Ny klantighet...
Då var det helg igen. Nu låter jag som en gammal nucka, men: Vad fort tiden går. Den här veckan gick ruskigt fort faktiskt. Men inte mig emot, jag föredrar helgen. Men mina nya delkursen verkar roliga, och tack och lov, inte så tunga och jobbiga. Det gillar jag.
I helgen kommer boyfriendens lillasyster och hälsar på. Det ska bli skojigt! Dessutom blir det ju därmed en lugn och billig helg, det kan behövas. Jag är inte den rikaste kvinnan i Sverige just nu, tro det eller ej. Det är ganska ofta jag önskar att jag var lite rikare än vad jag är nu. Men i framtiden kanske. Studenter är ju inte kända för att vara höginkomsttagare men däremot kanske vi blir det ;)
Idag gjorde jag en mycket klantig sak. Min dörr är ju en sån där nedrans dörr som går i lås när man stänger den. Med andra ord måste man ALLTID komma ihåg att ta med sig nyckeln när man går utanför dörren. Alltid. Fram till idag har jag klarat det, men hela tiden har jag vetat någonstans inom mig att en vacker dag kommer det fruktade hända. Men förhoppningsvis kommer jag att ha min mobil med mig ut då i alla fall, har jag tänkt. Det hade jag inte idag.
Jag ska ta det från början:
Min kusin var här på förmiddagen för att hämta lite grejer på vinden som hon lämnade när hon flyttade ut. Så, vi gick upp på vinden, var där ett tag och stökade runt. När vi var klara gick vi ner för att hämta kusinens bilnyckel. Jag grävde i fickorna... jag började känna en välbekant känsla av "Ånej nu har jag klantat mig igen". Jag stirradepå kusinen och sade "Ånej" och eftersom hon bott här tidigare så förstod hon genast vad för slags "Ånej". Ännu fler "Ånej" tog sig ur min mun när jag insåg att även mobilerna låg på byrån innanför dörren. Som tur är så har såklart min käraste J extranyckeln. Han hade dock föreläsning till 12.00, och min föreläsning började 13.00.
Vi bestämde oss för (det enda alternativet) attgå ut på trottoaren och hoppas på att se en vänlig själ som gärna ville låna ut sin mobil till oss. På andra sidag gatan stod två byggarbetare som inte hade någon flyktväg. Så vi frågade snällt. Det krångliga var att efter över ett år tillsammans så kan jag fortfarande inte J:s mobilnummer utantill (man slår det ju aldrig manuellt, det finns ju inlagt!!) så jag fick först ringa mamma som har det sparat på mobilen, skriva ner numret på en skärbräda kusinen bar på, med en penna lånad av byggarbetaren.
Ringde J som inte svarade, fick skicka ett sms till karln. När vi tackat och nigt för de snälla herrarna gick vi ner i mitt soprum när kusinen letade efter för längesedan ofrivilligt slängda vinterkläder. När vi kom upp igen ropade byggarbetarna från andra sidan gatan "Han ringde!". J hade alltså trott att det var kusinens mobil jag ringt från och ringde upp, och blev aningen förvånad när herr byggarbetare svarade. "Han sade att han var på väg" sade den hjälpsamme byggmannen.
Så til slut dök favoritkillen upp med nycklen i högsta hugg och släppte in oss, och jag som skulle äta lunch innan jag åkte till skolan fick nöja mig med att brygga lite kaffe att ta med till skolan. Jag kom sent. Men bara några minuter!
Ikväll är det Idol, nu hejar jag bara på Kevin. Han är faktiskt överlägset bäst, och det är ingen subjektiv åsikt, så är det bara ;)
I helgen kommer boyfriendens lillasyster och hälsar på. Det ska bli skojigt! Dessutom blir det ju därmed en lugn och billig helg, det kan behövas. Jag är inte den rikaste kvinnan i Sverige just nu, tro det eller ej. Det är ganska ofta jag önskar att jag var lite rikare än vad jag är nu. Men i framtiden kanske. Studenter är ju inte kända för att vara höginkomsttagare men däremot kanske vi blir det ;)
Idag gjorde jag en mycket klantig sak. Min dörr är ju en sån där nedrans dörr som går i lås när man stänger den. Med andra ord måste man ALLTID komma ihåg att ta med sig nyckeln när man går utanför dörren. Alltid. Fram till idag har jag klarat det, men hela tiden har jag vetat någonstans inom mig att en vacker dag kommer det fruktade hända. Men förhoppningsvis kommer jag att ha min mobil med mig ut då i alla fall, har jag tänkt. Det hade jag inte idag.
Jag ska ta det från början:
Min kusin var här på förmiddagen för att hämta lite grejer på vinden som hon lämnade när hon flyttade ut. Så, vi gick upp på vinden, var där ett tag och stökade runt. När vi var klara gick vi ner för att hämta kusinens bilnyckel. Jag grävde i fickorna... jag började känna en välbekant känsla av "Ånej nu har jag klantat mig igen". Jag stirradepå kusinen och sade "Ånej" och eftersom hon bott här tidigare så förstod hon genast vad för slags "Ånej". Ännu fler "Ånej" tog sig ur min mun när jag insåg att även mobilerna låg på byrån innanför dörren. Som tur är så har såklart min käraste J extranyckeln. Han hade dock föreläsning till 12.00, och min föreläsning började 13.00.
Vi bestämde oss för (det enda alternativet) attgå ut på trottoaren och hoppas på att se en vänlig själ som gärna ville låna ut sin mobil till oss. På andra sidag gatan stod två byggarbetare som inte hade någon flyktväg. Så vi frågade snällt. Det krångliga var att efter över ett år tillsammans så kan jag fortfarande inte J:s mobilnummer utantill (man slår det ju aldrig manuellt, det finns ju inlagt!!) så jag fick först ringa mamma som har det sparat på mobilen, skriva ner numret på en skärbräda kusinen bar på, med en penna lånad av byggarbetaren.
Ringde J som inte svarade, fick skicka ett sms till karln. När vi tackat och nigt för de snälla herrarna gick vi ner i mitt soprum när kusinen letade efter för längesedan ofrivilligt slängda vinterkläder. När vi kom upp igen ropade byggarbetarna från andra sidan gatan "Han ringde!". J hade alltså trott att det var kusinens mobil jag ringt från och ringde upp, och blev aningen förvånad när herr byggarbetare svarade. "Han sade att han var på väg" sade den hjälpsamme byggmannen.
Så til slut dök favoritkillen upp med nycklen i högsta hugg och släppte in oss, och jag som skulle äta lunch innan jag åkte till skolan fick nöja mig med att brygga lite kaffe att ta med till skolan. Jag kom sent. Men bara några minuter!
Ikväll är det Idol, nu hejar jag bara på Kevin. Han är faktiskt överlägset bäst, och det är ingen subjektiv åsikt, så är det bara ;)
Kommentarer
Postat av: R
Kevin är verkligen bäst! jag håller absolut med =)
Postat av: Marika
hahah det där låter som en typiskt grej som skulle kunna hända mig också..tur att det finns så vänliga byggarbetare=)Ja Kevin är fantastisk!Och Alice såklart, hon är grymmans bra!
Trackback
