Godisbacillen
Imorse kom det in en kille på jobbet som skulle på möte med bossen här. Jag kände igen killen. Oj vad jag kände igen honom, men kunde som vanligt inte riktigt placera var jag sett ansiktet förr. Något som brukar gnaga mig oerhört. Som tur var hade jag hans namn, så jag tog mig friheten och gjorde som man skamlöst gör nu för tiden, jag googlade. Då fick jag reda på var jag sett honom förut. Han var bachelorn i ”The Bachelor” när det gick på kanal 5. Hahahahaha, ganska pinigt att jag kände igen honom, men jag erkänner det ändå och bjussar på den bara för att det var så roligt.
Precis bredvid mig i repan står ett gigantiskt påskägg fyllt med godis och det är verkligen jätteroligt varje gång någon skamset smyger förbi för att roffa åt sig ett par bitar. De känner liksom varje gång att de måste säga något klämkäckt eller något som ursäktar godisråtte-beteendet. Jag ler och säger varje gång ”Ja, det är svårt att låta bli, eller hur”. Det har en rolig effekt på folk, godis. Kul är också när vissa säger tack till mig när de tar en godis. Som om jag skulle bjuda, hahahaha.
Tur att jag är rädd för baciller, annars hade jag ätit upp allt för längesedan. Jag har dessutom påpekat för en del mulare att jag låter bli på grund av alla magsjuke- och förkylningsbaciller däri, de har då stannat till en stund i sitt ivriga tuggande, men efter ett par sekunders övervägande kommit fram till att det är värt det bara för att få den lilla stundens njutning. Det är tydligen bara jag här som inser vilken bakteriehärd det är med allmänhetens godis. Kanske för att jag ser när alla stoppar i sina händer och gräver runt efter att de skakat hand med halva Stockholm, hostat i händerna, och slickat på fingrarna. Usch!
Nu har jag bokat tåg till lilla Örebro på skärtorsdagen. Så nu jäklar blir det FEST igen! Jag är redan så laddad, precis som alla andra också, även denna gång!
P.S. Jag försökte skriva "Godisbacillen" på skylten. Godisbacillen alltså. (Det var i paint)
