Josefine - Örebro -Stockholm, Student - Worker

Ja, det hände just igen. En man gick förbi mig här i receptionen och sade (denna gång på stockholmska): "Vad glad man blir varje gång man ser dig!" och så gick han vidare. Och jag som satt gömd bakom datorn och läste sminktips på Sofis Mode och var djupt insjunken i kajalpennornas värld, vilket brukar leda till att jag ser ganska putt alternativt koncentrerad ut. Men han blev visst glad ändå! Undrar om det är lite som det där man brukar säga "Jag skrattar inte med dig, jag skrattar åt dig". Eller tyckte jag mig ana en smula raggning i den dryga 35-åriga mannens röst? En man med typ ett grått blåställ och smutsiga händer? Njae, tack för komplimangen (?) men nej tack. Tur att det här är MIN SISTA DAG HÄR!!!

Det ska firas ikväll med kräftor, och imorgon firas det fortfarande med sol, glass, hund och älsklingskillen på dagen och fest på kvällen. Nu känns det sådär härligt bra igen! Heja!