Pashto

Jotack jag skulle faktiskt vilja säga att jag är ganska så seriös idag. Ganska så initiativtagande och engagerad. Just i skrivandets stund befinner jag mig i all min ensamhet (förutom en del runtsmygande lite här och där) på Stockholms Stadsbibliotek. Här sitter jag vid ett runt bord och pluggar. Eller just nu så skriver jag ju här i bloggen, men som jag brukar säga: Då och då behöver vi alla en paus. Kanske till och med en rast. Jag har smugit in i ett hörn på utlänska avdelningen, och sitter omringad av böcker på Kurdiska och Pashto. Jag visste inte ens att det fanns något som hette Pashto. Det låter som pasta. Men av bokryggarna att döma så är det ett språk liknade arabiska, i alla fall för mina arab-ovana ögon. Det är i alla fall inga vanliga bokstäver jag ser i hyllan, mest en massa snirkligheter, och böckerna står dessutom med baksidan framåt så man ska nog läsa dem baklänges. Men nej, jag ska inte försöka. Jag tycker egentligen inte om att ta i biblioteksböcker. Man vet inte vart dom har varit någonstans. Jag litar inte på ting som har gått från hand till hand till hand.. till han... till hand i all oändlighet. Jag har svårt att tänka mig att någon tvättar dem emellanåt. Huuu.

När jag inte bloggar eller tittar på bokryggar på Pashto så sitter jag och läser Systembolagets årsredovisning. Jag ska göra ett projektarbete med 4 andra om just Systemetbolaget, och min uppgift är att presentera hur rekryteringen går till. Detta är alltså vad vi pysslar med på Arbetspsykologin. Personligen tycker jag inte att det har jättemycket att göra med psykologi, men det är väl lite småintressant ändå, så länge de inte tar upp något som har med siffror eller ekonomi att göra. Då somnar jag pladask med näsan i boken (nästan lite som människor som får gå runt med cykelhjälm för att de lider av den där sjukdomen där dom kan somna när som helst, var som helst). Det finns verkligen inget tråkigare enligt mig. Jag blir trött i ögonen bara jag tittar i busstidtabellen. Om jag någonsin får svårt att sova ska jag ta fram J:s kurslitteratur om micro- och macroekonomi. Det räcker nog med att se framsidan för att ögonlocken ska bli tunga.

Ikväll vet jag inte riktigt vad det blir, planerna lyser med sin frånvaro, så det blir nog hemmakväll. Jag börjar bli sugen på något onyttigt. Det är väl det hemmafredagkvällarna är till för? Jaja, nästa månad ska jag nog börja träna. I say no more, för jag ska inte snacka utan att det blir något mer av det (som det där med att sticka en halsduk) utan jag avslöjar mer när jag faktiskt har ett träningskort i handen. Då ska jag ta kort på det och lägga upp här.

Imorgon är det som välkänt ("hurra!" för alla kära, och "jajaaaa det var ett jäkla tjat" för alla singlar) Alla Hjärtans Dag, och eftersom jag är en av de få kvarlevande som är sådär mysigt och härligt kär så säger jag HURRA! Planerna kommer nog tyvärr inte överträffa förra årets Valentine då jag och J var i Paris och stod under Eiffeltornet och pussades dagen till ära.  Men istället ska vi ha en dejt på Absolute Icebar imorgon. Klicka på länken för att se hur cool (hahaha) det är. Innan det blir det hemmalagad trerättersmiddag är tanken. Nästan lika bra som Paris!

Nu ska jag fortsätta plugga lite så att jag kan gå och äta lunch snart!

So long!

Kommentarer
Postat av: Storebror Acke

That's my lillasyster. Så ska det låta. Bacillskräcken är genetisk. Lillasyster tycker böcker är läskiga. Mellanbror äter inte lösgodis på vintrarna. Och storebror håller inte i den stora läskiga metallpinnen på bussen/tunnelbanan för Gud vet vem som slickat på den alldeles nyss...

2009-02-15 @ 09:21:42
Postat av: Josefine

Lillasyster har alltid en flaska desinfektionsmedel i percy och andas i halsduken när någon på tunnelbanan/bussen hostar. Det kallas att vara realistisk och rationell.

2009-02-16 @ 07:56:08
URL: http://josefineistorstaden.blogg.se/
Postat av: Storebror Acke

Shit! Du vinner!

2009-02-17 @ 20:49:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0