Empire State of Mind
Fy bubblan vad trött jag är. Klockan är 09.06 och jag har i en timma nu försökt vakna till. Men den fina i denna lilla kråksång är att det är FREDAGmorgon! Och därmed även min sista dag här i denna reception, vilket faktiskt känns rätt så skönt. Och ännu skönare känns det att jag har en luuugn och fin helg framför mig. Jag trodde dock att jag skulle tillbringa den i Stockholm men helt hux flux så kom det sig att jag ska åka till J:s familjs sommarstuga för kräftfiske och vattenskidor. Hrmm… återkommer med det där om vattenskidor. Rent spontant så känns det inte som en grej jag har talang för, men jag ska i alla fall give it a try, och ge de andra ett gott skratt kan jag tro. Men kräftfiske är jag bra på i alla fall, och av någon anledning så är det ju så kul! Att smyga ner mitt i natten för att vittja (som jag tror att det heter) burarna och spänt kika efter hur många små odjur som fångats. Men varje år måste jag dock på nytt lära mig att inte humanisera de små liven och känna för dem där de ligger och kravlar på varandra och bittert ångrar att de lurades in i fällan. Samtidigt är en annan sida av mig lite rädd för dem och tycker att de påminner om skorpioner eller andra otäcka åttabenta otäckingar. Men. När de läggs upp på fat framför mig, röda, döda, dilldoftande och i detta fall färska så glömmer jag all sympati och rädsla för de små kreaturen och slukar dem, och till och med leker lite med dom och låtsas att de lever, pussas med varandra och dansar. Makabert, jag vet.
Nu har jag gått och blivit kär igen, i en låt. Den är verkligen superduper och alldeles alldeles uuunderbar som min goda vän Askungen brukar uttrycka sig. Alicia Keys ”Empire State of Mind Part 2”. Viktigt där att det är Part 2 vi lyssnar på. Du måste faktiskt lyssna på den. Kanske är jag så kär i den för att jag kär både i Alicia Keys och i New York som låten handlar om. Jag gillar att lyssna på den när jag går från tunnelbanan till jobbet, förbi Stockholms lilla försök att likna en stor storstad (Stureplans lilla neonskylt med reklam som blinkar dygnet runt), och låtsas att jag istället går på New Yorks gator på väg till ett lite flashigare jobb. Det är så jag inser hur pyttepyttigt litet Stockholm faktiskt är.
http://www.youtube.com/watch?v=Q39n9zbc12I
Jag är inte så modern i min blogg så jag lägger in en länk till youtube…
Nu helt plötsligt är klockan 11.30, tiden rullar på när det händer en massa grejer. Jag har just fått bevittna en ögonlaseroperation på lite för nära håll. För mig som är fysiskt klen och nervklen och rädd för till exempel tandläkaren såg det aningen obekvämt ut och jag fick kämpa för att inte göra förskräckta miner, men det gör ju faktiskt inte det minsta ont och han som blev opererad var stencool. Det var rätt så häftigt att se i alla fall, och jag fick till och med assistera lite ...Visserligen genom att ge den på riktigt assisterande sköterskan en flaska som låg i en väska, men ändå!
Nu ska jag sätta mig och invänta lunchen.
So long.
