Pensionärer alltså...
Jag tycker det är roligt att iaktta folk och undra vad deras intentioner är... om de ens har några. På vår gata har man rivit ut något får jag anta, då det ligger en massa bråte - trasiga brädor och dörrar - utanför en port. Och titt som tätt så ser jag en liten pensionär gå och bära på en stor jäkla halvtaskig bräda från högen. Då tänker de säkert "Den här kan jag alltid ha till nåt, den är ju gratis". Och så blir den liggande utanför deras dörr utan att göra någon nytta. Dom vill sällan missa gratis-tillfällen. Dom är gulliga de där pensionärerna. Just dessa brädtjuvar får mig att tänka på en Bert-bok jag läste en gång av de underbart fantastiska Anders och Sören. Då köpte Berts mormor undulatfrön när de var och handlade. "Men mormor, du har ju ingen undulat" sade Bert. "Nej, men det var ju så billigt" svarade hans mormor nöjt.
På tal om gulliga pensionärer så har jag ett nytt mission som är jättekul. Jag ler mot dem. Pensionärerna alltså. De blir så glada! Och så blir jag också glad. Prova du med! Varför inte liksom?
Kommentarer
Trackback
