Osäkert, otryggt, läbbigt. Spännande.
Idag är min sista dag i receptionen. Snyft och hurra. Himla tråkigt att inte längre ha något extrajobb där jag kan styra själv över tiderna och hur mycket jag vill och kan jobba. Men om jag ska ha handen på lilla hjärtat så är jag lite trött på det här med reception. Jag har suttit här i över ett år nu, och jobbat två somrar irad i två andra receptioner. Det är ju kul som extrajobb, men nu får det nog räcka. Det här med att inte ha någonting att göra ibland, och ändå ibland känna att man inte kan bistå med den hjälp folk vill ha, för att man typ ”bara är inhyrd”, och ”bara jobbar här tillfälligt”.
Nu blir det dessvärre lite knepigheter att hitta ett nytt extrajobb för resten av terminen eftersom de flesta arbetsgivare vill att man ska ha minst ett år kvar av sina studier, och jag har ca två månader kvar, oh lord, nu måste jag sätta mig ner. Två månader?! Hur ska det gå att lämna universitets trygghet bakom mig och kasta mig ut i verkligheten, till ett RIKTIGT jobb?! Jag ser ofantligt mycket fram emot att få en riktig lön och ha ett riktigt jobb, men det skrämmer också skiten ur mig om jag ska vara ärlig! Dessutom vet jag knappt vad jag vill jobba med, och har ingen aning om hur lång tid det tar tills jag får ett jobb efter examen. Herrejesus, jag kanske borde bli religiös eller något, jag har hört att den där Gud hjälper de som ber. Hur ska jag annars få ordning på detta? Det är ju det där med osäkerheten och otryggheten alltså, de är inte mina bästa vänner. Jag gillar mer när saker och ting tryggt, lugnt och bestämt i förväg. Huuu.
Hej och hå, det blev ett allvarligt inlägg. Jag ska nog börja skriva dagbok igen så slipper ni höra mitt jämmer. Annars är det ju ett bra sätt att skriva av sig på liksom. Och det här med att dela med sig av sin ängslighet till er kanske har lite att göra med en förhoppning om att någon ska säga ”Såja Josefine, det kommer att ordna sig. Du kommer att få ett jättebra och välbetalt jobb där du trivs som fisken i vattnet, med gullemysiga kollegor” (Hint hint, det vore verkligen jätteskönt om någon kunde säga så… känn ingen press eller så, jag sitter här och väntar med telefonen i handen på att ett sms med några stöttande och kärleksfulla ord ska dimpa ner, hrmm).
Nu känner jag att jag måste lätta upp stämningen här. Hm, hur ska jag gör det? Jag vet! Kanske genom att berätta att jag ska HIT (se bild!!) någon gång under våren/sommaren. Jag och älsklingen min tog ett erbjudande från Groupon (samma som Gruppi som jag berättat om tidigare där jag köpte ögonfransböjning) där vi får 4 nätter på ”lyxhotell” för halva priset! Hotellvistelsen är betald, men ännu inte inbokad! Wohoooooooooo!!!
