Tunnelbanemissöde. Igen.
Det har hänt igen, jag har ännu en gång varit bakom flötet gällande tunnelbanan. Att det ska vara så svårt. När jag ska åka hem från jobbet åker jag buss några hållplatser till Gullmarsplan där jag byter till tunnelbanan. Jag har under mer än två veckors tid tyckt det varit något märkligt att den kommer så sällan då tunnelbanetågen vanligtvis går typ varannan minut. Ännu märkligare tyckte jag det var när jag ett par gånger har stått i min egna värld på perongen med en massa folk. När jag vänt mig om har plötsligt ALLA andra på perongen varit spårlöst försvunna. Utan att jag sett ett tåg anlända. "Vad-i-hela-friden..." har jag frågat mig själv och känt mig som om jag varit med i typ 28 days later . Ett mysterium, eller spelar min konstanta vardags-trötthet mig ett spratt? Denna mystiska mystiskhet har funnits i mitt huvud under ett par dagar, tills jag släppte det. Noteras bör att detta har hänt 2 gånger.
Förra veckan insåg jag att mitt tåg går från båda sidorna av perongen. Men till mitt försvar: Jag har aldrig sett detta tvåsidiga fenomen på någon annan tunnelbanestation. Men ändå, jag erkänner, ganska så ouppmärksamt av mig då det står tydligt på båda sidorna "Via T-Centralen". Här har jag gått i flera månader och inbillat mig själv att jag konverterat till en van storstads-kollektivtrafik-åkerska. Pyttsan. Men jag kan lova att än är inte den sista förvirringen gällande kollektivtrafik överstökad.
Nu till provianten; frukosten.
Vi ses senare, alligator.
