Alla Hjärtans Helg!
Tjo! Så var en ny måndag här. Men det gör inte mig något eftersom jag börjar 16.00 idag och har tänkt ta det lurre fram till dess. Egentligen borde jag kanske läsa ganska mycket i den tidigare nämnda skit-boken som inte verkar vilja bli läst. Men jag har så mycket snor i huvudet så jag tycker inte att jag riktigt orkar läsa.
Dessutom betyder måndag att det är ny vecka, vilket i sin tur betyder att våren närmar sig. Förvisso märks det inte så väl när man tittar ut, tittar på väderstationen, på Vädret på TV eller framförallt går ut iklädd 18 lager och ändå fryser stjärten av sig. Men snart kanske. Jag försöker att inte tappa hoppet för Herr Vår.
Jag har haft en jättemysig Alla Hjärtans Helg med Han med stort H (J). I lördags vandrade vi iväg till Melanders Fisk i Östermalmshallarna och köpte en Skaldjursplatå som bestod av en hummer, king crab, ostron och räkor. Något så fruktansvärt gott och underbart och värt varenda litet öre. Och så lite vin och skumpa till det. Middagen avslutades med en totalt oglamorös och simpel efterrätt: Marrängswiss, en modifierad sådan dock. Och med modifierad menar jag utan grädde, och även utan marränger för J. Det vill säga Glass, bananer och chokladsås. Yumyumyum.
I söndags åkte vi till Lidingö för att promenixa lite i det kalla vädret. Vi hittade en skottad skridskoväg ute på vattnet och begav oss ut till havs. Vi gick och gick och gick längre och längre ut och jag kunder inte sluta bekymra mig för hur tjock/tunn isen var men J försäkrade mig om att den var mer än tillräckligt tjock. Sedan kom vi på den skojsiga idén att göra en egen gångväg tvärs över snön som inte var skottad för att komma till en annan skottad väg vi spanade efter. Sagt och gjort, vi pulsade i det vita. Det var väldigt vitt och väldigt tyst. Undebart mysigt. Plötsligt såg vi små blöta fläckar framför fötterna som vi försökte väja för, varpå vi plurrade (underskattat ord jag vet!) ner i fem cm iskallt vatten. Jag fick en mindre panikkänsla och inbillade mig att anledningen till att det var orangea pinnar precis där vi befann oss (100 meter från starndkanten) var för att det var för tunn is. J försökte lugna mig precis innan jag började grina av panik och förklarade att det bara var lite vatten ovanpå isen, men jag vet ännu inte om jag skulle tro honom. Men vi överlevde! Jippie! Dock med dyngsura fötter.
Till sen lunch gick vi till en grekisk restaurang på Valhallavägen som heter Kouzina och delade på en grilltalrik.
Nu ska jag plocka fram den omtalade fantastiskt roliga boken utan styckeindelning av Vygotskij, jag insåg just att jag faktiskt måste läsa i den idag.
På återseende!
Gnäll: Det är fortfarande kallt, slaskigt, molnigt och blött ute.
Hurra: Jag har varken mycket skola eller jobb denna vecka, vilket betyder att jag ska göra mycket roliga saker istället!
