Lemurer!

Förlåt, nu var det ett tag sedan det fanns livstecken här, men jag lovar jag lever, fast såg man mig på tunnelbanan imorse så skulle man nog förhållt sig tveksam. Ibland är ju ögonen så svullna och röda såhär tidigt på morgonen, och jag tror inte att de har återfått sin normala form och färg ännu.

Just nu sitter jag som vanligt på jobbet och är fortfarande lite bitter över att alarmet ringde när jag sov som skönast. Men snart ska jag släpa mig iväg till kaffemaskinen och hälla upp lite koffein, då kanske det känns bättre.

Sooo vad har hänt vad har hänt? Jo, i helgen var jag i kära Örebro igen för en familjehelg med allt vad det innebär; grillning, spel, lekar, fika, slappning och även lite fest smög sig på på lördagkvällen med extra god mat och födelsedagsfirande gånger 3.

I måndags var jag på Skansen! Jag följde med min karl och hans vänner i förhoppningen om att få klappa lite och titta på djuren, som bekant mår jag så bra i själen när jag får titta på djur. Jag gick hem nöjd och belåten efter att fått klappa en stor älg på mulen. Jag vet inte om man fick, men alla barnen gjorde det så jag ville också, and it felt good! Sedan blev jag inlurad i det ökända Skansenakvariet i tron om att jag skulle bryta ihop när jag såg en sådan där otäcking som jag inte ens törs nämna vid namn (insekt med åtta ben). Men det visade sig att det bara fanns en sådan jävel i "klapp- och kramhörnan", yeah right, klappa, jo tjena. Jag sprang förbi med gråten i halsen och rös ca 20 gånger efter att jag råkade få mig en liten skymt av äcklet. Men det var så värt att gå in ändå för det fanns ett rum där man fick gå runt bland lemurer, och fy fan vad roligt det var. Där inne hade jag kunnat spendera resten av dagen, de sprang runt fötterna på oss, hoppade över huvudena och satte sig 2 cm från mitt ansikte och kikade på mig. Man fick inte klappa, och det var oerhört svårt att hålla fingrarna i styr, men jag klarade det. Fast jag övervägde att råka komma emot lite med handen en gång, jag tror det hade varit värt ett litet lemur-bett. Jag skulle vilja ha en egen lemur. Jag måste nästan sätta in bilder på de härliga djuren så att ni får se, men nu är jag ju på jobbet så det är lite svårt just nu, men sedan kanske. Jag fastnade även väldigt länge vid babianerna då det fanns en nyfödd liten ap-bebis som såg ut som en människobebis fast sötare. Vädligt roligt!

Nu ska jag sätta mig och läsa lite i min bok "När jag hör din röst" av Stephanie Myers, bra bok. Och tack återigen för alla boktips jag fick på kommentarer här på bloggen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0