Återigen: Hisstrubbel

God Morgon... fast jag vet inte om den är så jäkla god. Egentligen, ingen morgon är väl god? Jo, de när man sover. Hmpf. Denna vecka börjar jag 7.00 igen, men får däremot gå hem 13.00. Det tycker jag ju om, så det får väl vara värt de obscent tidiga morgnarna. Morgonens reaktion var inte som de tidigare; att jag trodde det var ett skämt, eller blev ledsen, utan dagens reaktion var bara ett förtvivlat "neeeeej, skit också". Som tur är så trivs jag ju ändå relativt bra på jobbet, vilket underlättar när jag ska gå hit.

Däremot råkade jag komma några minuter sent idag p.g.a. det återkommande fenomenet: Tunnelbanehissarna. Dessa nedriga hissar. Det finns alltså tre stycken sådana vid min tunnelbanenedgång. Ingen kom imorse. Jag tryckte och tryckte på knappen men endast ett evigt skrammel och bökande ljud kom från dessa envisa maskiner. Ingen hiss kom, så jag fick gå runt halva stan för att komma till nästa nedgång. Okej, kanske inte halva stan, men det tog i alla fall några minuter, vilket resulterade i att jag missade tåget, vilket i sin tur resluterade i att jag missade nästa tåg, som i sin tur ledde till att jag missade bussen, som slutligen gjorde att jag kom sent till jobbet. Men inte så farligt sent.

Det var en hjärligt helg, jag sov ut länge länge båda morgnarna och slappade mest och mös. Förutom i lördags kväll då några kompisar till J kom och ville dricka öl hemma hos oss. Men jag var en tråkmåns och följde inte med på krogen utan smådrack bara lite och saknade mina egna kompisar.

Over and out.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0