Josefine - Örebro -Stockholm, Student - Worker

Idag är min sista dag i receptionen. Snyft och hurra. Himla tråkigt att inte längre ha något extrajobb där jag kan styra själv över tiderna och hur mycket jag vill och kan jobba. Men om jag ska ha handen på lilla hjärtat så är jag lite trött på det här med reception. Jag har suttit här i över ett år nu, och jobbat två somrar irad i två andra receptioner. Det är ju kul som extrajobb, men nu får det nog räcka. Det här med att inte ha någonting att göra ibland, och ändå ibland känna att man inte kan bistå med den hjälp folk vill ha, för att man typ ”bara är inhyrd”, och ”bara jobbar här tillfälligt”.

Nu blir det dessvärre lite knepigheter att hitta ett nytt extrajobb för resten av terminen eftersom de flesta arbetsgivare vill att man ska ha minst ett år kvar av sina studier, och jag har ca två månader kvar, oh lord, nu måste jag sätta mig ner. Två månader?! Hur ska det gå att lämna universitets trygghet bakom mig och kasta mig ut i verkligheten, till ett RIKTIGT jobb?! Jag ser ofantligt mycket fram emot att få en riktig lön och ha ett riktigt jobb, men det skrämmer också skiten ur mig om jag ska vara ärlig! Dessutom vet jag knappt vad jag vill jobba med, och har ingen aning om hur lång tid det tar tills jag får ett jobb efter examen. Herrejesus, jag kanske borde bli religiös eller något, jag har hört att den där Gud hjälper de som ber. Hur ska jag annars få ordning på detta? Det är ju det där med osäkerheten och otryggheten alltså, de är inte mina bästa vänner. Jag gillar mer när saker och ting tryggt, lugnt och bestämt i förväg. Huuu.

Hej och hå, det blev ett allvarligt inlägg. Jag ska nog börja skriva dagbok igen så slipper ni höra mitt jämmer. Annars är det ju ett bra sätt att skriva av sig på liksom. Och det här med att dela med sig av sin ängslighet till er kanske har lite att göra med en förhoppning om att någon ska säga ”Såja Josefine, det kommer att ordna sig. Du kommer att få ett jättebra och välbetalt jobb där du trivs som fisken i vattnet, med gullemysiga kollegor” (Hint hint, det vore verkligen jätteskönt om någon kunde säga så… känn ingen press eller så, jag sitter här och väntar med telefonen i handen på att ett sms med några stöttande och kärleksfulla ord ska dimpa ner, hrmm).

Nu känner jag att jag måste lätta upp stämningen här. Hm, hur ska jag gör det? Jag vet! Kanske genom att berätta att jag ska HIT (se bild!!) någon gång under våren/sommaren. Jag och älsklingen min tog ett erbjudande från Groupon (samma som Gruppi som jag berättat om tidigare där jag köpte ögonfransböjning) där vi får 4 nätter på ”lyxhotell” för halva priset! Hotellvistelsen är betald, men ännu inte inbokad! Wohoooooooooo!!!

Yeees! Tänk vad några ord kan göra mig lycklig ända in i själen. Alldeles just så avslutade TV4:s väderflicka (kvinna) sin rapport med dessa ljuvliga ord ”Våren står inför dörren”. Och så log hon lite busigt. 

Idag är det fredag! Det är inte så tokigt. Just nu sitter jag ock väntar på att frukosten ska lägga sig tillrätta så att jag kan ge mig ut i min kära älskade sol, på promenad till gymmet. Sedan är det pluggdag. Det känns så ovant det här med att ha hemmapluggdagar, helt ensam dessutom. Pojkspolingen min har fått jobb nu, så jag känner mig lite som en hemmafru ...förutom lyxen då. 

Det är inte utan att jag är lite stolt över mig själv, som har hållit igång och tränat två gånger i veckan varje vecka under hela 2011. Och jag har hela tiden känt mig taggad. Det är sjukt vad mycket bättre man mår, I tell you! Man blir pigg, glad, och känner att man tar hand om sig själv, underbart! Herregud vad positiv man blir till allt bara den där gullisnuttiga lilla solen kikar fram och påminner oss om att det finns ett hopp om landet!

Idag har jag en sådan där dag som jag hade förr i tiden, typ för ett år sedan. Då hade jag massor av sådana här dagar. Jag är "ledig" en vardag. Det har jag inte blivit bortskämd med denna termin. Men idag är det inget jobb, uppsatsen ligger lite på is tills vi gjort alla våra intervjuer så att vi har något att jobba med, och en nedrig statistikuppgift är nästan färdig. Jag ska bara småfixa lite med den idag. Därav citationstecknen: "ledig". Ledig är man bara på helgen. Den är helig. Jag har nästan aldrig pluggat en helg under mina (typ?) fem år som student, jag har liksom bestämt mig för att ha pluggfria helger, och det har ju gått finemangers!

Idag har jag tjyvstartat lite med att välkomna våren. Just idag är det ju ett nedrigt väder med stormvarningar och allt vad det heter, men jag har hört rykten om att våren snart är här. Och eftersom vi bor trångt här i vår lilla etta på Upper East så känns det helt fantastiskt underbart att lägga undan saker. Så de tjockaste halsdukarna, mössorna och tofflorna (nej mamma inte sockorna du har stickat, de sitter fastklistrade på fossingarna fram till maj) har åkt upp på vinden och lämnat utrymme för luft. Men där tar det stopp, jag vågar mig icke på att lägga undan alla varmheter, onej. Lite realistisk måste man vara.

Imorse efter frukost passade jag på att ta mig en promenad medan det var sol och relativt vidstilla. Vilken grej! Vad pigg man blir av morgonpromenader, det ska jag göra oftare! Sedan har jag städat, matat fisken som vi vaktar i en vecka (spännande va?), och småslöat lite med gott samvete. Nu ska jag plugga, sedan ut på ny promenad och hämta brorshunden på dagis, och sedan tvätta. Ibland känns det så bra när man får så mycket gjort på en hemmadag. Allt på grund av morgonpromenaden vill jag tro, jag fick liksom en energipuff där. Heja morgonpromenaden!

Neej nu har jag varit dålig på det här igen. Fy mig. Jag har liksom inte varit sugen på att skriva på ett tag nu. Jag kanske inte har tyckt att jag har haft några wow-upplevelser på lager att berätta om. Men det är ju trots allt de där små vardagskrusidullerna som är härliga. Minnen liksom. Som till exempel i helgen. Fifan vad trevligt och roligt jag hade. Jättemyspysig fredagskväll med lilla mamman och lilla pappan där vi alla stod för varsin rätt (jag stod för efterrätten, skräll) och satt vid köksbordet och pratade i flera timmar. Lördagen var awsome med mina gulliga gamla kompisar (inte så värst gamla, men de har funnits i mitt liv längst av alla vänner). Helt underbar kväll med lite för mycket gott att äta och dricka. Då undrar man varför vi inte ses oftare. Örebro, Stockholm och Söderköping ligger ju inte på tre olika kontinenter som vi verkat tro. TACK hur som haver för en fabulös afton!

Nu tar vi och dansar vårdansen tycker jag.

Förlåååt. Jag har varit en värdelös människa den sista tiden. Jag ska verkligen skriva här oftare från och med nu. Har just läst igenom förra årets blogginlägg, och småskrattat lite åt hur kul jag kan vara ibland. Det inspirerade mig till att skriva här oftare. Det är ju trots allt lite för min egen del som jag skriver här också, för att kunna gå tillbaka och se vad jag gjorde för ett år sedan liksom. Men även för er såklart :)

Okej, det här med "våren"... Jag är inte negativ eller skeptisk, men inte heller sådär orimligt positiv, som de små toningarna som tar på sig skinnjackan och kjolen så fort de bytt almanacksblad till mars. Jag skulle vilja säga att jag är mer realistisk. Jag tänker inte lura i mig själv att det är vår snart nu. Jag blir bara besviken. Så måste jag bli tröstad. Det är så onödigt. Jag har glömt bort litegrann hur det är med vår om jag ska vara ärlig, och funderar lite över om jag kommer komma ihåg hur det är att inte konstant spana ner i backen efter isfläckar, ta en halvtimma på sig innan man är redo att lämna lägenheten påfyllt med två tröjor, strumpisar under byxorna, två par strumpor, halsduk, mössa, vantar och ibland även luva på det. Hur känns det nu igen att inte frysa? Jag blir nästan lite pirrig när jag tänker på det!

Helgen som var var en mycket bra helg. Fredagen var en sådan där god spontanfredag. Den började med After Work på Hotel Anglais. Sedan var det tänkt att jag skulle möta Renen hemma hos oss för en myskväll. Men hungern kröp sig på, så Renen mötte upp oss för att gå och äta. Efter en stunds överhungrigt restaurangletande fick vi till slut en egen liten restaurang (som var en bakficka till den vi försökte få bord på) som egentligen inte hade öppnat än. Men den snälla servitrisen öppnade åt oss, bara oss, ställde ordning bord och välkomnade oss varmt. Underbart. Sedan var det i alla fall tänkt att jag skulle gå hem. Men icke. Kvällen avslutades på topp på Berns. Jäkligt bra kvällar de där spontana när man liksom bara go with the flow, yo.

I lördags kom lilla mamma och pappa på besök och stannade till söndag. Mycket myspys med god mat, vin och spel!

Kommande helg kommer att utspela sig i Örebro. En alldeles alldeles uuunderbar kväll är inplanerad med mina gamla flammor. Vi som hängde i gäng förr i tiden, typ i gymnasiet och några år därefter. Det blir ju inte så ofta vi fem leker nu för tiden när vi bor i tre olika städer. Jag börjar bli riktigt taggad och längtar ovanligt mycket nu. Det kommer bli awsome.

Man får be om ursäkt om dålig uppdatering. Tråk-Josefine liksom. Men denna termin har jag fått prova på hur det är att ha mycket i skolan. Dessutom jobbar jag också ganska mycket med framförhållningen om att jag kanske inte får ett jobb samma tag som jag tar min examen. Förvisso brukar jag ju passa på att do the blogging på jobbet så att jag ska slippa datorn (som jag är klistrad framför både vid uppsatsskrivning och på jobbet) på fritiden. Men ni ska inte tro att jag har det slappt varje dag här på jobbet, onej. De sista gångerna har det varit full rulle hela tiden. Idag däremot är jag uttråkad. Här händer inte mycket, så jag passar på att skriva några rader här, vilket känns som totalt slöseri med tid eftersom jag har massor som ska göras i skolan denna vecka. Merparten av min bloggenergi har ju dessutom ödslats på vår fina matblogg - matvigillar.blogg.se om något missat den.

MEN från och med den 20 mars kan jag inte längre kalla mig receptionist. Nej för då minsann har företaget bestämt sig för att de hux flux inte behöver oss inhyrda från Academic Work längre. Förutom mellan kl 11.00 - 13.00 då varje dag. Och där kände jag att det fick räcka, nog för att man ska vara flexibel som extrajobbare, men jag har ju faktiskt en utbildning också. Hejdå. Och tack för mig, eller snarare varsågod. Ja jag ska inte sticka under stolen med att man blir lite bitter över att de plötsligt inte behöver en längre när man ställt upp och jobbat istället för föreläsningar och kommit på studs när de ringt på morgonen och klantat till det. Nej men visst.

Nu är jag jättehungrig. Köpte en himla ”Soup in a Cup” med krutonger på ICA på väg till jobbet för att jag försökte vara sparsam. Den höll jag mig mätt på i ca en halvtimma. Rekommenderas inte så starkt. Och jag har redan ätit två bananer idag. Nog för att jag har monkey arms (oproportionerligt långa) men jag behöver ju inte äta uteslutande apmat för det.

Men nu slutar jag om 30 minuter, då ska jag äta mellis! Hej så länge!

För er som undrat och funderat: Oj vad bra det blev när vi målade om. Ljust och fräscht som man brukar kalla det. Dessutom plockade vi ner alla böcker från bokhyllan, målade om även den och ställde istället upp lite finheter. Nu känns det nästan som att vi bor på 37 kvm.

Ajajaj, ett ihärdigt shoppingbegär har börjat ta över min själ nu. Jag vet inte om det har att göra med att solen har tittat fram under ett par dagar och försöker lura i oss att våren är på väg, eller om det bara handlar om att det var för länge sedan jag köpte något plagg. Det rycker i mig. Tur att jag sitter på jobbet i skrivandets stund och håvar in riksdaler.


Denna vecka är väldigt hurtig i jämförelse med hur veckorna varit den senaste månaden. Dagarna är fullspäckade av jobb, uppsatsskrivning, handledarmöten, uppgiftsinlämning och föreläsningar. Och däremellan klämmer jag in skrotlyftning på gymmet så att jag blir stor och stark, och hårfärgning. Hårfärgningen är i och för sig avslappning, men att boka in det klockan nio på möra känns ganska hurtigt av mig. Eller hur? Denna vecka är mottot: Sova ut på morgonen kan jag göra på helgen.

Handledarmötet med han som var väldigt illa omtyckt av många gick bra. Han var faktiskt trevlig, tro det eller ej. Och så länge han inte nämner FI så kommer vi nog kunna komma överrens.

En kul grej som är på G är att jag, Elin, Marika med fler har startat en matblogg! En opretentiös blogg med vanliga recept och tips på goa grejer! Än så länge är den under construction, så jag väntar med att länka till den tills den är som den ska. Håll ut!

I helgen då? Vad händer då? Ja vad händer egentligen? J fick en inbjudan att åka skridskor inne i Globen på fredag kväll, jag är assugen! Tänk vad coolt! Så jag kommer nog ägna en hel del tid i veckan åt att tjata på honom om det. Han var inte lika entusiastisk över det. (Hur kan man inte vara det?!) Utöver det så vet jag inte alls vad som hända skall. Någon som har ett förslag? Jag är öppen för allt! …Nästan.

Imorse var jag sådär ledsen och besviken igen på väckarklockan. Morgonen måste vara min bästa sömnstund nu för tiden, för jag vaknar alltid av att J som redan har vaknat av alarmsignalen klappar på mig och försöker få mig att höra den. Men! Som vanligt så känner man sig som en människa efter en dusch och en kaffe.

Ikväll ska jag och darlingen bli bjudna på middag hos ett par kamrater, men innan dess ska väggarna målas klart med ett andra lager. Vi var ett väldigt bra målarteam igår. J gick först och rollade på och jag smög efter med pensel och gjorde finliret vid alla hörn och lister med pensel. När det blir klart kanske jag sätter upp ett bildbevis så att ni får se vilken kvalitet det blev på måleriet!

Imorgon och på fredag är det uppsats som gäller, och i helgen ska jag ta det piano med svägerskan. Så himla fult ord det där. Måste kalla henne något annat. Broders sambo kanske. Eller varför inte Affes matte?

So long!

Idag åker målarbyxorna på! Jag önskar att jag hade ett par riktiga hängslebyxor. Det har jag ju inte. Jag får ta några gamla jeans. Hur som helst så ska jag och pojken måla om hemma i eftermiddag! Våra beiga tapeter med små vita saker på ska bli helvita. Det kommer bli sjukt snyggt, jag lovar! Dessutom ska det bli riktigt roligt att måla! Jag är as-taggad.

Igår fick jag en ganska oangenäm nyhet. Min uppsats-partner-in-crime tipsade mig om att det var himla kul att googla vår handledare som vi ska ha under C-uppsatsen. Oh, jag skulle inte gjort det! Jag ska inte nämna något namn, men det uppdagade sig ganska snabbt att denne handledare inte bara är illa omtyckt, utan HATAD på diskussionsforum på Internet! Folk spyr galla över honom som om han vore herr Hitler himself! Tydligen är han en såkallad ”mansforskare”, genusforskare, radikal vänstergubbe och ivrig Feministiskt Initiativ-anhängare som gärna dyker upp i tidningarna titt som tätt för att fälla sin kommentar om vårt enligt honom fruktansvärda mansdominerade samhälle. Jisses, hur ska detta gå? Jag kommer tycka jätteilla om honom så fort jag ser honom, det vet jag. Jag kommer inte kunna rå för det. Jag är redan irriterad på honom utan att ens ha träffat honom. Och denne manshatande man ska alltså handleda min examensuppsats under hela terminen. Heja.

Läste ni förresten om en förskola någonstans på Söder som minsann inte tycker att det ska finnas kön? I barnsångerna de sjunger för ungarna så byter de ut hon och han mot ”hen” och prackar på de stackars små pojkarna barbiedockor bara för att. Herregud vad är det för fel på folk? Hur orkar dom?

Nu ska jag lugna mig och inte vara så arg. Helgen var kul! Myskväll med film (172 hours, mycket bra), och i lördags var det fest med utgång på Sturecompagniet. Inte så jättebra ställe, men väldigt rolig kväll ändå.

På återseende redan imorgon, för då jobbar jag igen!

Än en gång har jag haft en fantastisk helg i Örebro! I fredags var jag hemma hos pojken och hans familj och fick underbar trerätters. I lördags firade jag Elin ända från tre på eftermiddagen in på natten. Tanken var att vi efter släktkalaset på eftermiddagen skulle gå iväg någonstans för mat och dryck, men har man trevligt så har man, och ibland stannar man kvar där man är och bara njuter av sällskapet. Och kvällen kunde ju knappt bli bättre enligt mig – fina vänner, sällskapsspel, sushi och vin liksom. Nästintill oslagbart! Söndagen spenderades som en typisk mysig slösöndag med mina kära päron.

Men nu är det som sagt slut på det roliga, idag är det dags att ta tag i uppsatsen. Någon gång måste man ju bestämma sig för vad man ska skriva om. Och deadlinen för beslutstagandet är imorgon. Huu.

Jag har ju tidigare berättat om en app som ger en finfina erbjudanden (såsom bruncher på ens födelsedag), och igår damp ett extra finfint erbjudande ner i J:s telefon. Ett erbjudande som jag kände att jag var tvungen att utnyttja. ”Kom och hämta en box med sex stycken minicupcakes” från CupcakeStockholm (http://www.cupcakesthlm.se/). Men eller hur, det kan man ju bara inte gå miste om, så jag tvingade med mig J och alla våra väskor direkt från tåget till S:t Eriksplan. Yum yum yum!

Nu slutar jag jobba om en dryg timma, och i och med att det är fredag eftermiddag så finns här inte mycket att göra. Vilket resulterar i att jag kan tjoffa in ett till inlägg här. Jag börjar bli väldigt trött i ögonen nu efter att ha ansträngt den svullna ögonlocken hela dagen för att de inte ska luta sig mot mina nypermanentade fransar. Jag ska nog blunda en sväng i bilen (men inte sova, då är man en dålig co-driver) på vägen mot Örebro! Jajemen, det är dit det bär av i eftermiddag. Detta av tre anledningar:
-En bil ska lämnas tillbaka (nu är det slut på storhandlandet)
-En pojke som har fyllt år ska hem till sin familj och få paket
-En liten Elin har tagit sin examen ska firas!

Jag måste tipsa om något igen! Jag tycker om att tipsa om saker, det känns så fint när något tagit åt sig av ens tips! Denna gång är det en dokumentärserie i fyra delar som sänts på SVT, och som nu finns på STVplay. Men skynda er för det verkar inte ligga där i all tid och evighet. Detta fantastiska program heter Hemliga Prinsar och handlar om tre riktiga prinsar från Indien, Sri Lanka och Afrika som reser till England under cover för att finna kärleken, eftersom de ännu inte har hittat den rätta. Särskilt svårt är det för lille kronprins Manvendra från Indien som är öppet gay, vilket inte är okej i Indien, framförallt inte som prins! Sedan har vi Hans kungliga höghet Prins Remigius av Jaffna, från Sri Lanka, som söker efter en aristokratisk tjej, gärna lite i stil med Prinsessan Diana. Och så slutligen Hans kungliga höghet prins Africa Zulu som tycker att utsidan är viktigare än insidan hos en tjej (för insidan kan han alltid ändra på åt henne) och som tycker attd et är lite ohehagligt att kronprins Manvendra är bög.

Helt underbart roliga inslag (men som ändå framställs som ganska allvarliga eftersom att det är SVT vi snackar om) dyker upp lite titt som tätt, som till exempel att den indiske prinsen aldrig korsat ett övergångsställe, och ska för första gången i sitt liv göra ett försök.

Alltså det är så underbart, detta måste ses!

Det var mig en smått bisarr upplevelse det där med att permanenta ögonfransarna. Där låg jag på en brits, med papiljotter på ögonfransarna. Och klister, och permanentvätska, och en tejpbit på underögonfransarna, och så lite gladpack och en handduk på det, i 20 minuter och skulle slappna av och blunda. Hmm. Jag var allt annat än avslappnad och ville jättegärna titta. Till en början var ögonfransböjerskan sugen på att ge upp hoppet om mig eftersom det rann ett par hundra tårar från mina fåniga känsliga ögon när hon pillade, kammade, tejpade och hade sig. Men till slut fäste de små liven på den lilla bomullspapiljotten.

Resultatet då? Det blev en jäkla skillnad faktiskt! Bortsett från att några fransar blev sneda på grund av att mina tårar gjorde att det vattenlösliga klistret släppte och fransarna flyttade sig, och bortsett att mina ögonlock har svullnat upp till dubbla dess storlek så blev det skitbra!

Nu sitter jag mest och hoppas på att svullnaden lägger sig snart… det gör liksom inte den fina permanenten rättvisa, och dessutom så slår några ögonfransar i vänster ögonlock så för att inte fransarna ska peta in i huden så måste jag antingen ha ögonen lite mindre öppna än vanligt, alternativt konstant höja på ögonbrynen. Det kan lätt upplevas lite ansträngande, men jag antar att denna svullnad lägger sig i sinom tid… hoppas jag. Hur som haver – förutom dessa två petitesser är jag jättenöjd! Nu ska detta hålla i 2-3 månader, och jag skulle absolut kunna tänka mig att göra det igen. Men inte till ursprungspriset (490 riksdaler).

Här ska ni få se på fan:



Såhär ser alltså mina små fransar ut egentligen (ser ni 25-årsstrecken??!)

Och såhär blev resultatet, utan mascara! (bortse gärna från svullnaden och den röda irriterade huden och fukusera på Frans) 

 Oh my, vilken fruktansvärd bild ser jag nu. Haha! Blixten har verkligen tagit mig an och gjort mig så blek och glåmig som det bara går. Och den där bedrövliga blicken ser ut att säga att jag har sålt smöret, tappat pengarna och inte längre har något att leva för. Men jag bjuder på den. Ni slipper i alla fall se det mest svullna vänsterögat med de sneda fransarna...

Men hej på er! Long time no see. Och vems fel är det då? Jo det är ju mitt. Det var ju faktiskt en halv evighet sedan jag skrev här sist. Åtminstone över en hel månad sedan. Jisses, man får be om ursäkt. Som straff ser jag att några har gett upp hoppet om mig och inte varit inne på bloggen de senaste dagarna. Men jag hoppas att ni vågar er tillbaka! För nu börjar ju den lilla vårterminen, vilket innebär att jag kommer hålla igång med skrivandet här. Det är slut på det roliga nu. Nu väntar det jag fruktat sedan jag började plugga – C-uppsatsen! Tam-tam-taaaam! (Ett sådant där läskigt filmljud som låter när något läskigt eller förskräckligt just uppdagats)

Så vad har hänt sedan sist undrar ni kanske? (Om ni inte gör det så rekommenderar jag er att sluta läsa här) Vi tar det i tur och ordning.

17 december: Överraskningen jag skrev om i den senaste inlägget var ingenting mindre än ett besök på Cirkus för att se rockmusikalen We will rock you! Sjukt svinbra, tack Karro!

18 december: Min alldeles egna dag. Denna gång fyllde jag 25. Dagen firades med hemleverans av brunch och födelsedagsfika med kakor och muffins med brorsan, hans P och min J. På kvällen gick jag och min J till Linguini – en mysig liten italiensk restaurang med en sådan där underbart romantisk Lady och Lufsen-känsla. Varmt rekommenderat! Kocken kom till och med ut själv med maten iklädd vitt förklädde och sade Boun Appetito. Och maten! Maten! Pastaknyten med karl-johansvamp och tryffelsås. Oh my god, det godaste på länge!

21 december: Jullovet trädde ikraft och vi åkte till Örebro!

21-31 december: Julmys hela dagarna långa, behöver jag säga mer? Det vanliga liksom: God mat, kakor, godis, spel, familjemys, kompismys och så vidare!

29 december: Min 25-årsfest med mina fina flickor. Mycket lyckad kväll som avslutades på Lilla Örebro med mumsilumsiga drinkar!

31 december: Jo det var ju det här med nyårsafton va. Planen var ju lite sådär lös ganska länge. Det som sades var att ”något blir det ju alltid, lite middag och fest och så, vi ska bara se vilka som är på”. Mina egna vänner hade redan planer på andra håll så jag förlitade mig på min käre J och hans kompisar som alltid brukar styra upp något vid dessa festliga högtider. Denna gång visade det sig dock två dagar före nyårsafton att det hux flux inte var så många som var på. Detta resulterade i att vi som blev över var jag, J och en eller två kompisar till honom. Hmm… det blir ju… trevligt. Vilken fest. Just i denna något uppgivna stund ringde en tok från Academic Work och undrade om jag ville tjäna 4000 kronor genom att jobba på nyårsafton kl 13.00 – 02.30. Hah, pyttsan tänkte jag. ”Fråga någon som inte har något liv liksom, nyårsafton, haha”. Men så slog det mig. Jag hade ju inte en enda plan på nyårsafton. Och 4000 kronor… det är ganska många pengar. Så jag frågade om min lille J också fick vara med och leka jobb. Javisst fick han det. Efter mycket funderande fram och tillbaka så bestämde vi oss, och tog det! Det visade sig till och med vara ganska småkul. Dessutom jobbade vi till kl 05.00 på morgonen vilket resulterade i att vi fick nästan 5000 kronor VAR (=10 000 riksdaler tillsammans!). Jobbet gick ut på att se till att alla poliser, säkerhetsvakter och ambulanspersonal som jobbade vid Slussen (ja, vi fick kasta oss hem till Sthlm) fick mat och kaffe när de kom in för att värma sig under sitt nattskift. Så vår nyårssupé bestod av gulaschsoppa, kokt korv med bröd samt APK-limpa med färdigskivad ost. Mums.

Det var väl typ det som hänt under det lilla jullovet.

I fredags var förresten jag och J ute och åt på Texas Long Horn för att fira hans födelsedag och examen. Jättegod mat, typisk sådan där härlig amerikansk med en stor blodig köttbit, pommes och en finfin steakhouse-sås. Men det bästa kvällen hade att erbjuda var ändå efterrätten. Wow, den efterrätten alltså. Ore Chocolate Pie! Bara hör på namnet hur välsmakande och fantastisk den är! (Oj, nu sitter jag och dreglar här på tangentbordet).

Just det, det här med folkdans... Jag har nog inte förklarat det. Jag kan göra er besvikna med att tala om att det inte var så mycket till dans på folkdanslektionen. Det var bara det att den lärare vi hade var folkdanslärare, och pratade om genus. Något jag för övrigt blev irriterad på. Jag ska förklara varför:

Jo, han förklarade för oss att han inte tycker att man ska se personer efter dess kön, utan som individer, vilket jag kan hålla med om, trots att man såklart omedvetet alltid mer eller mindre delar upp folk osm kvinnor eller män. Oifrånkomligt. Däremot sade han tio minuter senare att vi i Sverige minsann borde göra som normännen och deras kvoteringar. På företag ska det minsann vara 50% kvinnor och 50% män. Där ska man inte se till individer eller kompetens "för vem är det som bestämmer vad som är kompetens?", nejdå där ska man bara se till kön. Lite motsägelsefullt va? Jo jag tackar ja. Jag slår vad om att han var en sådan där Lars Ohlyan. Usch vad jag blev irriterad. Men jag hade redan ifrågasatt honom två gånger (varpå han blev tyst och inte hade något svar) så jag kände att det var dags att hålla tyst gällande frågan.

I alla fall. Lektionen handlade mer om att leda och bli ledd, vi skulle typ leda varandra två och två när den andra blundade. På en massa olika sätt. Ändå lyckades man stanna när partnern stannade, byta tempo när hon gjorde det osv. Det var ungefär det man ville visa.

Nästa vecka blir det desto mer seriöst i skolan (uppsatskursen, inte cirkushögskolekursen). Då ska jag hålla en intervju med en gymnasierektor. Det blir spännande. Hittills känns det lite skrämmande, för han lät lite småfarlig över telefonen. Men jag intalar mig att han nog var stressad. Men ändå, här kommer lilla jag liksom och ska fråga ut en rektor. Men det ska bli oerhört spännande, och kul!

So long!

Idag är den bästa dagen hittills på mitt receptionist-extrajobb. Jag har fått i uppdrag att klä kontorets julgranar! Jag blev alldeles bubblande av förnöjdhet när jag anlände och fick denna glada nyhet! Receptiongranen är nu färdigklädd och strålar nu välkomnande med sina silvriga och blåa kulor, för att matcha receptionens interiör. Mycket stiligt! Dessvärre stötte jag på problem när jag skulle klä gran nummer två. Det var nämligen ingen som hade gjort förarbetet att sätta i ljusen. Jag började lite försiktigt med att stirra på granen och fundera, med en skara kollegor sittandes på första parkett vid ett bord precis bredvid granen. Jag sade att det här brukar ju pappa göra, jag brukar bara göra det roliga: hänga upp kulor, glitter och stjärnan! De skrattade smått. Eluttaget satt två decimeter över granens topp, jag började knäppa fast ljusen i plastgrenarna, uppifrån. Jag satte i tre ljus, och började fundera på hur jag skulle gå tillväga härnäst. Samtidigt insåg jag att detta skulle ta ett tag och att jag egentligen inte ens bör vara borta från receptionen mer än att typ gå på toaletten. Jag tog ned ljusen. Hon som jobbar imorgon får ta tag i det där, så tar jag den andra granen som redan har ljusen i sig (efter arbetstid!). Det är väl en bra deal? Hur som helst så är jag himla jul-lycklig att det är jag som jobbar idag och därmed fick den angenäma äran att pryda receptionen och fylla den med julstämning!

Ännu mera julstämning skulle jag vilja säga att det är hemma hos oss i vår lilla etta! Som lovat har jag fotat mina verk så att ni ska få se hur fantastiskt fin och juuuuligt vi har det hemma! Men mer blir det, jag har för plan att göra ett pepparkakshus och sätta nejlikor i apelsiner så att det ska dofta riktigt ordentligt med jul hemma! Dessutom åker ju tomtarna och julgranskulorna upp lite här och där i helgen!