Josefine - Örebro -Stockholm, Student - Worker

Nu har jag haft helg igen, en mycket trefvlig helg. I fredags träffade jag Elin efter jobbet för lunch och fönstershopping. Ett nytt sushiställe provades på, det låg på Grev Turegatan precis bakom Sturegallerian. Möjligen ett nytt favoritställe. Plus för kaffe på maten plus kaka eller clementin, och smaken på sushin såklart. Minus dock för att stolarna var ca 2 km lägre än bordet. Man satt som ett barn utan sittpuff, med hakan i bordsskivan (Nästan i alla fall).

Mot kvällningen vankades festligheter. Elin, hennes kille och Renen kom hem till oss, och min beloved J fick 10 vuxenpoäng då han lagade jättegod mat till oss allihopa. När klockan började ticka och flaskorna började bli tomma (ett tag efter att Elins flaska blev tom) började det krypa i oss och vi kände att vi ville gå vidare. För att slippa ödsla tid bestämde vi oss för att gå någonstans här i Vasastan. Vi gick Rörstrandsgatan ner och kikade efter något trevligt hang out-ställe. Men inget tilltalade oss riktigt, så kom vi på jag och J att vi sett ett märkligt ställe vid S:t Eriksplan som vi ville utforska. Jag hade till och med läst om det i lokaltidningen "Vi i Vasastan". Stället heter Peppar och ligger på Torsgatan.

Alltså.... jag vet verkligen inte var jag ska börja...
Men man brukar ju säga att en bild säger mer än 1000 ord, så jag gör som så att jag sätter in en mycket questionable bild som må plantera en del frågetecken i skallen.

"Men... Är det inte februari nu", tänker du och funderar över hur länge sen det var jul. Jo visst är det februari. Men det tycks inte störa de jul- (eller snarare pyntälskande) barägarna på Peppar. Det som väcker frågetecknet är alltså inte de fina flickorna, som förvisso ser en aning lutande ut, utan det är givetvis fönsterdekorationerna. Merry Christmas & A Happy New Year stod det stort och tydligt på fönstret. Men. Detta är bara början.... You haven't seen it all.... yet.

Såhär såg det alltså ut. Den 6 februari. Notera väggarna som är beklädda med inslagspapper. På ett vis förstår jag att dom har allt kvar eftersom det måste tagit dom en rent ut sagt jävla tid att få upp alla dessa tomtar, julgranskulor, glitterremsor, isbjörnar och stjärnor.

Mannen med cowboyhatt på en av bilderna utnämnde för övrigt sig själv till vår nyfunna vän. Han och hans jämnårige vän hade en hel del märkligheter för sig.

• Cowboymannen pratade engelska varvat med tyska hela kvällen, men så småningom kom det fram att han var helsvensk.

• I början sade han att han bott i New York de senaste 6 åren, lite senare kom det fram att det bara var ljug.

• Han pekade på mig och sade att jag såg ut att jobba i en djuraffär. What??! Varför i heeeeela friden?