrevlig och anställningsbar ut i alla affärer, dessutom var jag tvungen att ringa till ambulansen för någon dam på tunnelbaneperongen. Hon sade att det hade hänt något med hennes knä och att hon inte kunde resa sig från bänken. Dessutom förstod hon sig inte på sin egen telefon så hon ville att jag skulle ringa. Hon hade väldigt vårdade kläder och såg inte allt uteliggaraktig eller alkoliserad ut men jag tyckte mig ana en doft av öl från hennes andedräkt och hon betedde sig ganska konstigt. Lite flamsigt, flängde med armarna och framstod inte som att hon hade ont. Men vad ska man göra? Vägra ringa? Jag är ju inte direkt någon barn- eller oldie-människa och sjuksköterska är ett av de sista jobben jag skulle kunna tänka mig, så lite önskade jag ju att jag hade valt att sätta mig någon annanstans när hon grabbade tag i mig, just eftersom jag var lite misstänksam mot henne. Men what to do? Jag kunde ju inte vägra ringa, tänk om hon faktiskt hade jätteont och bara var en märklig individ. Trots min önskan att få springa därifrån och låta ansvaret ligga på vem som helst utom mig (bland det värsta jag vet är när folk utnyttjar systemen i onödan, exempelvis ambulanser, när de skulle kunnat vara där för någon annan som verkligen är i akut behov) så frågade jag i alla fall om hon ville att jag skulle vänta med henne tills ambulansen kom. Men hon avböjde och jag kände inte att jag behövde insistera utan låtsades att jag hade bråttom och sprang in på tåget som precis anlände. Men summan av kardemumman; hon avslutade i alla fall med att säga:
"Nu har du gjort en stor god gärning, nu kan du synda resten av veckan". Okejdå damen, okej.
Men nu känner jag nästan att jag vill försvara mig lite, jag får nästan mig själv att framstå som en ond människa som inte tycker om barn och gamla människor. Riktigt så är det ju inte, jag tycker om mina brorsbarn och min farmor. Och jag tycker inte illa om andra äldre människor. Skrikiga barn som jag inte känner och som har snor rinnande under näsan, har mat i ansiktet och som härjar på offentliga platser där jag vill ha lugn och ro kan jag leva utan. Det är bara det att jag tycker det är lite otäckt med främlingars kroppsvätskor som till exempel snor, dregel, blod osv. Och motviljan igår grundade sig främst i att jag inte ville ringa en ambulans i onödan, big no-no. Men, det kan ju ha varit så att hon faktiskt behövde den. Vem vet? Inte jag. Vem vet? Inte du.
Hmm.. llite frukost på det här kanske. På återseende!
Torsdag = snart helg!
Idag efter jobbet ska jag ge mig ut på stan och söka nya jobb, jag slutar ju här den 14:e och tror inte att jag är så sugen ännu på C-uppsats, så varför inte en liten paus? Men största anledningen är nog ändå att få tjäna lite pengar ett tag, jag klarar inte av att vara fattig längre, jag blir galen! Och med detta fina utbud på shopping som finns i Hufvudstaden, jag blir tooookig! Jag kan inte ens unna mig ett jättejättefint smyckesträd jag har sett på Indiska, och det kostar 79 kronor. "Skärpning" tänker du, "näääe måste spara pengar till mat" säger jag.
Men titta vad fiiint det är. Så om någon någonsin vill köpa en present helt sonika till mig, så vet ni ;)
Jag har skrivit ut 20 exemplar av CV och personligt brev, och skrivit upp en lista på lika många butiker jag ska gå till och fjäska, så jag kan ju själv tycka att åtminstone EN intervju borde jag få komma på. Hold your thumbs for me.
Och om någon känner till något härligt jobb som står och väntar på en trevlig flicka som jag, så säg till, jag tar det! Så länge det inte innefattar kundtjänst, telemarketing eller en icakassa.
Lemurer!
Förlåt, nu var det ett tag sedan det fanns livstecken här, men jag lovar jag lever, fast såg man mig på tunnelbanan imorse så skulle man nog förhållt sig tveksam. Ibland är ju ögonen så svullna och röda såhär tidigt på morgonen, och jag tror inte att de har återfått sin normala form och färg ännu.
Just nu sitter jag som vanligt på jobbet och är fortfarande lite bitter över att alarmet ringde när jag sov som skönast. Men snart ska jag släpa mig iväg till kaffemaskinen och hälla upp lite koffein, då kanske det känns bättre.
Sooo vad har hänt vad har hänt? Jo, i helgen var jag i kära Örebro igen för en familjehelg med allt vad det innebär; grillning, spel, lekar, fika, slappning och även lite fest smög sig på på lördagkvällen med extra god mat och födelsedagsfirande gånger 3.
I måndags var jag på Skansen! Jag följde med min karl och hans vänner i förhoppningen om att få klappa lite och titta på djuren, som bekant mår jag så bra i själen när jag får titta på djur. Jag gick hem nöjd och belåten efter att fått klappa en stor älg på mulen. Jag vet inte om man fick, men alla barnen gjorde det så jag ville också, and it felt good! Sedan blev jag inlurad i det ökända Skansenakvariet i tron om att jag skulle bryta ihop när jag såg en sådan där otäcking som jag inte ens törs nämna vid namn (insekt med åtta ben). Men det visade sig att det bara fanns en sådan jävel i "klapp- och kramhörnan", yeah right, klappa, jo tjena. Jag sprang förbi med gråten i halsen och rös ca 20 gånger efter att jag råkade få mig en liten skymt av äcklet. Men det var så värt att gå in ändå för det fanns ett rum där man fick gå runt bland lemurer, och fy fan vad roligt det var. Där inne hade jag kunnat spendera resten av dagen, de sprang runt fötterna på oss, hoppade över huvudena och satte sig 2 cm från mitt ansikte och kikade på mig. Man fick inte klappa, och det var oerhört svårt att hålla fingrarna i styr, men jag klarade det. Fast jag övervägde att råka komma emot lite med handen en gång, jag tror det hade varit värt ett litet lemur-bett. Jag skulle vilja ha en egen lemur. Jag måste nästan sätta in bilder på de härliga djuren så att ni får se, men nu är jag ju på jobbet så det är lite svårt just nu, men sedan kanske. Jag fastnade även väldigt länge vid babianerna då det fanns en nyfödd liten ap-bebis som såg ut som en människobebis fast sötare. Vädligt roligt!
Nu ska jag sätta mig och läsa lite i min bok "När jag hör din röst" av Stephanie Myers, bra bok. Och tack återigen för alla boktips jag fick på kommentarer här på bloggen.
Fascinerande...
Jag fascineras av många saker; folk som har talanger som att danska, sjunga skriva låtar, vackra saker i naturen, fina byggnader och så vidare. Men en sak är jag lite extra fascinerad över -Att det finns vuxna människor som inte fäller ner toalettsitsen efter sig. Som bekant är jag inget städ-freak eller pedant, men kom igen, toalettsitsen. En del herrar fäller inte ens ner ringen efter sig! Hallå! Det finns ju en orsak till att man har tillverkat toalettlock. I synnerhet på offentliga toaletter, som här på ett kontor. Jag får verkligen lust att sätta upp en lapp som får de ohyfsade människorna att sjunka ihop lite, se skamsna ut, fälla in svansen mellan benen och inse att de har gjort fel och inte får någon godis idag.
Själv får jag hur många Gilles Vaniljdrömmar jag vill, jag ser det som att jag hjälper de andra, de behöver inte fler kakor. Därför kan man nästan säga att jag måste äta 2 om dagen. Jag fäller ju ner locket efter mig, då får man belöning.
Nu slutar jag om 30 minuter, undrar vad jag ska göra så länge. Idag har det varit lite som i en film när man vill visa att det är en ghost town, typ vid en övergiven Texaco-mack i öknen och en sådan där tumbleweed rullar förbi. Lite så har det varit på kontoret idag.
Tack...
Överöst var ordet. Överöst är vad jag blev av alla boktips, tack så mycket..... tack... verkligen...
Melonhead
There once was a morose melonhead,
who sat there all day
and wished he were dead.
But you should be careful
about the things that you wish.
Because the last thing he heard
was a deafening squish.
Nananinanana (mel. boktipset)
"The Dirt" av Neil Strauss tycker jag att man ska läsa. Det är en sex, drugs and rock ´n roll-bok om "Världens mest ökända rockband" Mötley Crüe. En av de bästa böcker jag läst på länge, den fick mig till och med att börja lyssna deras musik!
En annan bok jag kom över av någon anledning för några veckor sedan heter "Om det ändå vore sant" och är skriven av Marc Levy. Egentligen var boken lite smålarvig, ni vet sådär lättläst, enkel och simpel. Men ibland är det ju lite småmysigt med sådana böcker, den var ändå söt. Och innan jag läste den var jag för dödshjälp men efter att ha läst denna bok med en hel del fiktiva inslag så vet jag inte längre hur jag ska förhålla mig till frågan... intressant, eller hur? Därför tipsar jag om den, det var en lättsam bok med ett fint litet budskap.
"Att älska som en porrstjärna", även den av Neil Strauss kan jag även rekomendera. Det är en självbiografi om Jenna Jamesson, myyyycket läsvärd bok.
Nu har jag gett er 3 tips, så nu är det fritt fram för er att ge mig boktirre!
Hej svej.
Ganska populär i Årstatrakterna...
Yes äntligen en ny vecka. Jag älskar att vakna på morgonen och efter det dagliga morgongrubbleriet "vad är det för dag, vad ska jag göra idag, när ska jag få sova igen?" purket inse att veckan bara börjat, att jag inte ska få sova till förmiddagen på flera flera dagar. Men jag ska inte vara negativ, som sagt så har jag ju haft värre jobb, 3 stycken närmare bestämt: telefonförsäljare, telefonist på Eniro och Ica-kassa-tant. Jämfört mot de jobben är detta en himmelsk dröm. Jag kan ju faktiskt sitta och blogga eller läsa min bok. Boken är dock snart utläst, därför efterlyser jag härmed tips på nästa bok jag bör läsa. Någon som har ett jättebra tips? Eller ett dåligt? Alla tips är välkomna. Gärna verklighetsbaserad eller bara sjukt bra. Jag har funderat lite i smyg på att läsa Twighlight (visserligen faller den med hästlängder utanför kategorin verklighetsbaserad). Ännu en bekännelse som gör att jag verkar ganska mycket yngre än vad jag utger mig för att vara är att jag såg Twighlight-filmen här om veckan, och tyckte den var bra. Nu råkar det ju finnas en del böcker som filmen baseras på. Jag kanske har kommit in i en tidig 25-årskris. Men jämfört med alla andra 85:or så är jag i alla fall purung! Ha!
En ganska märklig sak som är en återkommande företeelse här i Årsta där jag jobbar är att ett flertal gånger har bilar tutat på mig när jag stått vid busshållsplatsen. Jag blir lika jäkla skiträdd varje gång och hoppar ca 2 meter upp i luften och blir irriterad på den som skrämt mig. När jag tittar upp (som man alltid gör på ren automatik) sitter alltid pojkar/män i bilen och ler ett vad de tror är ett charmigt leende men som bara ser mesigt och ifrågasättbart ut. En gång var det till och med en man som cyklade förbi (med barnstol på pakethållaren) och visslade på mig! Jag menar hallå... Inte det att jag sitter och skryter och tycker att jag själv är rätt häftig som blir visslad och tutad på, det brukar inte hända någon annanstans än just i Årsta så jag är inte nöjd över fenomenet. Men det är ganska märkligt. Det har säkert hänt 5 gånger på några veckor, vid samma busshållplats. Årsta är inte ens en håla som jag förstått det, det ligger typ i närheten av Globen Och jag betvivlar ganska starkt att jag står och ser tillgänglig ut dessutom. Jag har alltid undrat vad de små liven vill få ut av sådana handlingar. Tror de att jag ska smälta och bli upp över öronen kär av en biltuta och ett fånigt leende eller till och med en nickning som en del kostar på sig? Eller som otäckingen när jag var på väg till tunnelbanan i det där jädra Hallunda som stannade längs med trottoarkanten och sade "Eeey, vart skaru?" i ett misslyckat försök att se charmig ut. Vad trodde han skulle hända? Att jag skulle säga "Hem till dig" och hoppat in och blivit hans fru for ever and ever? Njaa...
Helgen var fin, tog det lugnt i fredagskväll med päron, storebror och grill. I lördags tog jag det inte lika lugnt, men grillen hängde med. Inte pappas grill då givetvis, men Idas föräldrars grill fick stå som värd för våra laxpaket. Sedan bar det återigen av till Strömpis där vi dansade så jag fick träningsvärk. Jag är inte så vältränad som man kan tro.
Nu ska jag äntligen få äta min mumsiga lunch snart, den grekiska salladen.
Kan hända att jag återkommer igen i eftermiddag. Glöm inte att ge mig boktips! Eller bara dela med dig om vad du läser just nu, pronto pronto!
Är det sommar nu?
I eftermiddag bär det av till Örebro, jojomensan. Denna gång får jag åka med brodern i bil, vilket jag uppskattar. Ikväll blir det grillning och slappning med familjen och imorgon blir det grillning och kalas med mina lekkamrater, följt av utgång är tanken. Jippie, det var så roligt förra gången jag var hemma så det ser jag fram emot!
Här ska ni förresten få se mina fina pappersfigurer jag så varsamt har vikt här på jobbet när jag har haft lite dåligt med sysslor:
Mest nöjd är jag över den rosa kaninen som man skulle blåsa upp när den var färdigvikt. Grodan kan hoppa om man petar den på grodstjärten.
Ut ur cool-garderoben
1. Jag har börjat tycka om The Hills
2. Jag följer Paris Hiltons new BFF på www.tv3.se/play
Och nej, jag är inte 16 år, jag är 23.
Practical Jokes
Tunnelbanemissöde. Igen.
Det har hänt igen, jag har ännu en gång varit bakom flötet gällande tunnelbanan. Att det ska vara så svårt. När jag ska åka hem från jobbet åker jag buss några hållplatser till Gullmarsplan där jag byter till tunnelbanan. Jag har under mer än två veckors tid tyckt det varit något märkligt att den kommer så sällan då tunnelbanetågen vanligtvis går typ varannan minut. Ännu märkligare tyckte jag det var när jag ett par gånger har stått i min egna värld på perongen med en massa folk. När jag vänt mig om har plötsligt ALLA andra på perongen varit spårlöst försvunna. Utan att jag sett ett tåg anlända. "Vad-i-hela-friden..." har jag frågat mig själv och känt mig som om jag varit med i typ 28 days later . Ett mysterium, eller spelar min konstanta vardags-trötthet mig ett spratt? Denna mystiska mystiskhet har funnits i mitt huvud under ett par dagar, tills jag släppte det. Noteras bör att detta har hänt 2 gånger.
Förra veckan insåg jag att mitt tåg går från båda sidorna av perongen. Men till mitt försvar: Jag har aldrig sett detta tvåsidiga fenomen på någon annan tunnelbanestation. Men ändå, jag erkänner, ganska så ouppmärksamt av mig då det står tydligt på båda sidorna "Via T-Centralen". Här har jag gått i flera månader och inbillat mig själv att jag konverterat till en van storstads-kollektivtrafik-åkerska. Pyttsan. Men jag kan lova att än är inte den sista förvirringen gällande kollektivtrafik överstökad.
Nu till provianten; frukosten.
Vi ses senare, alligator.
Återigen: Hisstrubbel
Däremot råkade jag komma några minuter sent idag p.g.a. det återkommande fenomenet: Tunnelbanehissarna. Dessa nedriga hissar. Det finns alltså tre stycken sådana vid min tunnelbanenedgång. Ingen kom imorse. Jag tryckte och tryckte på knappen men endast ett evigt skrammel och bökande ljud kom från dessa envisa maskiner. Ingen hiss kom, så jag fick gå runt halva stan för att komma till nästa nedgång. Okej, kanske inte halva stan, men det tog i alla fall några minuter, vilket resulterade i att jag missade tåget, vilket i sin tur resluterade i att jag missade nästa tåg, som i sin tur ledde till att jag missade bussen, som slutligen gjorde att jag kom sent till jobbet. Men inte så farligt sent.
Det var en hjärligt helg, jag sov ut länge länge båda morgnarna och slappade mest och mös. Förutom i lördags kväll då några kompisar till J kom och ville dricka öl hemma hos oss. Men jag var en tråkmåns och följde inte med på krogen utan smådrack bara lite och saknade mina egna kompisar.
Over and out.
Beat it
Har ni sett detta än? Bounce's hyllning till Michael Jacksson, fruktansvärt coolt!
http://www.youtube.com/watch?v=je1KOcBYGjM&feature=popular
Origami
"Du har väl hört förut vem du är lik?".
Ja, tänkte jag och tänkte på den alla precis alla, bekanta som obekanta säger; Sonja Aldén. Men jag sade ändå artigt;
"Nej, vem då?"
Det är en svensk författarinna sade han. Mina tankar vandrade iväg till en gång på t-centralen när ett fyllo vinglade fram till mig och trodde att jag var Liza Marklund. Tack, hon är nog bara 20-30 år äldre än jag. Jag sade snällt:
"Hörredu, om det är Liza Marklund du syftar på så ska jag göra mitt bästa för att komma på någon oattraktiv och säga att du är lik honom".
Mannen ifråga skämdes en aning.
Jag gick hem, berättade för karlsloken vilken insult jag fått under dagen.
Idag satt jag i frid och fröjd och vek pappersdjur (origami), då samma man plötsligt dök upp och såg lurig ut. I handen häll han ett paket inslaget i lila papper med blommor. I pakeket fanns en bok av Liza Marklund. En ny till och med! Undrar om han gick och köpte den igår eftermiddag eller..? Ganska göllö i alla fall. Det lös ju upp min eftermiddag i alla fall!
I helgen verkar det inte bli någon hemresa till Örebro, jag som hade ställt in mig på det och började längta redan i tisdags. Men då det inte längre finns någon bil att snålåka i insåg jag att jag inte har råd med tåg tur och retur. Jaaa jag vet, jag jobbar heltid. Men det är inte så att jag får pengarna i handen varje dag jag går hem. Jag får dom ju för bövelen inte förrän i slutet juli, och då är det bara knappt en halv lön. Den härliga summan kommer ju först den 25 augusti. Bu för fattigdom. Okej, det kanske finns de som har det mer knapert... I-landsproblem? Jag vet inte?
Nu ska jag titta på min nya present istället för att fokusera på veckans enda negativa. Presenter blir jag glad av!
Onsdag.. lill-lördag? Eller kanske hem och sova?
Förmiddagen: Lots and lots to do. På vippen till kaos p.g.a. irriterade människor, 200 miljarder papper och 18 krångel i timman.
Eftermiddagen: Nästan ingenting att göra. Istället har jag blivit nörd och spelar spel på internet.
Men idag hände något fantastiskt men som för er andra är totalt ointressant: Vi fick ääääntligen ett vindförråd. Erkänn att ni blir lite glada för min skull, för nu kan jag röra mig i hemmet utan att snubbla på golklubbor (som gör ont att få i pannan om man gör ett typiskt Cluessau- eller Långben-snubbel), kartonger eller påsar. Jippie!
Förutom att jobba har jag inte gjort mycket denna vecka förutom att tittat på So You Thing You Can Dance, som gör att jag förbannar mig själv att jag inte ville lära mig dansa när jag var liten. Nu är det lite sent, jag är redan fladdrig och ograciös och tror det är omöjligt att åtgärdas.
I helgen kanske det blir Örebro igen, det verkar som att ni töser där hemma är upplagda för fest :)
Nu slutar jag om en kvart, jippie!
Hej hej!
Alzeimers? Demens? Tillfällig förvirring? Eller bara lite hederlig tankspriddhet?
Välkommen du nya vecka. En heltidsvecka står för dörren och vägrar flytta på sig. Synd. Men det är bara att bita i den smuliga vaniljdrömmen.
I helgen var jag som sagt i Örebro. En fruktansvärd epidemi av klantighet hade spridit sig i min annars bara ganska tankspridda hjärna. När vi befann oss ungefär i Arboga frågade Fröken P på skoj:
-"Jossan, du tog väl med dig yckeln till huset?"
-"Hahaha klart jag gjorde" skrockade jag självbelåtet och fortsatte: "Haha, tänk om jag inte hade haft det, men SÅ glömsk är jag faktiskt inte".
Jag tänkte inte mer på det. Efter ca 10 minuter började jag fundera lite och försökte erinra mig om att jag lagt ner den f'ärgglada nyckelknippan. Jag fick en mindre panikkänsla i magen och började i hemlighet leta i väskan där jag satt i baksätet. Ingen nyckel. Jag plockade ur allt jag hade i percy, kände en lättnad komma över mig när jag insåg att det finns en massa hål i fodret. Jag letade under fodret. Ingen nyckel. Det var ett faktum. Jag kände att det var dags att säga något.
-"Eeeh.... hörrni... kommer ni ihåg när vi skojade om att jag glömt nyckeln.....? Hrm..." sade jag och försökte se ynklig ut så att ingen skulle bli arg.
Som tur var så var storebror den äldre kvar i stan och vi fick åka dit för att låna hans nyckel. Frid.
I lördags när vi skulle åka hem och hade bråttom kom jag på just när vi lämnat huset att jag glömt hämta J:s nyckel till vårat egna hem, eftersom han inte skulle åka hem förrän idag måndag. Det hade jag glömt. Jag hade varit där någon timma tidigare, men glömt att ta med nyckeln. Suck. Vi fick åka genom hela stan och hämta den för att sedan komma iväg.
Väl hemma igår kväll insåg jag att jag glömt min mobilladdare i Örebro. Suck igen. Så om någon vill nå mig i veckan så kanske det inte går vägen, om jag inte lyckas låna en laddare någonstans. Suck.
Hur som helst så var det en himla fin helg! I lördags var jag hemma hos söta Tessan och åt plockmat och partajade med underbara människor för att sedan gå vidare till Strömpis. Jag hade en skitkul kväll, så kul att jag kanske åker tillbaka för en repris även nästa helg. Tack alla söta damer för en kul kväll!
Det här håller inte
"I'm In a Stockholm State Of Mind"
Nu sitter jag här på jobbet igen, klockan är 07.04 och inte en själ syns till förutom Julio, städaren som kan säga God Morgon och Hej. Inget jättegivande sällskap, men han verkar snäll ändå.
Jag är redan hungrig, måste ha vant mig vid att vara vaken i ottan. Tur att jag har med mig frulle och en hög med Cheerios i en tupperwareburk, utan mjölk. Jag passar på innan folk anländer till stället att lyssna på Billy Joel på hög volym, vad jag älskar den mannen, så härliga låtar.
Igår lade jag mig på Gärdet på eftermiddagen och blickade ut över det öppna landskapet och Kaknästornet, läste nästan klart min 600-sidiga bok och kände mig nöjd och stekt av sol-älsklingen. På kvällen mötte jag brodern och Fröken P på en uteservering till ett thailändskt matställe och tog en öl med dem i solen. Jag satt i klänning till 21.00, sommaren är min bästa vän.
I eftermiddag ska jag åka bil med de två nämnda till Örebro. Om det är som förra veckan så kommer jag vara tröttare än Trötter ikväll så det får bli en lugn myskväll på altanen med grillen. Men imorgonkväll ska jag leka med tjejerna, kanske en öl eller två (eller tre, fyra, fem, sex?) och lite häng på en uteservering. Gud vad jag har längtat efter sådant härligt och roligt nöje under denna vecka. Ledigheten och leka med kompisar, jihoo! Självklart ska vi även åka till Nora för den berömda noraglassen under helgens gång, oavsett om det regnar eller åskar. Det ingår i ett Örebrobesök på sommaren. Även en golfrunda var först påtänkt, men så insåg jag att jag nästan inte har råd med mat denna månad, då är det nästan lite dumt att betala almost 1000 kronor för medlemsavgift och greenfee. Det får vänta till slutet av sommaren när jag är (förhållandevis) rik efter mina månadslöner!
Nu ska jag äta mina mackor och Cheerios och dricka kaffe så kanske jag får bort det röda i ögonen och det svullna runt dem.
På återseende.
Jag föredrar sömn framför vakenhet i ottan
Imorse förstod jag att telefonalarmet varken spelade mig ett spratt eller ens småskojade. Jag insåg att det var på största allvar den började spela den glada melodin. Trots att jag valt en piffig och sorglös melodi så blev jag alldeles ledsen i hjärtat när den ringde, och den förvandlades i mina sovande öron till en ilsken irriterad tjatig och elak melodi. Jag tvingade mig upp, var som vanligt nära att välta av trötthet, somnade nästan på toaletten och kände mig allmänt ledsen och tyckte jättesynd om mig själv för att jag var tvungen att gå upp 05.45 heeeela veckan, och bara en timma senare heeela nästa vecka, och så fortsätter det hela sommaren. Jag kände mig smått förtvivlad. Då är man trött, när man är SÅ trött så att man istället blir ledsen.
Men nu börjar jag vakna till, lagom mycket för att skriva och läsa i min bok i alla fall. Men ögonlocken är tunga och huvudet känns obefogat bakfullt.
I eftermiddag ska det bli jättevarmt och jättesoligt igen, så jag ska somna i solen på Gärdet har jag tänkt. Igår tog jag den efterlängtade och planerade tuppluren i soffan på J:s bröst. Vad härligt det var, mer tupplurar åt folket. Tänk om det var så härligt som i Spanien så att vi hade siesta inplanerat i arbetsdagen. Man kanske skulle flytta dit... Någonstans måste jag ta vägen i alla fall så att jag får fler soldagar om året, jag älskar solen för mycket för att bo i ett land där man får 20 fina dagar på ett år om man har tur.
Over and out.
Något grönt och luddigt...
-Varför sparkade ni er murare?
-Vi hade inget bruk för honom.
Hahahahaha.
Undrar om jag skulle tycka det var lika roligt om jag var vaken i huvudet... troligtvis inte. Men det var i alla fall det roligaste den här morgonen, hittills. En besvikelse var dock att det regnar, men då är det visserligen mer legitimt att ta en liten tupplur (roligt ord) efter jobbet, något som jag ännu inte fått göra denna vecka, om man inte räknar med de 10 minuterna jag somnade i solen i måndags. Men idag är det kanske dags för en tvättäkta tupplur, mmm det vore skönt. Den tanken kan jag leva på hela dagen.
Fråga: Gick det bra att flyttstäda igår Josefine?
Svar: Nej kära frågare, det gjorde det inte. Efter en dålig dag på jobbet med sura människor var jag redan på dåligt humör och kände en påfallande irritation över det mesta. När jag öppnade kylskåpet var jag tvungen att lägga band på kräkreflexen (en reflex som by the way går att träna upp). Kylen var full av gröna fläckar och prickar som luktade mögel. Ja alldeles riktigt, det var mögel. När jag flyttade ut alla möbler och åkte hem till Örebro över midsommar tog jag de såhär i efterhand mindre genomtänkta beslutet att dra ur kontakten till kylskåpet. Jag tyckte att det var onödigt att den skulle stå på i ett par veckor när den ändå var tom. Bad decision. Alla små rester, spill och matpartiklar hade nu begått kollektivt självmord och därmed förvandlats till en miljard stora fläckar grönt, illaluktande och luddigt mögel. Som jag fick skura bort. Inte roligt, nej.
Efter några timmars skurande flyttade jag hem "det lilla sista" med hjälp av lånad bil. Det lilla sista, som jag trodde var ett par påsar och en golf bag typ. Nu efter en vända med en välfylld bil går det inte att röra sig i lägenheten på Gärdet. Jag tror att det kan vara så illa att jag måste försöka ta tag i det i eftermiddag. EFTER min tupplur.
Nu ska jag gå och hämta en kopp ifrågasättbart maskin-kaffe och plocka upp min medhavda proviant - en macka - ur väskan.
På återseende.
