Att gå upp på stan eller att inte gå upp på stan...
Nu har jag lagt irritationerna på oskyldigt folk bakom mig och gått över till att känna mig sådär mysigt och härligt glad istället! Nej, jag har inte humörsvängningsdagar, jag hade bara en stund av irritation, men nu är jag åter tillbaka till mig själv och lite mer därtill! Jag kom ju att tänka på att detta är min sista jobbardag på länge! När jag går hem i eftermiddag ska jag vara ledig i nästan fem veckor. FEM VECKOR BABY!!
Igår firade jag ledighetsfaktumet med att möta upp söta Elin som flyttat hit. Vi avnjöt öl och cider vid Djurgårdsbron, satt precis vid vattnet, solen sken och måsarna flög (och släppte visserligen en macka på vårt bord från väldigt hög höjd) Det var vad man brukar kalla livet på en pinne.
Ikväll ska jag och min älskling ha myspysafton. Det var jättelängesedan vi hade en mysig fredag- eller lördagskväll för oss själva så det ska sitta finfint! Imorgon vet jag inte vad planen är. Helst inte vistas på stan i alla fall eftersom jag ogillar att bli trampad på tårna av folk i Foppatoflor (haha nej nu skojade jag, de existerar knappt här i Sthlm tack och lov!) som vill försöka få sig en skymt av någon slags kunglighet. Förvisso börjar jag liiiite förstå när man säger att det är ju är historiskt och det kan ju vara kul att se. Men njaee alltså jag vet inte. Imorgon kväll däremot kan det hända att jag dras med i festligheterna som har sig på stan. DJ:s ska spela från en balkong på Gustav Adolfs torg och det ska typ vara klubb utomhus på hela torget. Det låter frestande, men jag har ändå lite tappat det där festsuget sedan förra helgen. Och jag måste ju försöka jobba upp det igen till Midsommar. Men man vet aldrig, det kanske dyker upp när man som mist anar det, typ imorgon.
Damn it, nu börjar jag känna det där välbekanta shoppingsuget smyga sig på mig igen. Det finns ju så mycket man vill ha nu när det är sommar och sol! Här om dagen gjorde jag i alla fall det som ungefär 90 % av alla tjejer mellan 12-30 har gjort; jag köpte mig ett par sandaler - Cleopatra/gladiator-style. Jag förhåller mig dock fortfarande lite splittrad till dem, och vet inte riktigt om jag själv tycker de är jättefina. Men just nu har jag tre skavsår på varje fot så jag kände att det var på sin plats att införskaffa något som är snällt mot mina misshandlade blodiga och blåsiga fötter.
På måndag far jag och J till Örebro. Midsommar ska firas där och eftersom vi är så SJUKT LEDIGA så passar vi på att ta en hel vecka i Öret!
So long!
OBS! Negativ text! Valfritt att läsa.
Jag måste skriva en sväng här nu, jag har just anlänt till jobbet och kan inte göra de sakerna jag brukar göra när jag inte har något jobbrelaterat att göra (tex läsa tidningen, kolla mailen, läsa min bok eller annan slags slösurfing). Det sitter nämligen en man strax bakom mig som har uppsyn över skärmen. Inte så pass nära så att han ser vad jag skriver dock. I hans ögon vill jag tro att det ser ut som om jag skriver på ett ytterst viktigt dokument, jobbrelaterat såklart. Jag skulle visserligen kunna smygläsa min bok utan att han ser, men jag har oerhört svårt att koncentrera mig på den eftersom mannen pratar svengelska a la BP-Svanberg. Ordet issue har han flertalet gånger nu uttalat ”isjo”. Usch. Jag har en sådan där dag där jag stör mig på folk. Inte folk jag känner och tycker om, utan främlingar. Kvinnan på t-banan som snubblade till och råkade knuffa till min påse med matlåda, kärringen i hissen som ställde sig precis innanför dörrarna fast att hon var först in. Till och med Metros journalister blev jag irriterad på när jag läste tidningen på t-banan. En rubrik var visserligen mer rolig är störig:
Två års fängelse för ”slavar” i källaren
..Stackar slavar som först har fått slava och sedan hux flux åker in i finkan. Den erkänner jag att jag skrattade åt för mig själv, men saker som när de tycker att de skriver en fiffig liten artikel om det inte alls uttjatade bröllopet som stundar imorgon (vars överdrivna upphaussighet jag också börjar störa mig på) där de ger lite såkallade tips för alla fans som ska stå och dregla på stan imorgon.
Första tipset var okej:
”Gå, det är det absolut smidigaste sättet att ta sig fram i city under dagen”.
Andra tipset började kännas lite fånigt:
”Ta med vatten. Om det är varmt och trångt är risken stor att man drabbas av vätskebrist”. Jag tror att man förstår det själv.
Men det tredje och sista ”tipset” fick mig att börja undra lite över mäsnligheten:
”Klä dig efter vädret. Om det är regnigt och kallt, glöm inte regnkläder eller paraply”. Men alltså herregud, en del vill gärna tro att svenska folket är barn som måste ha någon som berättar för oss vad de ska göra, hur man ska klä sig för att inte frysa, hur många veckor det ska vara mammaledighet och hur många veckor det ska vara pappaledigt.
Yes äntligen gick han. Nu ska jag ta fram min älskade bok Änglar och Demoner, och snart ska jag äta min kulinariska matlåda med köttbullar, idealmakaroner och ketchup. Nu har jag fått utlopp för min mycket tillfälliga irritation, nu känns det mycket bättre!
Jag återkommer senare, mer positiv.
Komplimera mera!
Nu har jag filosoferat. Tänk vad glad man blir av komplimanger, något som är så fjantigt lätt att ge ifrån sig. Just precis fick jag höra ”vilket fint nagellack du har, vad är det för märke?”. Nu är det ju inte jag själv som har komponerat färgen, eller uppfunnit nagellacket, så egentligen är det ju inte just jag som ska ta åt mig äran. Men jag valde ju noggrant ut det igår på Åhléns nagellacksdjungel, köpte det för mina egna pengar och applicerade det omsorgsfullt alldeles själv igår kväll med underlack och allt. Summan av kardemumman: Vad lite det krävs för att göra en medmänniska glad. Från och med nu ska jag och alla ni som läser kasta iväg fler komplimanger! Det är faktiskt inte så svårt, jag lovar. Varför i hela fridens namn säger man inget när man tänker "hon hade en fin kjol på sig idag" eller som jag fick höra igår "vad brun du är". Nu håller jag förvisso inte riktigt med, men jag är nog brunare än alla kontorsråttor här på jobbet i alla fall eftersom jag är ganska mycket mer ledig än dem. För yttraren var det säkert inte ens en planerad komplimang (om ens komplimang, han kanske hatar solbrännor), men jag blev jätteglad och såg plötligt brunare ut nästa gång jag tittade mig själv i spegeln. Så... okej vi säger såhär: Man ska säga vad man tänker... om det är snällt. Är det inte snällt är det nog bäst att vara tyst.
Idag är det ju superduperväder här i huvudstaden, och här sitter jag inne på ett kyligt kontor under de bästa soltimmarna. Träningsvärken plågar fortfarande mina lår, men jag känner mig så glad ändå. Mycket för att den där härliga solen har en sådan effekt på mig, och dessutom ska jag på AW efter jobbet med en nybliven stockholmare som flyttat hit från Örebro! Helt plötsligt är det jag som är ”den vana” nollåttan och ska visa runt och förklara det här med tunnelbanenätet, skumt. Jag som var så förvirrad för ett och ett halvt år sedan. Nu för tiden är jag faktiskt inte så förvirrad längre, varför det inte längre dyker upp så många vilse-i-storstaden-anekdoter.
Igår var jag på Yogalates. Mitt nya gym har inte hunnit bli så poppis än känns det som. Igår var vi två stycken. Det kändes lite skumt. Men det blev ändå nästan som att ha en PT. Passet var skitbra i alla fall och från och med nu ska jag fortsätta med både Yogalates, Yoga och Pilates. En vacker dag kanske även jag kan bli smidig... Mindre osmidig.
Dagens onödighet:
Jag har ju alltid varit lite djurparkskär i surikater, dessa små ljuvliga djur som reser sig upp på bakbenen för att spana efter fiender. Men de små liven kan ha blivit överträffade av mitt nya favoritdjur; lorisen. Vem kan motstå deras blick liksom? Här snackar vi hundögon deluxe. Jag har även hört rykten om att de är så långsamma att de ibland spenderar hela deras liv i ett och samma träd, för att de aldrig hinner förflytta sig till det bredvid innan livet tar slut. Tillåt mig småle lite kärleksfullt.
Kick-Ass
Jo alltså det här med träningsvärk… Vad ont det gör. Igår kände jag mig ganska tuff eftersom jag inte kände någon värk. Ack vad jag hade glömt att den dyker upp ungefär 1-2 dygn efter utförd muskelförstörning. Igår kväll började tyngdlyftningen göra sig påmind. Inatt vaknade jag två gånger av att jag trodde någon lade Empire State Building på mina lår. Idag går jag lite konstigt. Men jag är ju rätt så cool av mig så jag trotsade det onda och promenerade till jobbet idag, vilket blev en 40-minuterspromenad. Dessutom gick jag hem från jobbet igår. Josefine aka Hurtbullen.
Som jag skrev igår så är det Yogalates på träningsschemat ikväll. Jag hoppas att mina lår inte ger upp på kuppen, men jag vill gärna tro att det inte är så mycket benträning på de passen. Det är en sådan där ohärlig träningsvärk där man nästan vill hålla i sig i handfatet när man ska sätta sig på toaletten, för att man är lite osäker på huruvida framsidan-av-låret-musklerna ska bära dig eller ej. Hur som haver så är jag mycket exalterad över Yogalatesen, det känns liksom som något jag kommer gilla. Dock börjar den inte förrän 18.30 men eftersom det känns en smula onödigt att åka hem emellan så har jag väl inget annat val än att gå runt på stan och fönstershoppa lite… kanske även plånboksshoppa något (åhnej vad synd).
Igår kväll såg jag och min älskling för övrigt en väldigt bra film som jag ska tipsa om för den som ännu inte sett den. ”Kick-Ass”. Extremt rolig, och lite sådär härligt annorlunda. Definitivt sevärd!
Bodypump...
Som jag skrev igår så var jag på Bodypump efter jobbet. Ujujuj som vi närkingar säger. Eftersom jag gick till gymmet direkt efter jobbet och det ligger med knappt 10 minuters gångavstånd var jag tidig, så jag ställde mig utanför salen en stund och väntade. Då fick jag syn på en oroväckande affisch. Till en början var det bara en typisk gym-affisch med en muskulös och svettig tjej med stora bröst som lyfte en skivstång med tunga tyngder i båda ändarna. Bakom denna "snygga" tjej var det eld överallt, liksom bara för att tuffa till hela anblicken av henne. Inte för att man brukar så i helvetet eller i en brinnande skog och träna. "Hu" tänkte jag och blev nästan lite skrämd av denna superkvinna som var så stark att det typ brann om henne. Då upptäckte jag det. Längst upp i vänstra hörnet stod det med tuffa bokstäver: Bodypump! Uh-oh kände jag och undrade vad jag gett mig in på. Men så tänkte jag att jag ju kan göra klassikern; ställa mig längst bak i ett hörn och göra mig lite osynlig, hålla mig för mig själv i mitt eget tempo så märker säkert ingen att jag är där. Problemet var bara att det var jag och två till där (anläggningen är nyöppnad). Och inte för att jag har något emot att stå i centrum men när instruktören i sin headset-mikrofon ropar ut "Vi har en ny med oss här idag, vad roligt!", så känns det väl lite sådär, i och med det att jag är ganska klen, fladdrig och stel. Helt hopplös är jag ju inte eftersom att jag ändå har tränat regelbundet i ett halvår nu, men jag är fortfarande ganska långt ifrån vältränad.
Detta var alltså ett 50-minuters träningspass med skivstång (jag vet inte varför jag inte fattade det när det i beskrivningen som jag läste innan jag gick dit stod "skivstångsträning") som man skulle sätta vikter på, vilket kändes lite fånigt eftersom jag förknippar sådana monstruösa grejer med biffiga tyngdlyftare, och jag själv i spegeln framför mig såg ut som ett litet undernärt barn med armar och ben för långa för att kunna kontrollera, vilket fick mig att konspirera mot gymmen och dess speglar. Jag är ganska övertygad om att de har lustiga-huset-speglar som drar ut kroppen på längden, för att få folk som går på pass att tro att de ser resultat och därmed fortsätta träna. Precis som de tonade speglarna inne på solarier. Ha!
Att se mig själv i spegeln brottas med skivstången fick mig att inse att jag inte är så smidig som jag önskar, därför ska jag gå på Yogalates imorgon!
Nu har jag förresten hittat en älsklingsbok igen och det är faktiskt ingen mindre än "Änglar och Demoner". Varför jag inte läst den förrän nu är även för mig själv en gåta. Shit ba vad bra den är! Helt sjukt spännande, och då har jag ändå sett filmen redan. Lärorik dessutom. Lalalalala, dagens boktips. Och det är inte för intet jag läser den just nu. Den utspelar sig ju i Rom och Vatikanstaten, och vem är det som ska dit om mindre än tre veckor nu igen? Just det, JAG!!
Ojobbigt jobb.
Hej hej! Denna vecka äro en jobbarvecka. Dock inte en särskilt jobbig jobbarvecka eftersom jag bara jobbar 12-17 varje dag. Ganska lagom som jag brukar säga. Man vill ju inte slita ut sig på sitt sommarlov, men ändå skönt att ha något att göra eftersom jag var ledig hela förra veckan.
Helgen som var sprang fort förbi, som i ett töcken nästan. I torsdags lekte vi fredag och hade ett litet grillparty med några glada. Jag råkade dricka några för många glas rosé (ni vet hur det blir när man är hemma hos sig själv, boxen står framme, och man är törstig) varpå jag ägnade precis hela fredagen i sängen och soffan sägandes "åååh vad dåligt jag mår". Det kan ha varit en av mina värsta dagen-efter någonsin faktiskt. Sådär så att man inte ens orkar titta på TV, utan bara orkar glo framför sig medans man funderar över vad som händer i kroppen när man mår sådär fruktansvärt hemskt dåligt på alla sätt och överallt, och då börjar man må psykiskt dåligt också och tycka synd om sig själv och sin lever. Jag vet inte vad som hände riktigt, för såååå mycket drack jag faktiskt inte, jag lovar, men jag misstänker att det kan ha att göra med att jag gjorde något jag inte gjort på ungefär tre-fyra år; jag rökte. I totaly blame the nikotin… och kanske de två sista vinglasen. I lördags blev det fotbollstittande med ungefär samma folk på vår charmanta lilla kvarterskrog "Ladan" 100 meter från porten. Det blev en sen kväll med hemmahäng, men jag höll på mig på grund av fredagens missnöje och drack enbart en öl på hela kvällen.
Såhär på måndagen efter denna långhelg med festligheter och bakisheter kan man lätt bli oerhört seg. I synnerhet när hela förra veckan var ledig. Återigen då: Tur att jag bara jobbar 5 timmar.
Direkt efter jobbet ska jag ignorera min seghet och gå och träna. Det fina med det är att jag har uppgraderat och bytt gym, från Fitness24Seven till Nautilus, vilket resulterar i att jag äntligen kan gå på pass. Idag blir det Bodypump!
Eftersom jag jobbar varje dag denna vecka betyder det att jag kommer vara en bloggnörd, och skriva varje dag. Oavsett om jag har något att berätta.
På återseende!
Ledig! Sommar! Sol! Glass! Lycka!
Tjo! Nu sitter jag här på jobbet igen, men vad gör det när jag bara jobbar fem timmar denna vecka? Och inte en enda skolbok har jag att läsa i veckan. Och min käre älskling är också ledig hela veckan!Livet känns ganska amazing just nu! Om det dessutom blir lika fint väder som det varit dessa dagar så kommer vecka 23 få tio poäng av tio möjliga! Lite sola på Gärdet med en god bok i handen (just nu Fredrik Lindströms "Jordens smartaste Ord"), lite glass i solen, lite grilla på kvällen, lite uteservering på kvällen utan att man måste gå upp tidigt dagen därpå, lite shoppa någon dag. Lite njuta av livet helt enkelt! Yumyumyum, life is good!
Hoppas att ni andra kan njuta av livet och solen ni med, trots att ni inte är lika LEDIGA SOM JAG!
So long!
SOMMARLOV!!!!
Ikväll är jag ensam hemma... eller den enda människan i alla fall, jag är hundvakt åt Affe. Det känns ovant att vara ensam en fredagkväll, men jag roar mig med att äta sushi och baka jordnötskakor. Och nu ska jag ut på promenad med vovven.
Nästa vecka jobbar jag enbart en eftermiddag och jag har hört det ryktas om att det ska fortsätta vara finfint sommarväder, ooooj vad jag ska njuta av mitt SOMMARLOV!!!
Affe
