Skitmorgon!
Bra start på dagen. Redan innan jag åkte hemifrån kände jag att ögonen var så svullna av trötthet att de knappt syntes, ändå somnade jag före 23 igår, vilket inte hör till vanligheterna.
När jag traskar iväg till tunnelbanan och trycker på hissknappen händer ingenting. INGENTING! Det finns tre hissar bredvid varandra, inte en jävel rör på sig, det är knäpptyst. Hissjävlarna sover, alla tre! Jag trycker på knappen 18 gånger till och börjar hota hissarna i tankarna. Ingenting händer. Inte en tillstymmelse till livstecken hör jag från fanskapen. Irriterat svär jag för mig själv åt åbäkena och funderar över hur svårt det kan vara att få en av tre hissar att fungera. Irritationsnivån är nu så hög att tanken slår mig att skicka ett klagobrev eller sätta upp en arg lapp någonstans, något jag såklart inte kommer göra, men det känns ändå lite bättre för en stund när jag funderar på det. På grund av fanskapen får jag ta en ilsken promenad runt hela kvarteret, på fastande mage med frukosten i väskan, och får pga detta håll! En promenad som tar så många minuter att jag såklart missar tunnelbanan, som leder till att jag missar nästa tunnelbana, som i sin tur leder till att jag missar bussen.
Visserligen anlände jag till kontoret 2 minuter över 7, något som ingen märker eftersom nästan ingen annan är här före halv 8.
Men jag blev inte direkt på bättre humör av att mina ipod-hörlurar gav upp och begick självmord precis när jag kommit in på perrongen och satt mig ned för att invänta nästa tåg. Något som förvisso inte var helt oväntat eftersom det vita gummiaktiga som skyddar sladden har gett vika för några månader sedan så att själva sladden kikar ut. Så det var vad man skulle kunna kalla en tidsfråga. Men var de tvungna att svika mig just idag??? Tänk på att jag är morgonirriterad!! Så nu måste jag bege mig till någon jäkla elektronikaffär idag för att köpa nya, och har inte den blekaste aning om vad man ska köpa. Jag blir alltid skeptiskt i sådana butiker, för jag känner att de som jobbar där ser att jag inte fattar någonting och bara försöker lura på mig den dyraste varianten.
Igår var jag ute och gick med hunden och insåg att de som kallar någon som slavar eller någon som har låg rang för "hund" är heeeelt ute och cyklar. Här är vi ute och går i frid och fröjd, Affe (hunden) bestämmer när vi ska stanna och lukta på saker, och Affe bestämmer när och var han vill uträtta nummer 2. Josefine står snällt bredvid och väntar, varpå hon plockar fram den lilla rosa påsen ur väskan, och plockar upp den bruna varma högen medan hon håller andan. Hon har nu en påse som hon tvingas gå runt och hålla i handen tills närmaste papperskorg behagar dyka upp. Vem är det som är slav och är lågt rankad här egentligen?
