Usch!!
Jag kokar en smula inombords. Det enda värdelösa med detta jobb är att det då och då ringer (inte ofta för då hade jag inte suttit här, efter ett år på SITEL som telefonförsäljare blir man rädd för telefoner). Oftast är folk glada och snälla. Men ibland händer det att det ringer såkallade rötägg. Ni vet bittra människor som inte har något liv, och som är så besvikna på sin egen livssituation att de bestämmer sig för att vara otrevliga när de ringer in till företag. Som nyss när det ringde en jävla man som var så dryg och dum i huvudet, sade inte ens hej till att börja med.
Dum-i-huvet-mannen: Mitt personnummer är .......
Jag: Okej, jag ska koppla vidare dig till kundtjänsten innan du fortsätter så kan du uppge det där. Vad har du för kort? (för att veta vilken kundtjänst han ska kopplas till eftersom det finns flera avdelningar här)
Dum-i-huvet-mannen: (Visste inte vad han skulle säga för han var osäker och töntig egentligen men ville spela tuff och nonchalant) Ni har ... eh ... tagit pengar från mig (välformulerat hörru)
Jag: Jaha, är du kund eller?
Dum-i-huvet-mannen: Suck. (typ sträcker på sig för att det ska låta som att han inte bryr sig om vad jag säger)
Jag: Har du något kort hos oss?
Dum-i-huvet-mannen: Koppla mig bara till kundtjänsten
Jag: Men nu är det som så att jag måste veta vilket slags kort du har för att jag ska kunna koppla dig till rätt kundtjänst, det finns flera förstår du.
Dum-i-huvet-mannen: (Suck, sedan lång tystnad som jag väntade ut) Koppla mig bara till chefen så talar jag med honom (ja för så gör man ju, kopplar privata kunder till VD:n som dessutom är på semester)
Jag: Visst hörredu (kopplade till den mest vanligt förekommande kundtjänsten)
JAG BLIR SÅ IRRITERAD på sådana där små människor som försöker sätta sig över alla. Egentligen bryr jag mig inte riktigt eftersom jag redan har konstaterat att han har personliga problem och att jag inte ska ta åt mig över huvud taget, vilket jag inte gör. Men hjärtat börjar ändå slå hårt, jag blir smått svettig och röd om kinderna så fort detta händer. Kanske lite pga att jag är otroligt konflikträdd och blir livrädd när någon höjer rösten. Och så sitter jag här och ska agera proffessionellt när jag egentligen vill säga åt honom att ta ett chill pill, ta ut pinnen ur röven sluta upp med att vara så förbannat otrevlig. Istället kör jag med motsatt teknik genom att vara äckligt övertrevlig bara för att få honom att fatta att man inte beter sig som en tjurig jävla unge. Jag avslutade med att säga "och så får du ha en himla bra dag hörredu". Dum i huvudet som han är så var han tyst. Då blev jag förbannad. "och en jättefin helg" tillade jag och koppklade iväg honom. Sedan var jag tvungen att ta egenterapi med hjälp av ett blogginlägg. Så. Nu är jag inte lika frustrerad längre.
